Ett år sen

Det är ett år sen min bok kom från tryckeriet och ett ex landade på min hallmatta i ett vadderat kuvert. Jag var listig nog att dokumentera uppackningen av det, helt medveten om att ifall jag inte fotograferade denna monumentala händelse så skulle den gå för evigt förlorad. Ahem. Nå, såhär i efterhand är jag rätt glad över det i alla fall eftersom jag inte riktigt har samma magknipslycka varje gång jag ser boken (tur i sig eftersom jag jobbar bredvid den varje dag) men jag kan fortfarande minnas doften av helt nytt papper, känna de sidenblanka sidorna och knastret när jag bläddrade igenom den första gången från trycksvärtan på de svarta snittytorna som hade klibbat ihop sidorna.

Ah, det var tider det! En repris säger ni? Här kommer den:

Paketet


Så snygg så jag rodnar


Har svårt att fatta att alla orden är mina


Tramsigt glad!

Känslan var fantastisk. Det är skönt att kunna påminna sig själv om det ibland.
Ha en underbar helg alla!

Längre mässrapport

Jag är hemma igen och efter tre nätter i egen säng börjar jag närma mig normaltillstånd igen. Det var inte mässan som sådan som var jobbig, det var att jag sov i 20-minutersryck hela nätterna. Främmande säng, intrycksöverdos, nya ljud på rummet och det eviga brusandet från mässan, nervositet inför de olika momenten – det kan ha varit vad som eller allt kombinerat. Hursomhelst har jag inte repat mig förrän nu.

Hur var det då undrar ni? Det var galet! Lysande och vansinnigt samtidigt! En bokcirkus i ordets sanna betydelse, som en karneval, ett tivoli och en marknad. Jag var helt nöjd med att bara gå omkring och titta på alla montrarna, böckerna och höra snuttar av samtal och föredrag hela tiden, men jag hade också turen att kunna gå in på ett större seminarium och få sitta ner lite och lyssna på en röst i taget.

Det kändes annorlunda att ha en anledning att vara där. Jag är inte säker på om den känslan kom av att jag skrivit en av böckerna som såldes där eller ifall den kom av att jag hade programpunkter och kände att jag bidrog till det hela – men det kändes annorlunda. Jag gjorde mitt bästa för att utnyttja de fördelar jag hade av namnbrickan – jag gick på föreläsningar och fikade i vip-loungen – men det finns en begränsad mängd saker man hinner med om man samtidigt ska jonglera egna tider att passa och vänner man vill träffa, för att inte tala om det digra monterprogram som fanns. Ett ögonblick jag verkligen uppskattade var att sitta på golvet vid ett av caféerna (för alla borden var upptagna), med gamla och nya vänner medan mässan pågick i bakgrunden, och dricka mitt te och bara vara.

Alla goda saker är tre: Oksanen är om möjligt ännu snyggare i verkligheten än vad hon är på bild. Ajvide vet vem jag är och ska läsa min bok, han har vänner som gillar den. Inger Edelfeldt har ritat vampyrtänder i min kopia av Skuggorna i spegeln.

Och köpstoppets enda undantag har utnyttjats till max: att få köpa böcker om jag närvarar vid en signering av författaren. Jag hade med mig min egen kopia av Lilla stjärna och av Skuggorna i spegeln men utöver den skaffade jag faktiskt så många som fem böcker vid signeringstillfällen. Lift av Hanna Wikman och novellsamlingen Skamlöst, båda ligger på syskonförlaget Charlie by Kabusa; Dödvatten av Lars Krantz, som jag nu har en superfin teckning i som signatur; Sofi Oksanens Utrensning, och med den följde också ett dubbelsidigt uppslag i Svenska Dagbladet av den tjusiga Oksanen medan hon signerar just min bok; och slutligen har jag min väninna Karin Tidbecks novellsamling Vem är Arvid Pekon? med en värmande hälsning i.

Oavsett hur kul det än var med alla de andras signaturer så slår det verkligen inte att få en signerad bok av en vän som man följt på vägen mot utgivning, genom det roliga och det jobbiga.

Mina två föredrag gick bra, om jag får säga det själv. Men ännu roligare var det att träffa nya och gamla läsare vid signeringstillfällena. I SF-Bokhandelns monter (A02:42, passande nog) blev jag dessutom intervjuad.

Allt som allt var det spännande, utmattande och jag kan knappt vänta till nästa år. Men för att få samma upplevelse då måste jag se till att faktiskt ha en bok till vid det laget. Lämpligt att nämna att jag går på en full veckas skrivtid nu då, eller vad säger ni? Har ingen aning om hur mitt bloggande kommer att se ut under den tiden, men twitter lär jag väl hålla på med ändå. Där ska finnas lite bilder från mässan också, om man gillar sånt.

Veckans inlägg: om att tala för publik

Nu är veckans inlägg uppe på Debutantbloggen, och det är en del av at jag sitter här och laddar inför föredraget jag ska hålla på SydCon imorgon. Jag ser verkligen fram emot det, men med vissa ryckningar i nerverna. Resten av dagen kommer lätt att vigas åt att putsa på föredraget och att peppa mig inför det.

Som på beställning (höll på att säga brev på posten, men det var det faktiskt) så kom namnbrickan till Bok & Biblioteksmässan idag! Det känns verkligen stort och roligt och speciellt och som något jag aldrig gjort förut – att hålla föredrag på B&B och dessutom få en bricka med mitt namn på. Så officiellt.

Och jag har skaffat biljetterna till Gnosjö, där jag ska prata på biblioteket i oktober. Se, pratandet ligger i luften.

Färdigfirad debutant

Idag vaknade jag mör men lycklig. Det här med att fira tre dagar i sträck är väl bra och så, men attans vad trött man blir!

Dag tre på min underbara debut (jag tänker hålla mig till den uppfattningen tills någon tar mig ur den) innebar en släppfest för de närmaste och jag kastade mig in i förberedelserna när jag kom tillbaka från Göteborg.

Folk kom, folk åt och drack, folk köpte böcker och jag signerade och pratade och gottade mig åt upplevelsen. Och även om jag vaknade idag med en vag känsla av att jag sagt olämpliga saker de minuter jag hade mikrofonen i hand så var det ändå en bra dag. En underbar dag faktiskt. (Mer om den på Debutantbloggen). Jag kommer troligen att glädjas åt blommorna, foton och plötsliga minnesbilder ett tag till.

Och i samma ögonblick som jag tänker ‘nu ska jag bara släpa mig till jobbet också’ så ser jag ut i vardagsrummet, där vartenda ämbar vi haft som kan extraknäcka som vas har blivit fyllda. Det är ett hav av blommor och en skog av champagneflaskor därute! Jag har bubbel av olika sorter så det räcker resten av året! Ja, det är helt enkelt svårt att inte vara munter som tusan just idag!

En bråkdel av ett hav av blommor