Lang-dagen, om ni missa

Jag har ett erkännande: jag har aldrig läst Maria Lang. Ja, jag vet. Det är ett brott (höhö) i sig. Men det finns gott om andra som har gjort det och idag har de gått ihop om att göra en bloggdag späckad med Lang-inlägg. Hos Fiktiviteter hittar ni hela listan.

Själv var jag tvungen att sluta läsa dem eftersom de lyckades fylla mig med nyfikenhet och samtidigt fylla sina inlägg med spoilers. Jag gillar inte spoilers. Särskilt inte på deckare, thrillers eller andra mysterier. Istället lägger jag Lang till min (alltför stora) att-läsa-hög. Och till er hög lägger jag de här inläggen.

(Tillägg: det här var ett inlägg som jag trodde jag postade igår, men den där appen till min platta och jag kommer inte överens, så den uppdaterade nu på söndagen istället. Lang-dagen var alltså igår, lördag.)

Annons

Bryskt uppvaknande

Häromdagen gjorde jag ett nytt spreadsheet över det projekt som i allmänhet kallas ”bok tre”. Jag har en löst definierad deadline, och även om den känns som långt borta så är den alldeles för nära för att vara bekväm. Jag räknade och räknade och kom fram till vad min arbetsbörda bör vara per dag för att det här ska gå ihop. Och sen fick jag ryckningar i ena  ögonlocket i ren panik. Slutet av sommaren är så förbannat mycket närmare än vad det känns som! Och jag har så himla många (roliga) uppdrag och åtaganden innan dess! Och jag ska vara en månad i USA innan dess! Och fira vår tioåriga bröllopsdag innan dess! Och Worldcon, Swecon, Wiscon och allt annat innan dess! Och … ja, jag tror inte jag behöver lägga ut texten mer. Jag är glad att mitt lilla planeringsdokument uppmärksammade mig på hur kort tid det är mellan nu och då. Det verkar inte som om jag riktigt greppat att det redan är mitten av mars!

Nå, min mor uppfostrade mig att ta hand om alla stora saker med logiska listor och ett metodiskt lugn: gör en plan, bocka av efter hand, bryt ner planen i mindre listor och bocka av dem och rationalisera bort det som går att undvara i sammanhanget. Så det gör jag nu- listor. Vad behöver jag ha i mitt liv för att känna mig som en människa (jag mår inte bra av att bara skriva, och jag mår inte bra av att bara jobba), vad måste jag göra utöver skrivandet och butiksjobbet, vad kan jag skala ner och ta bort, vad innebär skrivprojektet i sina beståndsdelar osv. Det har varit nyttigt. Och tråkigt. Jag vill gärna vara en supermänniska och hinna med alla mina vänner, alla roliga projekt, alla sociala medier, alla umgängestillfällen, alla kulturyttringar, ALLT! Men det går inte och ännu mindre nu.

Det här är eventuellt en av de svåraste sakerna med skrivandet för mig – utan en nära förestående deadline har jag svårt att få till motivationen att inte skjuta på lite av det tills imorgon, eller dan efter det. Slutdatum är ju så långt borta. Men med mitt spreadsheet of shame ser jag hur jag ligger till varje dag och vet ifall jag har möjlighet att ta ledigt en kväll eller inte.

Nå, nog pratat, tillbaka till ordkvarnen. Jag lämnar er med en hyllning till Malmö, en kärleksförklaring jag känner igen mig i väldigt.

Så många böcker

… Så lite tid! Någon gång i gymnasiet eller strax därefter gjorde jag ett överslag på hur många böcker jag läste på ett år och jämförde det med böckerna i mitt lokala bibliotek, sen la jag till nya böcker, drog ifrån sånt jag kunde leva utan att ha läst och ÄNDÅ FINNS DET FÖR LITE TID. Jag märker det väldigt tydligt i bokhandeln där jag står på uppackningen och lägger var tionde bok i en separat hög – till mig. Sen såg jag Socialistsimons länk för dagen: en uträkning om just detta.

Känns både bättre och inte just nu.

Det blir inte lättare av att jag hela tiden hittar nya källor till boktips (som annars är mitt främsta sätt att sålla vilka böcker som får följa med mig hem. Bara idag har jag beställt en bok och tre seriealbum pga att jag lyssnar på podcasts medan jag packar upp. Från The Writer and the Critic plockade jag upp Bearded Women och från Galactic Suburbia blev det tre volymer av Supurbia. Dessutom har jag försökt lägga en ny e-boksapp till samlingen, men Barnes & Noble låter mig inte ladda ner en nook till grodan. Missnöjet över att det finns böcker jag inte kan få tag på, ens digitalt, är otroligt stort. Trots att jag aldrig kommer att hinna läsa alla.

Idag kom också fjärde avsnittet av Fantastisk Podd, nu med östkustgruppen. Hoppas att de inte pratar om andra böcker än sina egna för jag har inte utrymme till fler, varken i hyllan, plånboken eller på läslistan.

Skriva på tåg

Det är en allmänt erkänd sanning att en tågresa lämpar sig för skrivande.

Det är i alla fall planen. Idag ska jag tillbringa tio timmar på tåg och jag har förberett mig väl:
– laptop med laddningssladd
– hörlurar
– anteckningsbok och färgade pennor
– grordan (ipad mini) med tre nya böcker, två dokument för granskning och två egna böcker för omläsning och referensmaterial
– uppdaterade podcasts
– choklad och vatten
– varma strumpor

Tror ni jag klarar mig?