En personligt utformad förbannelse

Jag är inte säker på vad jag gjort, eller vem jag gjort det mot, men jag måste ha varit väldigt, VÄLDIGT, elak för att drabbas av vad jag har nu. Bland alla andra åkommor jag dragit på mig har jag dessutom drabbats av en oförmåga att äta ren choklad.

Ni hörde det. Jag kan inte äta choklad.

Mina försök att äta hela bitar av chokladkaka har lett till omedelbar … retur. Och inte är jag särskilt benägen att äta praliner heller.

Jag vet. Inga praliner. Vem är jag ens.

Jag försöker kompensera med ostbågar och coca cola. Det går sådär. Tillfredsställelsen är inte i närheten av samma.

Så tillsammans med de andra åkommorna jag dragit på mig känns det som om någon har hittat på en förbannelse speciellt för mig. Jag borde väl vara smickrad.

Insomnia

Igårnatt fick jag inte sova. Jag har ingen som helst anledning till att vara klarvaken klockan halv fyra, inte heller till den timmen innan dess då det gick tre minuter varje gång jag blinkade, men aldrig mer än så. Det gjorde också att hela dagen gick som i ett töcken. Och kvällen sen –  som sirap. Hoppas att det blir bättre omgående för långa perioder av det här kommer att driva mig långsamt galen.

Sista dagen på brevskrivarmånaden

Month of Letters har nått sitt slut och det var en oväntat svår månad för mig. Min ledvärk i händerna har varit värre i år än de tidigare åren och jag har knappt orkat svara på de brev jag fått (men de sista svaren gick iväg idag!). Jag skaffade mig en ny reservoarpenna efter att ha haft problem att hålla i den gamla (den är tung) och eftersom vanlig bläckpenna gör att jag fått trycka för hårt mot pappret och min handstil blir oläslig efter bara ett par rader. Det hade troligen gått att tvinga mig igenom utmaningen, men somliga dagar har det varit en fråga om att skriva fiktion på morgonen eller skriva ett brev, jag har inte haft finmotorik till båda, och jag vill verkligen komma framåt med boken. Ibland har det varit svårt det också, även om tangentbord är lättare än att hålla i en penna så drabbas jag av ryckningar i fingrarna och ibland trycker de inte ner tangenten när jag säger till. Men ingen fara! Det är vad stavningskontroll är till för.

Å andra sidan, inte lönt att gnälla: jag har fått fler brev än andra månader och jag har skrivit fler än jag skulle ha gjort utan #lettermo Hur har det gått för er andra? Blev det några brev skrivna?