Penny Dreadful

Om ni inte har hittat och sett, eller hört om utförligt, så är den här recensionen inget för er, men låt det vara sagt, det är en mycket bra recension av Penny Dreadful av Genevive Valentine, och som jag helt håller med om.

Begrundandet av lik - ett viktorianskt måste.

Begrundandet av lik – ett viktorianskt måste.

Penny Dreadful är en gothic horror-serie som ligger nära League of Extraordinary Gentlemen i det att den använder litterära personligheter som sina karaktärer – men oj, vilken skillnad i stämning! Jag är såld på den av främst två anledningar: Vanessa Ives personlighet, och Frankenstein i den sista scenen. Jag blev överraskad av hur mycket jag brydde mig i båda fallen. I det förra är jag väldigt sugen på att veta mer, och i det senare blev jag verkligt rörd.

Snyggt gjort för en serie som tar alla gothic-klyshor och kör dem i mixern.

Teacher, mother, secret lover

Tv-serier. Jag älskar tv-serier. Särskilt nuförtiden när de avancerat så långt förbi de gamla såporna att de är som väldigt långa filmer i flera delar. Jag _älskar_ det. Berättandet blir som en riktigt bra bokserie, möjligheten att fördjupa sig i karaktärerna, och de allra bästa seriernas möjligheter att riktigt krama känslorna ur mig.  Ahhh.

homer-simpson-tv-quote

Jag ogillar när det blir en återställning efter varje avsnitt, eller varje säsong, och jag gillar dem lite smutsigare för somliga dagar och lite snällare för andra. Dessutom är jag dålig på att titta på tv i övrigt (en del program undantagna, som Kobra eller Babel) så det här är hela tv-underhållningen här hemma.

Det har ju blivit en del serier genom åren. Tydligast minns jag de riktigt svåra beroendena, som när jag var tvungen att smyga mig in i den söndagsstängda butiken och lämna pengar på disken för att ta med mig ytterligare en dvd-box med Stargate hem (hur förväntades jag annars överleva söndagskvällen?). En del serier har utmärkt sig genom att locka till att leta gif:ar på tumblr eller skvaller om skådisar/manusförfattare/framtida plotter/kommande karaktärer och andra lämnar mig helt oberörd utöver ett behov av att se nästa avsnitt.

Jag önskar att jag hade helt avkodat det och fattat varför, det måste ju vara rent guld för skrivandet.

Det är så många variabler med alla: vem som är intressant för publiken i dagsläget, vem som kan bli det senare, vem som kan dö så att det driver serien framåt utan att det sänker saker, vilka subplotter förväntas jag bry mig om och vilka bryr jag mig _faktiskt_ om. Och varför. Vad gör att de känns som människor man känner, vad gör att det inte ens slår an en sträng ifall de försvinner. Och jag har svårt att avgöra ifall det har med min dagsform att göra eller om det är något i berättelsen som får mig att bara lämna en serie mitt i säsongen och kanske, kanske, återvända senare.

Hursomhelst är Teen Wolf och Pirates slut för säsongerna och båda med rätt intensiva slut, så det ger mig ju tid att tänka på alla anledningar till fascinationen fram till nästa säsong. De andra som är pågående (Person of Interest, Blacklist, Agents of SHIELD, Elementary, Musketeers och Castle) får helt enkelt fylla utrymmet så länge. Och jag ser verkligen fram emot en andra säsong av Sleepy Hollow och Defiance. Men det kommer att vara rätt bittra känslor från min sida under sommaren, det är då ett som är säkert.

Fast då kanske jag hinner se House of Cards. Och Bron.

Gravity Falls, nya förtjusningen

Disney gör massor som irriterar mig, en massa dumma val och har en mängd brister, men ibland måste jag bara ge dem alla rätt. Idag har jag och Käraste tillbringat kvällen i soffan med ett par avsnitt av det senaste fyndet – Gravity Falls. En tecknad serie om ett tvillingpar som tillbringar sommaren hos sin gammelfarbror Stan i en den lilla hålan Gravity Falls i Oregon. Stan är en skojare som har gjort om sitt hem till en roadside attraction och fyllt den med påhittade mysterier. Inte för att han behöver hitta på mysterier egentligen för Gravity Falls är som Arkiv X, för barn, i skogen i Oregon. Stan är full av original, förkroppsligade fördomar (oftast med en twist) och med andra kids förstås. Och tvillingarna har varandra – Dipper och Mabel.

Det är en riktigt smart serie med drivor av meta-repliker och blinkningar till andra genreserier och jag behövde något när jag nu har varit utan Phineas & Ferb så länge. Det finns ett visst tecknat på tv-format hål i mitt liv som bara kan fyllas av sånt här. Varma rekommendationer.

Veronica Mars – äntligen!

Idag har jag äntligen (ÄNTLIGEN!) fått träffa Veroncia Mars igen. Det har varit förfärligt länge sen och vi som brukade vara så nära vänner. En gång i veckan träffades vi och hon berättade vad hon haft för sig på sistone, vad hennes liv bjudit på och vad hennes nära och kära gjort. Sen rann det ut i sanden. Hon flyttade, vi hördes inte, ni vet hur det kan bli. Men jag tänkte på henne ofta.

Och idag fick jag veta hur det gått sen dess. Det var verkligen som att komma tillbaka till något jag saknat, en relation är väl lite mycket sagt, men jag har sett om serien, på tv när jag hade en sån och på box efter det (sju år är trots allt länge att vänta), men det var ju inget nytt. När kickstartern drog igång kunde jag knappt tro vår tur – mer Veronica! Och det var otroligt härligt att se den passera ”funded” så fort och därmed vara säker på att jag skulle få se en film.

 

Vilken film sen! Den fyllde alla behov, kryssade i alla rutorna, hämtade hem alla känslorna och gav mig ett slut som kändes som Veronica. Jag var bortom nöjd.

Om jag har två klagomål så är det 1) att den inte gick att se på bio här i Malmö, för jag hade gärna sett den med ett par hundra marshmallows, och 2) att den gav sådan outhärdlig mersmak att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Jag vill ha en serie nu. Mer av den här underbara saken som jag nu fått smak på igen. I intervjuer har Rob nämnt att det finns förhoppningar om en fjärde säsong, men jag har inget förtroende för Hollywood och att de ska veta vad som är bäst för dem. Och eftersom jag inte vill få upp förväntningarna och sen få dem krossade igen så låter jag bli att hoppas alls.

Det finns inget att be för. Det blir till att se om de gamla säsongerna istället. Igen.