Gott slut och gott nytt!

Det är årets sista dag och jag har hört att man ska sluta som man vill börja, så här sitter jag och gör ett blogginlägg. För ärligt talat, så tomt som det varit här på bloggen har folk som faktiskt bekymrar sig om att läsa mig inte gjort sig förtjänta av. Så jag hoppas (inga löften!) att göra bättre ifrån mig nästa år.

Själv brukar jag försöka mig på att börja året så som jag vill att det ska fortsätta. Jag minns inte var jag hörde det första gången, men jag tyckte det var en trevlig tanke, att fylla första dagen på året med sådant som jag skulle vilja ha mer av under årets gång. Så jag brukar skriva, läsa, hänga med vänner, äta goda saker och försöka njuta av livet i allmänhet 1/1, vi får väl se hur det går.

När det kommer till nyårslöften är jag inte bra på dem, det är inte många jag har hållit (men det året jag skulle älska alla väder var intressant, fake it ‘til you make it var enda vägen), så jag brukar försöka göra planer istället. Ge mig själv lite riktlinjer utan att lova något. Mina riktlinjer för 2014:

– Skriva varje dag. Det hade varit praktiskt om jag faktiskt fått det att bli en vana. Och med tanke på det fina stipendiet jag fått (har jag inte berättat? jag fick Författarfondens arbetsstipendium för nästa år så jag ska gå ner i tid och försöka få färdigt en tredje bok!) så skulle det göra att mina skrivdagar börjar lättare.

– Läsa mer, slösurfa mindre. Jag är säker på att jag inte går under om jag inte läser hela mitt twittertflöde, facebookflöde, tumblrflöde, kollar alla instagrambilder eller läser alla bloggar jag har i min lista. Ingen förväntar sig att jag ska göra det, ingen kommer heller att sakna ifall jag inte länkar vidare till (förvisso fullständigt oumbärliga) artiklar om sjöstjärnor, såpbubblor, fjärdevågenfeminism och senaste Doctor Who/Sherlock/fylliminsenastetv-favorithär. Det kommer att finnas andra som gör det istället. Men, det kommer förstås ändå att bli mer länkar på de ställena än här, så om man är intresserad av att se vad jag har hittat nyligen så finns jag där. Dessutom har jag en hel hög med böcker som väntar på att jag ska sluta läsa för Tiptree Award och börja läsa dem istället.

– Prova en ny träningsform. Men jag kan tänka mig att nöja mig med att prova en träningsform, punkt. Det har blivit lite för lite av att röra på sig och lite för mycket av att sitta still (skrivande, läsande, tv-serier, slösurfande, se ovan poster) och jag vill ju att den här usla köttdockan ska hålla hela tiden ut. Helst ska det vara något som jag inte dör av tristess av, som inte sliter för mycket på håret (ja, jag vet, löjligt att vara fåfäng över något sånt, men så länge jag färgar håret blått går det bort att simma i klorat vatten, det blir liksom ingen färg kvar då) och som går att göra i kombination med jobbet (träningspass jag tittat på ligger alla rätt dumt till i förhållande till våra öppettider i butiken). Om jag kommer på något, eller NÄR jag kommer på något så låter jag er veta.

– Verka för ett jämlikt samhälle, ett vänligare och varmare socialt klimat och för en bättre värld. På de sätt jag kan komma på. För att det är det enda rätta att göra.

Det var mina planer. Hur ser det ut för er del? Och gott nytt 2014 förresten! Låt oss göra det bästa vi kan av det och vara vänliga mot varandra.

Kolla in: Alibis for Interaction!

Min höst börjar bli rätt uppbokad vid det här laget, med kongresser och resor och skrivledigt och annat, men en av sakerna som jag ska försöka passa in är den här konferensen som heter Alibis for Interaction den 24-25 oktober i Landskrona. Den handlar om deltagandekultur, som i kultur som deltagarna är med att skapa, om att tillsammans skapa narrativet i det man upplever, hur man gör upplevelser interaktiva och inte bara till för att konsumeras. Konferensen hålls av det fantastiska företaget Briza Maxima som inte bara producerar Nördcafé Malmö och Carnevalesque (det finns mängder med bilder från klubbarna de gjort, där det verkligen framgår hur de får besökarna att vara deltagare och inte bara iakttagare – och jag kan varmt rekommendera det som halvårets upplevelse) utan också vurmar för den här typen av kulturevenemang. Föreläsarna på konferensen är bland andra Johanna Koljonen, Jaakko Stenros och Frank Totino. Jag är så vansinnigt sugen!

Mer information om dem och om vad Alibis for Interaction ska innehålla hittar ni på deras facebooksida eller hemsida.

Jag kan tänka mig att det här borde vara av intresse för rätt många av mina bekanta och vänner som också sysslar med saker där man möter människor, arrangerar lajv, ordnar kongresser eller konvent, amatörteater eller gatukonst eller andra områden där man har en publik man vill interagera med, och det kanske gäller för dem av mina läsare jag inte känner sen tidigare också.

Plötslig skrivlust

Står på jobbet och packar upp (bland annat min pocket! wohoo, jag har en pocket!) och lyssnar på Writing Excuses när de har med Jonathan Maberry (närmare bestämt det här avsnittet) och han kom med en skrivövning. ”Skriv första sidan till en steampunkversion av Alice i Underlandet.”

Och jag blev kär. Det är boken jag vill läsa. Helst nu. Jag bryr mig inte om att det är gjort, att mashups är gammalt eller att Alice har återfötts hundra gånger. Jag vill läsa den och nu, just nu, vill jag dessutom skriva den.

Jag ska försöka hålla mig och kanske vara närvarande på jobbet istället. Det är ju trots allt det jag är här för. Men lunchrasten är min egen.

Maberry var inbjuden att prata om hur man undviker att bli lagd i ett visst fack som författare och han hade intressanta åsikter om det. Han har ju onekligen skrivit en hel del olika saker själv.

Filmoptionen på Udda verklighet – såld!

Efter att ha hållit på den nyheten i vad som känns som en halv evighet gick det idag ut ett pressrelease och kan jag nu äntligen få berätta: Illusion film i Göteborg har köpt optionen på Udda verklighet!

Option betyder alltså att filmbolaget kommer att försöka få till en film. Det finns inga garantier för att det kommer att bli av. Men ändå! Någon vill jobba i flera år med min bok! Någon vill se den som film! Min bok!

Jag ska inte sticka under stol med att jag under månaderna som gått sen jag skrev på kontraktet har gått och känt på tanken, funderat över hur de olika rollerna skulle kunna tolkas och var det skulle vara snyggt att spela in. Jag har inget att säga till om där, men det betyder inte att jag inte kan fantisera.

Jag är väldigt spänd och glad över det hela. Som om det inte framgick.