Gott nytt 2015!

Jag hoppas att alla har haft ett bra slut på 2014 och ett par fina dagar på det nya året. Jag önskar alla ett år som är bättre än det förra, gladare, rikare och fyllt av konst och kreativitet. Och av böcker och läsande förstås.

Jag är inte stor på det där med nyårslöften, men förhoppningar inför det nya året har jag ändå. Flera av dem rent privata och troligen ointressanta för andra, andra läs- och skrivrelaterade.

Förra året försökte jag mig på att dokumentera min läsning via instagram, det började bra och sen tappade jag det över sommaren och hittade inte riktigt tillbaka. Jag fortsatte att fotografera böckerna jag läst i alla fall, så vid något tillfälle ska jag väl få samman en läslista också. Jag tror att jag ska fortsätta att försöka dokumentera min läsning även 2015, det är så tillfredsställande att kunna se vilka böcker jag läst och att det inte är fullt så få som det kändes, det är också en hjälp när det kommer till ”award season”. Jag tänkte att jag skulle vara bättre på att skriva upp vilka noveller och novelletter jag läser i år också, något jag inte ens tänkt på tidigare. Utöver det har jag bara ett läsrelaterat löfte – att jämna ut skillnaden mellan köpta och lästa böcker så att mina hyllvärmare blir färre även om min attläsalista inte blir kortare.

Skrivrelaterat har jag storslagna mål för året, samma mål som de senaste två åren faktiskt – att bli klar med den tredje boken om Udda. Jag var på god väg innan sommaren, sen drabbades jag av utbrändhet och alla planer gick om intet. Hösten har varit en enda lång låååångsam återhämtning och november var det första jag lyckats skriva något vettigt sedan USA-resan i maj-juni. Och förstås tvärdog min dator under sista veckan av NaNoWriMo som jag använt som en morot för att tillåta mig att skriva utan kvalitetskrav. Jag har hört om folk som skrivit böcker på telefonen eller plattan, det är bara inte för mig. Särskilt inte som jag skriver i Scrivener och det programmet inte finns för annat än datorn. Tack och lov hade jag en medkännande vän med en reservdator som jag fick låna och som jag just nu sitter med, och skrivandet känns hoppfullt igen.

2015 har redan kommit med en fin nyhet för min del: Udda verklighet ska komma ut på danska! Turbine förlag har köpt rättigheterna och den kommer ut under tidiga 2016.

Dessutom ska jag till Åland och Mariehamn för Mariehamns litteraturdagar i mars och det ser jag väldigt mycket fram emot!

Och så kommer en hel hög med spännande böcker 2015 som jag knappt kan vänta på. Max Gladstone kommer med First Last Snow, Ann Leckie kommer med den hett efterlängtade trean Ancillary Mercy, Jenny Milewski kommer med en ny skräckbok på Styxx förlag och Mats Strandberg kommer med en skräckis på en finlandsfärja – för att bara nämna några få.

Hur är det för er? Har ni några läs- eller bokrelaterade saker att se fram emot under 2015? Några löften eller förhoppningar?

 

Annonser

Gudars skymning vilken inläggskö!

Jag bläddrade igenom mina liggande inlägg och insåg att hela USA-resan är halva inlägg som sen inte blivit postade. De var i väntan på bilder, på länkar jag tänkt lägga dit, på att hitta wifi nånstans på vägen, på att jag skulle ha tid och ro att skriva klart dem. Senare, sa jag till mig själv, senare när jag kommit just dit, där ska jag ha tid att uppdatera ordentligt.

Bah! Jag borde ha vetat bättre.

Men att de låg kvar och väntade, det hade jag helt glömt. Nå, vi får kanske ha en serie Resminnen senare i sommar då. Senare, när jag har tid, när det finns bilder och uppkoppling och … Ja, vi får väl se.

Resuppdatering: dagen före

Så, imorgon bär det av till sist – USA i en månad. Just nu är respaniken rätt närvarande, jag har helt legat av mig sedan mina resledardagar och allt från vilka småsaker som är nödvändiga till att ha väsentligheter (som skavsårsplåster och tillräckligt med allergimedicin) hemma har helt fallit av min radar. Jag är en bofast person numer, jag är van vid att ha mina saker utspridda i hela hemmet, nerstoppade i lådor, mer saker än jag behöver, bekvämlighet före allt. Men, nu ska det packas i en väska (förvisso en större än vad jag brukar resa med) och det ska vara allt jag behöver för en månad med kongress, skrivtid, turistande och kurs.

Resplanen är:

Köpenhamn och Heathrow (med transferpaniken från helvetet) – landa i Chicago, Illinois – ta buss till Madison, Wisconsin, (för att gå på Wiscon och vara med och dela ut Tiptree-priset) – buss tillbaka till Chicago, med omnejd (besöka vänner, skriva, gå på museer och annat nödvändigt, men mest skriva) – Birmingham, Alabama (vänner, skriva) – Chattanooga, Tennessee (kursen Writing the Other i en vecka) – hem via Chicago och Helsingfors (flygplatserna enbart).

Planen för dagen är:

Packa väskan – cykla ner på stan – träffa Karin T för kuriruppdrag – växla pengar – balkonghäng – ringa föräldrarna – krama maken.

Prognosen för dagen är:

Packa väskan (med strykning av kläderna) – packa upp väskan för att dubbelkolla att något kommit med – stänga och öppna väskan tusen gånger för att lägga till något nytt och sen banna mig själv och lova att det är sista saken – kolla mina papper och pass en miljon gånger – förbanna att jag kom på något efter att butikerna stängt – vimsa omkring i lägenheten – ha ytterligare ett angstanfall över Heathrow-transfern – däcka i soffan – stirra på röran jag gjort – inte kunna somna – gå upp klockan fyra.

Rafflande, jag vet. Uppdatering följer.

Packningsplaner! Resfeber!

Det börjar dra ihop sig till min stora USA-resa. Jag åker den 21:e, ska vara borta i tre och en halv vecka, och jag har packat min väska säkert tusen gånger redan – i huvudet.

En av effekterna av min tidigare karriär som resledare är att det här med packning är fascinerande för mig. Jag vill kunna minimera mina saker, men aldrig stå utan den där grejen jag behövde. Jag vill inte dra hem plagg jag inte haft på mig (möjligen med undantag för varma kläder eller regnjacka, det gör inget om de inte kom till användning, men jag hade gärna haft en kristallkula som talade om att det inte varit nödvändigt) men jag vill heller inte stå utan rätt plagg vid rätt tillfälle. Som resledare hade jag dubbla uppsättningar kläder rätt ofta, uniformen och de privata, och en mycket större väska än vad jag egentligen tycker är praktiskt (hytterna på nilkryssaren var små), så som privatperson har jag alltid strävat efter en mer begränsad packning. Jag vill kunna dra på min väska själv, lyfta den själv, få plats med den bredvid mig på lokaltransporter och ändå få plats med vad saker jag vill ha med mig. Och vad böcker jag skaffar på plats (ja, det är nästan alltid böcker och jag har aldrig åkt hem utan nya).

Den här gången är det en kongress (Wiscon, fyra dagar) med tillhörande prisutdelning, två veckor fritid (med tillhörande transporter) och sen en veckas kurs (Writing the Other, i Chattanooga) innan jag åker hem. Så jag vill vara författarrepresentativ och fin, praktisk och bekväm, lättpackad och ändå ha alla mina skrivsaker för kursen på slutet. Jag misstänker att jag behöver både kläder för svalare och varmare väder (Chicago och Chattanooga) och jag är fåfäng nog att vilja ha saker jag känner mig fin i, inte bara saker som är bekvämt lättvättat.

Och mitt i detta skickade Karin Tidbeck en länk till den här artikeln från Brain Pickings om boken om Nellie Bly som gjorde en jordenruntresa på 75 dagar med bara en liten väska. I artikeln fanns den här bilden:

inspirerande, eller hur?

Hur man packar som Nellie Bly – av Maria Popova

Boken Eighty Days av Matthew Goodman finns på min önskelista numer. Och den här bilden finns att köpa som plansch, klicka på bilden så kommer ni dit.

Jag är inspirerad, men kanske inte till den här nivån av minimalism …

Skriva på tåg

Det är en allmänt erkänd sanning att en tågresa lämpar sig för skrivande.

20140311-072240.jpg

Det är i alla fall planen. Idag ska jag tillbringa tio timmar på tåg och jag har förberett mig väl:
– laptop med laddningssladd
– hörlurar
– anteckningsbok och färgade pennor
– grordan (ipad mini) med tre nya böcker, två dokument för granskning och två egna böcker för omläsning och referensmaterial
– uppdaterade podcasts
– choklad och vatten
– varma strumpor

Tror ni jag klarar mig?

Dags för bokmässan!

Klockan är mitt i natten och jag har precis lagt sista handen vid min packning till Bokmässan. Imorgon, så tidigt att en inte ens vill tänka på det, bär det av. Det blir fyra dagar av fullständigt vältrande i böcker och bokrelaterat. Jag har bara en programpunkt i år så resten av tiden är jag helt min egen och kommer att strosa omkring eller gå på föreläsningar. Om ni vill hälsa är det bara att komma fram, jag är hon med blått hår, så att ni vet.

20130925-232814.jpg

Och ifall andan faller på och intresse finns så håller jag och kapten Karin ett introduktionsföredrag till steampunk på lördag kl 14:00-14:20.
Vi kommer naturligtvis att klä oss efter tillställningen.

BBQ – som det ska göras

Igår blev vi bjudna på BBQ från ett ställe som heter Couch’s här i Chattanooga och det kom med ett tillbehör som kallas hot slaw. Eftersom vi är i Södern började diskussionen om vad som är den bästa BBQ:n och eftersom jag är så förbaskat nyfiken på hur ord är funtade ledde diskussionen vidare till vad som definierar en BBQ i Södern jämfört med resten av landet. Imorse fick jag se den här videon som förklarar allting. Så om ni är nyfikna, this is it: