Lågvatten

Just nu är varken humöret eller produktiviteten på topp och jag har ett par sätt att försöka få bukt med det. Stora mängder choklad, te, kaffe och om det varit riktigt eländigt – snittblommor. Denna yttersta lyx och skönhet. Idag blev det en fin låda praliner och den här ljuvliga kreationen. Samt en middag för gudar.

The Owl

Jag tror jag har hittat den. Låten jag pratade om. Den som kan vara ett ledmotiv, en stämningssättare och som dessutom är instrumental.

Som om inte det var nog så är det en vansinnigt snygg video också. Jag är lite skakad. Måste lyssna på den igen.

Ljuva toner?

Veckans inlägg är uppe på Debutantbloggen. Den här gången om att skriva till musik och om att vara beroende av musik för att få ro att skriva.

Hur gör ni? Själv har jag kört fast och behöver verkligen något som sparkar igång mig om det här ska bli något. Vill man förresten ha spellistor till sina läsupplevelser?

Jag hade kassettband som gick på repeat när jag var inne i en galen läsfas i tonåren. Mr Music av alla saker. Flera av de låtarna var verkliga dagsländor och jag har inte hört dem sen dess. Så hittade jag ett av de där kassettbanden i en låda och provade det i bandspelaren (som överlevt för att den har en cd-spelare också även om den är för stor för sitt eget bästa) och jag blev översköljd av minnen från böcker som jag glömt att jag läst, med scener ur dem som jag inte tänkt på sen dess, inte medvetet i alla fall. Det är en märklig känsla. Jag undrar om jag kommer att ha samma upplevelse av den musik som jag spelade när jag skrev slutscenerna till Udda verklighet när jag hör den igen om 20 år, eller om det är en del av läsupplevelsen. Ska bli intressant att ta reda på, jag har märkt upp spellistan tydligt så den inte försvinner.

Köpstopp!

När jag nu jobbar där jag gör så ägnar jag dagarna åt att sortera, prisa, läsa om, läsa i, prata om, surfa efter och skriva om böcker. Böcker, böcker, böcker. Inte konstigt att dagarna i uppackningsrummet är ‘en bok till mig och en till butiken och en till mig och en till butiken, nej förresten, den också till mig …’ jag jobbar ju med min favorittårtbit av hela litteraturkakan. Jag kan inte tänka mig en finare present än en bok och en låda praliner och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att tillbringa en kväll än med samma.

Men jag har drivor med olästa böcker hemma, de ligger i varje hörna, faller i laviner ut över mitt skrivbord och står dammiga och halvt bortglömda bakom gardinerna i fönstren och i de förbjudna dubbelraderna på flera hyllplan. Det var läge att göra något åt det, jag kan ju inte gärna flytta till större bara för att stötta det här bokmissbruket.

Så häromdagen lovade jag min Käraste att jag skulle sluta köpa nya böcker i år. Med ett enda undantag (klart det måste finnas ett undantag!) – Elizabeth Bears White City. För att den gör mig svettig av lycka bara att tänka på. Därför. Och jag tänker inte försöka hindra andra från att ge mig böcker jag önskar mig i födelsedagspresent eller julklapp heller. Det ger mig två chanser att få en nybok-fix innan nyår.

Jag var inte säker på att jag skulle kunna hålla det ens när jag sa det, men nu ser jag att bokhoran Helena har sagt samma sak och härmed sällar jag mig till kören och gör det offentligt (så offentlig min blog nu är …).

Hur är bokläget för er?

Veckans inlägg: om att tala för publik

Nu är veckans inlägg uppe på Debutantbloggen, och det är en del av at jag sitter här och laddar inför föredraget jag ska hålla på SydCon imorgon. Jag ser verkligen fram emot det, men med vissa ryckningar i nerverna. Resten av dagen kommer lätt att vigas åt att putsa på föredraget och att peppa mig inför det.

Som på beställning (höll på att säga brev på posten, men det var det faktiskt) så kom namnbrickan till Bok & Biblioteksmässan idag! Det känns verkligen stort och roligt och speciellt och som något jag aldrig gjort förut – att hålla föredrag på B&B och dessutom få en bricka med mitt namn på. Så officiellt.

Och jag har skaffat biljetterna till Gnosjö, där jag ska prata på biblioteket i oktober. Se, pratandet ligger i luften.

Att vara sin egen chef

Min chef på bokhandeln är på semester och jag saknar henne. Verkligen, på riktigt och alldeles innerligt! Inte nog med att hon är bra på vad hon gör, får struliga saker att se sjukt lätta och snabbfixade ut,  hon har alltid kloka saker att säga om allt möjligt också. Och så är hon rolig. Och kreativ. Och en god vän. Hon är chefen jag önskade att alla kunde få ha – med fullt förtroende för att du kan sköta din uppgift, ger dig gott om utrymme att ta egna initiativ och belönar dina ansträngningar.

När jag skriver är jag min egen chef och jag är inte en chef som min Kapten är. Jag har bitvis inget förtroende alls för mig själv, jag misstänker att jag är en slacker och att inget blir gjort om jag inte sätter upp del- och detaljmål, jag har hårda deadlines och när jag gör något bra har jag inte vett att njuta av det. Om jag däremot skulle lyckas mindre bra så är min inre slavdrivare framme med tidsstudiemannen i släptåg och ska ifrågasätta om jag verkligen ska ägna mig åt det här när det ändå inte ger resultat omgående.

Jag vet att det är fråga om en skrivsvacka (som alltid i början av hösten, men tidigare än vanligt i år) och att mitt förtroende för min förmåga är extra låg när jag inte verkar få ihop det. Just nu hjälper det inte att veta, den inre tidsstudiemannen har ändå ett formulär fyllt av nedslående siffror och stränga tillrättavisande.

Jag får försöka distrahera honom med lite scrivernerplanering. Jag kanske kan få det att kännas som om jag rör mig framåt.

Scrivener – en trevande kärlekssaga

För andra kvällen sitter jag nu med datorn i knäet, i soffan, pysslar med Scrivener. Det är ett underbart litet program (man kan köpa det på en pytteliten usb-sticka) som gör hela planeringen av skrivprojektet till en glädje. Man ser omedelbara resultat med minsta förändring, det förenklar det mesta av textfixandet och ger mig samtidigt nöjet av att lära mig ett nytt verktyg. Jag är så kär! Fina lilla programmet!

Ledsen, kan inte stanna, har en instruktionsvideo om statistik att titta på. ❤