Ett sånt där feministinlägg

Jag har funderat rätt länge på om, och i så fall hur, jag ska säga något och har kommit till slutsatsen att min inställning inte ändras så då kan jag lika gärna säga något. Jag är feminist. Jag tror på kvinnors lika rätt till samhället, till allt i samhället, till sin frihet och till sina kroppar. Jag tycker inte det är något att orda om och det gör mig fullständigt rosenrasande att det råder ett sånt globalt bakslag i de här frågorna just nu.

På Fantasticon förra helgen satt jag med i en panel om The Women Men Don’t See tillsammans med Karin Tidbeck (som skrivit om den på engelska här), Tricia Sullivan och vår moderator, Majbrit Höyrup (som skrivit om sin upplevelse på danska här). Panelen gav i sig en illustration av situationen och precis som Karin skriver blev skillnaderna i hur vi interagerar uppenbara. Gå och läs, jag väntar.

Som ni ser, det var mängder med typiska exempel på den rådande strukturen, att män i publiken tyckte det var viktigare att höras än att lyssna och att det gällde även när de höll med och att det beteendet skiljde sig från andra paneler där det satt med män. Men en av sakerna som var annorlunda med den panelen jämfört med andra situationer där en kvinna hävdar sin rätt att bli betraktad som människa är att det inte blev någon backlash efteråt. För det är dessvärre också något kvinnor får vara beredda på – det finns alltid något troll som kommer dragande med att det är så mycket värre på andra ställen så vi borde vara tacksamma här, eller annan stanna-på-din-patriarkalt-utpekade-plats-åsikt. Det kan bli allt från vanlig idiotisk tykenhet på lägsta möjliga nivå i insatthet i ämnet, till direkta hot om kroppsskada.

Det gör mig arg. Att jag funderar på att inte skriva om det här gör mig också arg. Jag skulle lätt kunna låta bli att uttala mig i skrift om det, med alla möjliga undanflykter i linje med att jag inte diskuterar politik här – men det skulle också vara att ge sig. Min ilska mot det rådande systemet och det politiska klimat som kvinnor lever i genomsyrar min vardag. Jag är alltid medveten om det.

Jag försöker vara medveten om mina privilegier också, särskilt som det är vad jag förväntar mig av alla andra privilegierade, och det för oss till det som fick mig att skriva idag: jag tror också på en inkluderande feminism. Vilket kön du fötts med har inte med saken att göra. Ifall du eller samhället identifierar dig som kvinna kommer du att lida av vad samhället har för normer, det är effekten av ett patriarkalt system, så då finns det ingen anledning att göra skillnad. Somliga feminister verkar ha andra åsikter, jag tycker de har fel. Det är jag tack och lov inte heller ensam om.

Och på den sluttonen kan jag meddela att jag i december kommer att medverka i en panel om feminism och fantasy i Stockholm. Fler detaljer när sådana finns.

Vänner med saker att fira

Har ni sett att Maria Turtschaninoff vunnit ett jättefint pris?

Och att Karin Tidbeck har vunnit Crawford-priset för exceptionellt lovande nya fantasyförfattare? Och hon placerades på Locus rekommenderad-läsning-lista för 2012?

Det är lätt att vara stolt vän när så roliga saker händer.

Frånvarande under februari

På måndag åker jag till Tennessee i USA för att vara på skrivretreat i en vecka. Jag ska träffa Mary Robinette Kowal och några andra och förhoppningsvis få igång mitt skrivande igen. Det har varit spridda skurar på sistone men jag har ett par projekt som alla vill ha lite kvalitetstid med mig, så det ska nog gå vägen. (Ni har väl läst MRK, eller hur? Shades of Milk and Honey är Jane Austen med magi, det är lysande. Eller hennes finfina novella Kiss Me Twice som är hollywoodglamour och -noir i en högteknologisk framtid där en AI tvingas lösa sitt eget försvinnande.)

Sen bär det av till Budapest för att fira makens födelsedag. Jag har aldrig varit i varken Budapest eller Ungern förut, så det ska bli riktigt spännande. Jag är glad att jag hinner hem och byta väska mellan resorna för jag vill få med mig badkläderna till Budapest. Utomhusbaden ska vara något speciellt.

Jag tror inte att jag kommer att ha så tät uppkoppling som jag vant mig vid och eftersom jag först ska göra en kraftansträngning med skrivandet och sen ska umgås med Käraste är det lika bra att förvarna, om jag försvinner helt från alla mina olika forum är det inte för att jag inte gillar er.

Jag finns att nå på mail eller via vanliga brev och jag kommer att fortsätta med min Month of Letters under tiden. Jag ser fram emot att skaffa mig frimärken av främmande valörer och skicka från exotiska orter. Exotiska för mig alltså. Jag kommer inte att vara så hård som till exempel Maria Turtschaninoff som ska ha internetfasta under sin brevskrivarmånad (skriv till henne också!), och om det inte varit för resandet hade jag inte varit i närheten heller, men nu blir det oväntat mycket av det på kort tid.

Men jag har ett par dagar kvar av normal internetuppkoppling och onormala mängder brevskrivande. Jag har börjat, första brevet ska ju gå i posten imorgon.

Bloggturné: Maria Turtschaninoff

Idag har jag den stora äran att husera Maria Turtschaninoff på min blogg som en av anhalterna på hennes bloggturné med anledning av släppet av Anaché, hennes senaste roman. Maria har jag pratat om förut, hon har skrivit Underfors, en urban fantasy i Helsingfors, och Arra, en fantasyhistoria. Vi träffades förra året på LitteraLund, satt i en panelintervju tillsammans och hade intressanta diskussioner, så nu tog jag chansen att fråga ut henne igen.

Anaché av Maria Turtschaninoff

N: Välkommen Maria! Din senaste bok har precis kommit ut, skulle du kunna berätta vad den handlar om?
M: Anaché – Myter från Akkade handlar om en nomadflicka, Anaché, som växer upp bland akkadefolket. Det är ett hårt klimat, både fysiskt och psykiskt, med många tabun och regler för hur män och kvinnor får uppföra sig. Men Anaché är en stolt flicka, en stamledares dotter, och hon vet sitt eget värde. När hon förlorar det hon älskar mest tvingas hon att bli en annan för att överleva. Dessutom hotas stammens existens av en makthungrig angakok – ungefär en schaman – och hans arrogans. Han väcker gudinnans vrede, och hon är inte nådig!
Det är det korta svaret! Berättelsen utespelar sig i samma värld som min andra roman, Arra, men i ett annat land under en annan tid.
N: Den utspelar sig i en helt annan värld än vår, men med stora likheter – hur har du gjort research? Hur valde du vad du skulle ta med och inte?
M: Min research bestod i att jag läste en hel del om olika nomadfolk. Jag läste in mig på hästar. Jag läste reseskildringar och såg på dokumentärer från olika stäpplika klimat för att få inspiration till miljön. Verkligheten är ofta så mycket mer fantastisk än vad jag kan hitta på! Men så stjäl jag som en skata, blandar ihop verklighetens fakta och skapar nåt nytt och eget ur det.
Vad som skall vara med väljer jag utgående från vad som är viktigt för berättelsen, och för Anaché. Vad är det som har format hennes folk, och vad är det som format henne?
N: Nu är jag förstås nyfiken, du skriver på svenska i Finland, och det är ett minoritetsspråk men du är även utgiven i Sverige där det är majoritetsspråket – påverkar det ditt skrivande rent språkmässigt? (och i så fall hur?)
M: Egentligen påverkar det inte mitt skrivande språkmässigt. Alldeles lite kan jag ibland få sålla bort så kallade finlandismer som kan missförstås i Sverige. Det var kanske mer fallet i min förra bok, Underfors, som var en urban fantasy i modern miljö. I ett sånt upplägg får man akta sig för att använda för mycket slang och sådant för att inte alienera svenska läsare. I en renodlad high fantasy som Anaché är det inte ett speciellt aktuellt problem.
N: Påverkar det ditt val av genre? Hur är det med fantasyns status i Finland? Betraktar du dig som en fantasyförfattare?
M: Jag betraktar mig absolut som en stolt fantasyförfattare! Och jag går i jättars fotspår: Tove Jansson och Irmelin Sandman Lilius är två finlandssvenska fantasyförfattare. Fantasyns status har stigit i Finland på senaste tid, precis som den gjort globalt.
Men genren har nog valt mig, och inte tvärtom. Jag skriver det jag älskar att läsa, helt enkelt. Och fantasy ger mig möjlighet att berätta historier om angelägna saker på ett sätt jag inte skulle kunna göra om jag skrev realistisk litteratur.
N: Hur skulle du uppskatta fördelningen av din publik mellan Sverige och Finland (i procent om du vill)?
M: Åh, ingen aning. I och med att de tre senaste böckerna varit Månadens Bok i Barnens Bokklubb är procenten svenska läsare nog högre än den annars varit. Men andelen svenska läsare är nog fortfarande ganska liten.
N: Jag vet att du kommer till Bokmässan senare i veckan, har du någon tid då folk kan lyssna på dig eller få sina böcker signerade?
M: Ja! På fredag kl 11.30 på Arenan skall jag prata om Anaché tillsammans med Katarina Gäddnäs och efteråt är det signering. Och så är mitt stora seminarium också på fredag: kl 14.00 samtalar jag med Lene Kaaberbøl, Sara Bergmark och Mats Strandberg om trovärdiga fantasier. Moderator är Johanna Lindbäck. På lördag pratar jag om fantastiska element med Kaj Korkea-aho kl 12, om Anaché kl 14.30 och på Unga scenen är jag kl 15.30. På söndag signerar jag dessutom Anaché i SF-bokhandelns monter kl 12.

N: Då ses vi där! Tack för att du svarade på mina frågor och ett stort grattis till den nya boken!

Och alla ni andra vet nu var ni kan hitta Maria och hennes böcker på mässan Om ni inte har den möjligheten kan ni istället träffa Maria på hennes blogg och hon kommer att turnera andra bloggar också under veckans lopp. Håll utkik!