Bokmässan är över

Det är över en vecka sen Bokmässan tog slut och jag låg utslagen i soffan och kontemplerade ett inlägg. Galet. Så det får bli en liten sammanfattning nu istället. Hellre sent … eller? (jag har lagt upp bilder på instagram under tiden förstås)

Jag åkte upp på torsdagen med kapten Karin i ett fullsatt bokmässetåg. I vanliga fall (dvs alla andra gånger jag åkt med det tidiga tåget på torsdagsmorgonen) har det stannat på Lisebergs station och en bekväm promenad från mässan. Så inte den här gången. Så jag hoppade av i Kungsbacka och tog ett lokaltåg istället för att åka till Göteborg Central och ta spårvagnen. Det visade sig vara ett trevligt val, om inte ett tidsbesparande eftersom det tåget var försenat och fortsatte att försenas, i princip alla på det tåget var också på väg till mässan och att konversera vilt främmande bokälskare är en bra start på fyra dagars bokfokus.

20131009-132355.jpg

Bokmässeskor. Färglada och bekväma.

Torsdagen på mässan glider omärkligt från mässa till mingel när många montrar tar fram vin och snacks och bjuder folk som stannar till och pratar. Jag tog chansen att träffa en massa av bokbloggarna på Printz Publishing, det är kul varenda gång jag kan sätta ett ansikte till bloggnamnet och eftersom jag har samma smak som flera av dem har jag använt deras uppdateringar på bloggar och twitter för att hitta programpunkter jag ville se. Det fungerar oväntat väl och på nästan alla saker jag hittade själv satt det ändå en rad med bokbloggare och höll ställningarna.

20131009-132602.jpg

Susanna och hennes fina bok, Tom och den blå fågeln, i dess naturliga habitat.

För min del avslutades torsdagen med att hänga med Susanna Nissinen, alltid en trevlig upplevelse, och följa med henne till Bonniers mingel och därefter hem. Hon bor fint och fantasieggande i ett litet hus insmuget vid en bergsknall, ovanpå en gammal begravningsplats och gatuarbetet utanför gav oss massor att prata om (jag menar, fantasyförfattare, spökhistoriesamlare och arkeologer som träffas över ett rörläggningsschakt – kan det bli annat än livligt?). Stefan Hagel dök upp och gjorde oss sällskap för en sen kopp te och lite snack om skrivande innan det var dags att knyta sig. Jag sov på en madrass framför kaminen med en hund tryckt mot mina ben. Det var som ur en saga.

Morgonen efter gick genom ett dimmigt och frostigt landskap tillbaka till mässan och en dag full av trevliga föredrag och intervjuer. Jag såg Caitlin Moran göra en 20-minuters snabbintervju som golvade publiken med sin lättsamhet och humor, ofta på sin egen bekostnad. Hon började hela grejen med att berömma alla i rummet för att vi såg fantastiska ut, var vackra och inte behövde lyssna på tidningar eller industri som ägnar så mycket energi åt att säga motsatsen. Sen kommenterade hon mitt hår inför alla och kallade det sjöjungfruhår. Jag kände att allt arbetet med att få till färgen hade varit värt det, om inte förr så då.

Över huvud taget var jag väldans nöjd med min frisyr och den nya färgen. Tack till alla som kom fram och sa snälla saker och tusen tack till dem av er som kom fram och ville prata med mig om mina böcker eller få något signerat! Jag är så glad att det fungerade och att ni hittade mig!

20131009-132629.jpg

Väldigt nöjd med håret just den dagen.

På fredagen gick jag och Jenny Milewski till Park. Det är tydligen vad man ska göra på bokmässan och eftersom jag aldrig provat förut vad det väl dags nu. Där hängde vi lite med Maria Friedner bland andra och pratade fantasy, paranormal romance och osympatiska hjältinnor. I övrigt såg vi tydligen en hel hop med kändisar, men eftersom jag är usel på kändisspotting var jag tvungen att få facit av Jenny.

Lördagen var min stora dag. Jag och kapten Karin skulle hålla vårt 20-minutersseminarium om steampunk och valde att klä oss som situationen krävde. Generellt tycker jag att det är för lite hall costuming på Bokmässan, så det var ju skönt att kunna lyfta den biten.

20131009-132525.jpg

Jag, kapten Karin och Karvarn aka Jenny Milewski. Foto av Åsa Schwarz

Även om det inte rådde någon tvekan om att vi var utställare så var vi ett fint sällskap av sådana. Lördagen innehöll också en hel hög andra spännande föredrag: det om just osympatiska hjältinnor, Sofi Oksanens långa seminarium om sin bokserie, Kroppspanik-seminariet och flera författarprat i montrar. Vi avslutade dagen med drinkar tillsammans med en massa andra författare och sen middag med SF-bokhandeln. Jag var nöjd men fullständigt slut på kvällen.

Söndagen trodde jag skulle bli en lugn och försiktig dag fram till tåget hem. Icke! Jag började med att träffa min förläggare och prata framtid, sen gick jag förbi English Bookshop och fick ett signerat ex av Caitlin Moran, komplett med ett foto av oss två. I kön hade vi bildat fotokedja där nästa person tog en bild av den framför innan det var ens egen tur. Kön var kort och trevlig att stå i och mötet med Catilin var likadant, kort och trevligt.

20131009-132221.jpg

Caitlin Moran signerade min bok ”to the girl with the mermaid hair”

Flera föredrag jag riktigt sett fram emot låg på söndagen och om någon missat det: på söndagarna är det gratis för alla att gå på föredragen. Förstås hade fler än jag god smak och det var väldigt välbesökt där jag hamnade. Jag lyssnade på ett fantastiskt föredrag som Bea Uusma höll i om sin bok om Andrée-expeditionens öde. Min stora miss på bokmässan var att inte lägga vantarna på ett ex av hennes fina bok tidigt. Den med foton var slutsåld när jag väl kom mig för. Bland de andra föredragen var ett om Sherlock av Mattias Boström och ett om vintagekläder av Elsa Billgren och Underbara Clara. Och så till sist, efter en sista sväng på mässgolvet och en finlandssvensk vampyrbok, var det dags att åka hem.

Inte konstigt att det tagit en vecka att hämta sig.

Annons

Laddar

Imorgon blir det boksamtal i Lund med Adrian från Studiefrämjandet och jag laddar genom att läsa bokmässerapporter från alla möjliga håll.

Jag älskar bokmässan. Att få chansen att träffa författarna bakom sina favoritböcker, upptäcka nya favoriter, driva omkring och lyssna på föredragen i montrarna, klämma på den nya utgivningen, gå på de stora seminarierna, prata med andra som är där för böckernas skull. Jag har alltid haft roligt på mässan och betraktat det som en av årets stora höjdpunkter. Förra året var min första mässa som utgiven och det var naturligtvis en större höjdpunkt än tidigare.

Men i år stannade jag hemma, vilket visade sig vara tur med tanke på hur förkyld jag varit. Om jag åkt hade jag eventuellt startat en epidemi medan jag släpat mig zombielikt längs gångarna. Det hindrar inte att jag vill ta del av mässan, även om det blir genom andras bokmässerapporter. Jenny Milewski och Sara BE har skrivit ett par trevliga iakttagelser och från Saras kan man klicka sig vidare till ett par andra.

Längre mässrapport

Jag är hemma igen och efter tre nätter i egen säng börjar jag närma mig normaltillstånd igen. Det var inte mässan som sådan som var jobbig, det var att jag sov i 20-minutersryck hela nätterna. Främmande säng, intrycksöverdos, nya ljud på rummet och det eviga brusandet från mässan, nervositet inför de olika momenten – det kan ha varit vad som eller allt kombinerat. Hursomhelst har jag inte repat mig förrän nu.

Hur var det då undrar ni? Det var galet! Lysande och vansinnigt samtidigt! En bokcirkus i ordets sanna betydelse, som en karneval, ett tivoli och en marknad. Jag var helt nöjd med att bara gå omkring och titta på alla montrarna, böckerna och höra snuttar av samtal och föredrag hela tiden, men jag hade också turen att kunna gå in på ett större seminarium och få sitta ner lite och lyssna på en röst i taget.

Det kändes annorlunda att ha en anledning att vara där. Jag är inte säker på om den känslan kom av att jag skrivit en av böckerna som såldes där eller ifall den kom av att jag hade programpunkter och kände att jag bidrog till det hela – men det kändes annorlunda. Jag gjorde mitt bästa för att utnyttja de fördelar jag hade av namnbrickan – jag gick på föreläsningar och fikade i vip-loungen – men det finns en begränsad mängd saker man hinner med om man samtidigt ska jonglera egna tider att passa och vänner man vill träffa, för att inte tala om det digra monterprogram som fanns. Ett ögonblick jag verkligen uppskattade var att sitta på golvet vid ett av caféerna (för alla borden var upptagna), med gamla och nya vänner medan mässan pågick i bakgrunden, och dricka mitt te och bara vara.

Alla goda saker är tre: Oksanen är om möjligt ännu snyggare i verkligheten än vad hon är på bild. Ajvide vet vem jag är och ska läsa min bok, han har vänner som gillar den. Inger Edelfeldt har ritat vampyrtänder i min kopia av Skuggorna i spegeln.

Och köpstoppets enda undantag har utnyttjats till max: att få köpa böcker om jag närvarar vid en signering av författaren. Jag hade med mig min egen kopia av Lilla stjärna och av Skuggorna i spegeln men utöver den skaffade jag faktiskt så många som fem böcker vid signeringstillfällen. Lift av Hanna Wikman och novellsamlingen Skamlöst, båda ligger på syskonförlaget Charlie by Kabusa; Dödvatten av Lars Krantz, som jag nu har en superfin teckning i som signatur; Sofi Oksanens Utrensning, och med den följde också ett dubbelsidigt uppslag i Svenska Dagbladet av den tjusiga Oksanen medan hon signerar just min bok; och slutligen har jag min väninna Karin Tidbecks novellsamling Vem är Arvid Pekon? med en värmande hälsning i.

Oavsett hur kul det än var med alla de andras signaturer så slår det verkligen inte att få en signerad bok av en vän som man följt på vägen mot utgivning, genom det roliga och det jobbiga.

Mina två föredrag gick bra, om jag får säga det själv. Men ännu roligare var det att träffa nya och gamla läsare vid signeringstillfällena. I SF-Bokhandelns monter (A02:42, passande nog) blev jag dessutom intervjuad.

Allt som allt var det spännande, utmattande och jag kan knappt vänta till nästa år. Men för att få samma upplevelse då måste jag se till att faktiskt ha en bok till vid det laget. Lämpligt att nämna att jag går på en full veckas skrivtid nu då, eller vad säger ni? Har ingen aning om hur mitt bloggande kommer att se ut under den tiden, men twitter lär jag väl hålla på med ändå. Där ska finnas lite bilder från mässan också, om man gillar sånt.

Bokmässan!

Nu är den här och jag är på plats! Jag har haft en fin dag och njuter av varje liten sak som inte är som det varit förut. Så många nya förstagånger att göra. Jag har varit på ett stort seminarium (Sofi Oksanden – insert fangirl squee – talade om sin bok Utrensning och om att skriva om övergrepp under diktaturer), på ett litet seminarium (Jo Salmson pratade om fantasy som verklighetsspegel) och båda gick jag in på med min namnbricka (också känd som psycic paper för de invigda). Jag fick en bok signerad av Sofi Oksanen, sprang på en massa bekanta och avslutade dagen med mingel i förlagets monter. Där fick jag se den nya Legend av Richard Matheson och på förstasidan finns en bild av min bok. Jag blev ännu gladare över det än vad jag blev av att ha omslaget till Legend längst bak i min bok. Jag flinade som en galning.

Visst, jag fattar att man inte förväntas vara så kvittrig över sådana saker men det känns precis som jag trodde – roligt och nytt och lite mer på riktigt än författarskapet känts på sistone.

Vill man se bilder så finns en del på twitter och jag hoppas på att fylla på under resten av mässan. Men så här långt kan vi väl konstatera att jag roar mig!