Veronica Mars! Gentleman Bastards!

Precis när jag tror att världen inte kan bli tråkigare att ha att göra med (hotade bipopulationer ger mig djup ångest och Gräv 13 med Janne Josefsson är verkligen praktexempel på hur man skapar folk som går postal, för att inte tala om REVA & Beatrice Ask) så kommer det solstrålar på internet:

De senaste dagarna har bjudit på en makalös kickstareter för att få se en film om Veronica Mars, min favoritdeckare. Det tog en dag för den att fyllas och nu kan det bara bli mer och mer episkt. Vi får se den nästa vår! (missa inte filmen för kickstartern, daddy Mars är som vanligt underbar!)

Och så idag kom nyheterna att Scott Lynch har levererat ett manus till tredje delen om The Gentlemen Bastards – The Republic of Thieves – och att publikationsdatum är satt. I år! I oktober!

Suecica Astrum Erratus Praemium

Jag har blivit nominerad till ett pris, till Suecica Astrum Erratus Praemium 2012, tillsammans med bla värdiga kandidater som hela SF-bokhandeln och tv-serien Äkta människor. Om man är medlem på Star Trek Database så får man rösta. Kolla in kandidaterna och gör ett val.

Jag är lite tagen faktiskt, den enda rimliga reaktionen på det här är förstås att brista ut i sång:

och förstås:

Cumberbatch och Keats

För att det är för lite Cumberbatch mellan Sherlock-säsongerna:

Varsågoda.
(via laziestgirlintown som sa: ”OK, this is Benedict Cumberbatch reading Ode to a Nightingale by John Keats. Since I’m just flailing, I’ll quote one of the comments from Youtube: “His voice is like a jaguar hidden inside a chocolate-covered cello lined with soft, diamond-incrusted velvet.” That’s pretty much spot on.”)

… och på tal om science fiction

… så är jag väldigt förtjust i Äkta människor! Färgerna, platserna, det gamla dilemmat med var en robot slutar och ett medvetande börjar, vad människor är värda i förhållande till maskiner och vad som är mänskligt beteende och vad som är värdigt. Och så känns den svensk. Jag gillar amerikanska filmer också, men det är så förbaskat trevligt att se min genre i miljöer och sammanhang där jag fattar vad alla subtexterna kommer sig av. Förväntningarna var höga, men det höll klass!

Att geriatrikhubben är vad yngre människor tror att äldre människor behöver är ett välkommet humorinslag, samtidigt som det antyder äldrevårdsdebatt. Hon är vansinnigt läskig dessutom.