Oh Orson no!

Om du vill behålla dina villfarelser om att Orson Scott Card är en vettig människa, sluta läsa nu.

Fortfarande kvar? Då så.

När jag var ung, riktigt ung, sådär så jag fortfarande trodde att science fiction var Asimov och Det var en gång i rymden, då gav en vän mig Enders Game att läsa. Jag blev hänförd. Den var fantastisk. Den är faktiskt en av de få böcker jag läst upprepade gånger sen jag fyllde femton (det var ungefär då jag började förstå hur många böcker det fanns och hur lite tid jag skulle ha på mig att läsa dem och det var bäst att jag skyndade mig). Jag älskar Ender. Han är fantastiskt beskriven, rymdstationen han bor på är också den lysande skildrad och hans kval, ack hans kval! De är utsökta. Nå. Snabbspola fram ett par år (ok då, många år) till år 2008 då jag får veta mer än vad som var nyttigt om Orson Scott Card. (jag kommer inte att länka, det är bara att googla gubben så får ni mer än ni vill till livs av hans religiösa åskådning och hans inställning till sina medmänniskor)

Mannen är förryckt. En förryckt homofob dessutom. Jag kände det som om han med varje fientligt uttalande trampade på och smutsade ner alla mina minnen av Enders Game. Det tog flera år för mig att hantera att en av mina favoritböcker är skriven av en man som kan säga sådana saker, vara så hatisk och världsfrånvänd. Jag är inte helt säker på att jag har lärt mig hantera det än faktiskt.

Idag fick jag veta vad hans senaste bok handlar om och den finns recenserad här. Jag har inte läst boken, det ska tilläggas i rättvisans namn, men jag har inga som helst anledningar att tro att recensionen inte stämmer. I den finns en länk till ett tal OSC hållit som är ett utmärkt exempel på hans retorik och åsikter i övrigt. Den påstår sig vara en avslöjande och upplysande återberättelse av Shakespeares Hamlet där (och nu citerar jag ur recensionen):

”Old King Hamlet was an inadequate king because he was gay, an evil person because he was gay, and, ultimately, a demonic and ghostly father of lies who convinces young Hamlet to exact imaginary revenge on innocent people. The old king was actually murdered by Horatio, in revenge for molesting him as a young boy—along with Laertes, and Rosencrantz, and Guildenstern, thereby turning all of them gay.”

Det finns, gudarna vare lovade, de som bemöter detta med finess och humor. Jag gläds åt att kunna presentera Scott Lynchs svar.

EDIT: Subterranean (förlaget till boken som startade den här posten) har svarat på mailen. Väldigt balanserat och välformulerat.

13 thoughts on “Oh Orson no!

  1. Ja, man blir faktiskt lite glad när man ser på twitter hur många som tipsat om bra HBTQ-böcker under hashtagen #buyabiggaynovelforscottcardday för att visa att de inte tycker det är okej (dessutom får man massor av bra boktips).

    Själv har jag inte läst något av Orson Scott Card, men jag har alltid betraktad honom som en såndär författare man någon gång Bör Läsa, men nu känner jag mig inte så lockad längre.

    • Vilken underbar #tag! Jag ska ge mig på den meddetsamma!

      Jag har läst rätt många av hans böcker, hann med fyra-fem i Enderserien innan jag började tycka att det var mer av författarens åsikter än karaktärernas i deras dialog. Men nu är det slut med det. Jag har gjort slut med författare förr, det är bara så tragiskt när de tar med sig all min respekt också.

    • Såg förresten att du gillar Hal Duncan – har du så sett hans It gets better-tal? Det finns på youtube och är fantastiskt.

  2. Åh nej det här visste jag inget om. Har en Hur man skriver SF-bok av honom, men det kommer att vara svårt att ta den på allvar nu. Har inte läst Ender’s game, men tänkt att jag borde. Nu skippar jag nog det. Det är säkert en bra bok, men tycker inte om osympatiska författare… och att skriva om Hamlet så där… pinsamt.

  3. Vet inte om jag ska sticka ut huvudet och försöka stämma ”homofobofobin” i bäcken eller inte, men kan det inte vara värt att betänka att den OSC som skrev ”Ender’s Game” (1977) (och senare Ender’s Game [1985]) var drygt tre decennier yngre än idag? Min gissning är att de flesta av oss är helt andra personer med tämligen andra åsikter, på gott och ont, idag än 1977 (eller -85). Det finns många anledningar att undvika EG och många anledningar att läsa den, men att dagens OSC är en knäppgök torde inte vara en av dem. Vill man undvika att han får några pengar kan man nöja sig med att låna boken eller köpa den på antikvariat.

    Jag måste tillstå att hans take på Hamlet förbryllade mig något. Jag inser att man kan hitta ganska mycket i verket om man jobbar på det. Det går t ex att argumentera för att Hamlet är gay bara genom att läsa hans repliker noggrant — jag rekommenderar The Norton Shakespeare, som har ett dubbelt annoteringssystem för att hjälpa till med språket — och ta i beaktande hans relation till såväl Ofelia som sina polare (särskilt avslöjande är 3.2 och, förstås, talet till Yoricks skalle i 5.1) men OSC verkar tolka lite friare än vad som är tillrådigt (om jag minns rätt kallas denna åkomma för ”tolkningsdelirium”).

    • Stefan: Jag försöker förstå vad du menar med din första mening. Jag förstår fullständigt vad du menar med att personer förändras, för den galenpanna OSC är idag visade han inte tecken på att vara under Enders Game, inte så att det petade mig i ögonen med gafflar i alla fall. Att han en gång skrivit en makalöst bra bok ursäktar inte att han fortfarande, och upprepat, beter sig som ett arsle. Jag är ledsen över att mannen OSC är nu förstör mina minnen av Enders Game, det är mina känslor vi talar om här och resonemang om förändring hjälper inte till när OSC själv fortsätter haspla ur sig vidrigheter. Det var inte en tillfällig sinnesförvirring, ett enda oövertänkt uttalande, det rör sig om hans offentliga person nuförtiden. Han fegar inte för att dra in sin författargärning i sitt nya korståg, varför skulle jag då undvika att prata om det? Sen har vi ytterligare en aspekt och det är mig som bokhandlare. Jag ska prata om dessa böcker, sälja dem, ibland förväntas jag sälja in dem till och med. I alla dessa fall måste jag förhålla mig till vad han skriver och säger offentligt om sin personliga åskådning. Det är inte lätt och inte roligt. Och det är jävligt svårt att inte låta det synas.

      Ja, Hamlet uppvisar tecken på att vara homosexuell. Så långt är väl alla överens? Men att det skulle ge OSCs tolkning ökad tyngd det kan jag heller inte se. Tolkningsdelirium, i sanning.

      • Nene: Ursäkta att det tagit lite tid att svara — jag borde vetat bättre än att skriva något och sedan försvinna ett par veckor (först till The SF Hub i Liverpool, sedan in under en hög arbete; det förra var betydligt mer behagligt).

        Min reaktion stammade främst ur ett, ska jag medge, visst obehag inför en retorik som jag mest hört från vad jag nog har betraktat som ”den andra sidan” — folk som upptäckt att en författare de gillat varit färgad/queer/ateist och att de därför inte längre känns rätt att läsa hans/hennes verk. Jag har i dessa sammanhang alltid argumenterat för att det inte spelar minst roll, att deras verk är lika bra oavsett (i den mån de är bra), oftast utan större framgång ska medges. När jag såg något som såg ut som samma argument från vad jag trots allt upplever som ”denna sidan” blev min reflex att svara på samma sätt.

        Jag vill nog ändå hålla fast vid att det kan finnas en viss vits i att försöka skilja sitt förhållande till ett litterärt eller annat konstverk från dess upphovspersons eventuella tillkortakommanden som människa *så gott det går*. Det finns vidriga människor som skriver bra och underbara människor som skriver uselt (och båda fallen gör mig bedrövad — jag vill hellre tala väl om böcker skrivna av personer som jag tycker om). Min lösning på detta — och eftersom jag inte behöver sälja böckerna så har jag det förstår lättare — har varit att säga att bok si-eller-så är bra (om den nu är det) men att inte dra mig för att diskutera varför jag tycker författaren är en tölp.

      • I det här fallet är det en person med vidriga åsikter som skrivit en bok som inte bara gör hackebiff av Shakespears Hamlet utan dessutom gör Hamlet till ett uttrycksmedel för sina vedervärdiga åsikter. Att boken blir publicerad och säljer är inte till ringa del för att han har skrivit en bra bok tidigare. Det gör alltså att jag känner mig än mer bedragen, både som älskare av Enders Game och som bokhandlare.

        Jag förstår att du skulle föredra en medelväg där alla läser de bra verken oavsett författarens bakgrund, och jag applåderar att du försöker, men jag kan trots det inte finna rättfärdigande för den här boken. Inte alls.

        Jag hoppas att du ursäktar detta utbrott av negativa åsikter och ger mig cred för att jag i vanliga fall brukar skriva om sådant jag gillar, och lämna luckor kring det jag inte gillar. Det är trots allt roligare att hissa än att dissa. Men ibland, ja då räcker tystnad inte till. Orson har nått min gräns för hur långt jag orkar tiga när folk gör dumheter offentligt.

  4. Mina erfarenheter av OSC är liknande. Jag älskade Ender’s Game när jag läste den, men några uppföljare och märkliga uttalanden senare gav jag upp den mannen. Bättre strunta i såna saker än ge honom mer uppmärksamhet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s