Lang-dagen, om ni missa

Jag har ett erkännande: jag har aldrig läst Maria Lang. Ja, jag vet. Det är ett brott (höhö) i sig. Men det finns gott om andra som har gjort det och idag har de gått ihop om att göra en bloggdag späckad med Lang-inlägg. Hos Fiktiviteter hittar ni hela listan.

Själv var jag tvungen att sluta läsa dem eftersom de lyckades fylla mig med nyfikenhet och samtidigt fylla sina inlägg med spoilers. Jag gillar inte spoilers. Särskilt inte på deckare, thrillers eller andra mysterier. Istället lägger jag Lang till min (alltför stora) att-läsa-hög. Och till er hög lägger jag de här inläggen.

(Tillägg: det här var ett inlägg som jag trodde jag postade igår, men den där appen till min platta och jag kommer inte överens, så den uppdaterade nu på söndagen istället. Lang-dagen var alltså igår, lördag.)

Dagen före den stora dagen

Imorgon är det dags. Släppet. Jag har mjukstartat med en recension i Smålandsposten och med att få se bilder på min bok i det vilda, i andra bokhandlar. Men i SF-bokhandeln i Malmö har den sk hårt släppdatum. Den kommer inte att säljas förrän imorgon och det sammanfaller med recensionsdagen. Så jag kan vara nervig inför båda samtidigt, på ett organiserat och komprimerat sätt. Jag har förberett mig så gott det går. Hela lunchrasten idag tillbringade jag med att försöka hitta min favoritpenna på någon av stans bok- och pappershandlar. Till sist hittade jag den på Matton, framgång! Nu har jag en hel hög, för framtiden.

Först lär jag leta recensioner. Jag lovade mig själv för länge sen att inte läsa recensioner längre för det gjorde tråkiga saker med min skrivlust, men jag tror inte jag kan hålla mig. Man vill ju veta att någon läst! Jag får kanske be en vän eller maken att vara recensionssåll åt mig. Hursomhelst lär det vara kvickt överstökat och sen ger jag mig på det personliga fixet. Jag vill ha en slätstruken blus, jag har köpt en ny fluga för dagen och jag ska ta med mig klänningen för kvällens framträdande till butiken och byta om där. Jag har också lovat kollegorna champagne som tack för det fantastiska stöd de gett mig under de gångna två åren, så den får jag inte glömma.

Sen ska jag vara på SF-bokhandeln kl 12-18.30 och träffa de som vill träffas och skriva i vad böcker folk vill att jag ska skriva i. Kom förbi och säg hej om ni ändå är i krokarna! Beundra de två Turning Torso byggda av mina böcker som mina kollegor gjort i fönstret.

Sen blir det en snabb bit mat och ombyte för att vara fin och mätt till mitt livs största framträdande: Författarsamtal och boksläpp i S:t Petri på Malmöfestivalen! Det börjar 21.00. Har man inte haft chans att skaffa sig boken under dagen så finns den där på kvällen också. Och jag har med mig penna, jag lovar.

Om ni inte är här men ändå vill se och höra vad som händer så finns det andra chanser. Jag har för mig att TV4:s lokalnyheter och Sydnytt skulle ha ett litet inslag om boken och släppet, så det lär väl sändas imorgon. När jag hittar länkar så lägger jag upp dem.

Tack alla för glada tillrop och stöd här på bloggen och på facebook, det känns som en blandning av en tävling och julafton nu när man ska gå och lägga sig inför den stora dagen. Jag är nervös och uppspelt samtidigt. Om min kamera funkar bättre imorgon (den valde dagen att lägga av) så kommer jag att lägga upp bilder, troligen på instagram där jag är ‘lindorm’, facebook eller twitter, för den här bloggens bilduppladdning är inte den lättaste att hantera. Håll tummarna för mig, eller kom och hejja på!

Recensionsexemplar av Särskild?

På tal om allvar: på torsdag skickas de första recensionsexen av Särskild ut. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot att andra ska få läsa. Ifall du recenserar böcker på ett eller annat sätt så finns det möjlighet att få boken av förlaget!

Skriv till eva.jakobsson@kabusa.se eller red@styxxfantasy.se och fråga. Särskild har släpp- och recensionsdag den 17:e augusti.

Det känns som om jag kommer att hålla andan från nu till då. Jag har ju bara mitt debutsläpp att jämföra med och fjärilarna i magen är helt och hållet relaterade till det. Läskigt och underbart samtidigt.

Oh Orson no!

Om du vill behålla dina villfarelser om att Orson Scott Card är en vettig människa, sluta läsa nu.

Fortfarande kvar? Då så.

När jag var ung, riktigt ung, sådär så jag fortfarande trodde att science fiction var Asimov och Det var en gång i rymden, då gav en vän mig Enders Game att läsa. Jag blev hänförd. Den var fantastisk. Den är faktiskt en av de få böcker jag läst upprepade gånger sen jag fyllde femton (det var ungefär då jag började förstå hur många böcker det fanns och hur lite tid jag skulle ha på mig att läsa dem och det var bäst att jag skyndade mig). Jag älskar Ender. Han är fantastiskt beskriven, rymdstationen han bor på är också den lysande skildrad och hans kval, ack hans kval! De är utsökta. Nå. Snabbspola fram ett par år (ok då, många år) till år 2008 då jag får veta mer än vad som var nyttigt om Orson Scott Card. (jag kommer inte att länka, det är bara att googla gubben så får ni mer än ni vill till livs av hans religiösa åskådning och hans inställning till sina medmänniskor)

Mannen är förryckt. En förryckt homofob dessutom. Jag kände det som om han med varje fientligt uttalande trampade på och smutsade ner alla mina minnen av Enders Game. Det tog flera år för mig att hantera att en av mina favoritböcker är skriven av en man som kan säga sådana saker, vara så hatisk och världsfrånvänd. Jag är inte helt säker på att jag har lärt mig hantera det än faktiskt.

Idag fick jag veta vad hans senaste bok handlar om och den finns recenserad här. Jag har inte läst boken, det ska tilläggas i rättvisans namn, men jag har inga som helst anledningar att tro att recensionen inte stämmer. I den finns en länk till ett tal OSC hållit som är ett utmärkt exempel på hans retorik och åsikter i övrigt. Den påstår sig vara en avslöjande och upplysande återberättelse av Shakespeares Hamlet där (och nu citerar jag ur recensionen):

”Old King Hamlet was an inadequate king because he was gay, an evil person because he was gay, and, ultimately, a demonic and ghostly father of lies who convinces young Hamlet to exact imaginary revenge on innocent people. The old king was actually murdered by Horatio, in revenge for molesting him as a young boy—along with Laertes, and Rosencrantz, and Guildenstern, thereby turning all of them gay.”

Det finns, gudarna vare lovade, de som bemöter detta med finess och humor. Jag gläds åt att kunna presentera Scott Lynchs svar.

EDIT: Subterranean (förlaget till boken som startade den här posten) har svarat på mailen. Väldigt balanserat och välformulerat.