Längre mässrapport

Jag är hemma igen och efter tre nätter i egen säng börjar jag närma mig normaltillstånd igen. Det var inte mässan som sådan som var jobbig, det var att jag sov i 20-minutersryck hela nätterna. Främmande säng, intrycksöverdos, nya ljud på rummet och det eviga brusandet från mässan, nervositet inför de olika momenten – det kan ha varit vad som eller allt kombinerat. Hursomhelst har jag inte repat mig förrän nu.

Hur var det då undrar ni? Det var galet! Lysande och vansinnigt samtidigt! En bokcirkus i ordets sanna betydelse, som en karneval, ett tivoli och en marknad. Jag var helt nöjd med att bara gå omkring och titta på alla montrarna, böckerna och höra snuttar av samtal och föredrag hela tiden, men jag hade också turen att kunna gå in på ett större seminarium och få sitta ner lite och lyssna på en röst i taget.

Det kändes annorlunda att ha en anledning att vara där. Jag är inte säker på om den känslan kom av att jag skrivit en av böckerna som såldes där eller ifall den kom av att jag hade programpunkter och kände att jag bidrog till det hela – men det kändes annorlunda. Jag gjorde mitt bästa för att utnyttja de fördelar jag hade av namnbrickan – jag gick på föreläsningar och fikade i vip-loungen – men det finns en begränsad mängd saker man hinner med om man samtidigt ska jonglera egna tider att passa och vänner man vill träffa, för att inte tala om det digra monterprogram som fanns. Ett ögonblick jag verkligen uppskattade var att sitta på golvet vid ett av caféerna (för alla borden var upptagna), med gamla och nya vänner medan mässan pågick i bakgrunden, och dricka mitt te och bara vara.

Alla goda saker är tre: Oksanen är om möjligt ännu snyggare i verkligheten än vad hon är på bild. Ajvide vet vem jag är och ska läsa min bok, han har vänner som gillar den. Inger Edelfeldt har ritat vampyrtänder i min kopia av Skuggorna i spegeln.

Och köpstoppets enda undantag har utnyttjats till max: att få köpa böcker om jag närvarar vid en signering av författaren. Jag hade med mig min egen kopia av Lilla stjärna och av Skuggorna i spegeln men utöver den skaffade jag faktiskt så många som fem böcker vid signeringstillfällen. Lift av Hanna Wikman och novellsamlingen Skamlöst, båda ligger på syskonförlaget Charlie by Kabusa; Dödvatten av Lars Krantz, som jag nu har en superfin teckning i som signatur; Sofi Oksanens Utrensning, och med den följde också ett dubbelsidigt uppslag i Svenska Dagbladet av den tjusiga Oksanen medan hon signerar just min bok; och slutligen har jag min väninna Karin Tidbecks novellsamling Vem är Arvid Pekon? med en värmande hälsning i.

Oavsett hur kul det än var med alla de andras signaturer så slår det verkligen inte att få en signerad bok av en vän som man följt på vägen mot utgivning, genom det roliga och det jobbiga.

Mina två föredrag gick bra, om jag får säga det själv. Men ännu roligare var det att träffa nya och gamla läsare vid signeringstillfällena. I SF-Bokhandelns monter (A02:42, passande nog) blev jag dessutom intervjuad.

Allt som allt var det spännande, utmattande och jag kan knappt vänta till nästa år. Men för att få samma upplevelse då måste jag se till att faktiskt ha en bok till vid det laget. Lämpligt att nämna att jag går på en full veckas skrivtid nu då, eller vad säger ni? Har ingen aning om hur mitt bloggande kommer att se ut under den tiden, men twitter lär jag väl hålla på med ändå. Där ska finnas lite bilder från mässan också, om man gillar sånt.

Advertisements

6 thoughts on “Längre mässrapport

  1. Ping: Debutantbloggen

  2. Får tacka för en fin dedikation. Min syster (Hanna Wikman, hon med Lift) ordnade så att jag fick boken och hittills är det spänd läsning. Tyckte att jag kände igen dig på författarbilden och först fick de mörka kläderna mig att tänka bokhora.se (inte skällsord men snarare tvärtom). När jag kollade så insåg jag att, nej. Det var det inte. Kanske snarare från verkligheten.

    Visar sig att vi har mötts under lustiga omständigheter i Göteborg där några vänner anordnade steampunkmiddag. Så jag bar brokadväst och du var synnerligen snofsig när vi sågs 😉

    Nu ska Udda Verklighet göra mig sällskap på en lång tågresa.

    • Hej Lars! Jag hoppas att resten av boken håller stilen och roar dig hela din långa tågresa! Roligt att träffa din syster och ännu roligare när jag fick veta att vi setts tidigare också. Världen är ibland mer sammankopplad än man först tänker sig. 🙂
      Ja, på Festmåltiden bar jag lånta fjädrar och var, om jag får säga det själv, ovanligt tjusigt klädd. Kul att du kom ihåg mig och jag beklagar ifall min karaktär sa olämpliga saker.
      Ta hand om sig och hälsa Hanna när du pratar med henne!

  3. Hej Nene, jag skulle vilja tacka dig för en väldigt fin dedikation i min kopia av Udda verklighet. Det faktum att du tog dig tid till att inte bara signera den gjorde mig både rörd och mycket glad.
    Boken lästes ut på tågresan hem från bokmässan, och jag kunde verkligen inte släppa den. Ditt bildspråk blandat sparsam dialog och högt tempo fångade mig från första meningen och framåt.
    Jag ser verkligen fram emot att läsa nya böcker skrivna av dig.
    Tack för en underbar läsupplevelse.
    /Emem

    • Det är så roligt att träffa läsare, både de som redan läst boken och de som kommer att göra den! De där meningarna man hinner byta är guld värda för mig, det är sånt här beröm också! Här satt jag och funderade på om jag skulle ursäkta mig själv ett par timmar och göra något oviktigt men nu blir det raka vägen till skrivplatsen! Tack ska du ha!

  4. Ping: Laddar « En udda verklighet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s