Just den här nörden rekommenderar:

Jag beklagade mig på twitter just över att jag saknar att gå till bokhandeln efter en och en halv veckas skrivtid. Jag saknar att prata om böcker med andra som gillar böcker men särskilt saknar jag att prata om läsande med andra som läser.

Jag har binge-läst ett gäng spänningsromaner de senaste två-tre veckorna och det har varit rätt förtjusande, förutom när jag kommer till saker som jag tycker är dåligt i utförandet och tror mig ha gjort det bättre. Det är rätt vanlig författarhybris parad med en yrkesskada och jag vet bättre än att på riktigt förvänta mig att jag skulle ha gjort det bättre, men det hindrar inte att de där sakerna stör mig. Som att hitta brister i den rumsliga skildringen av saker. T.ex. en scen vid en strand dit det bara går en väg, den ligger väldigt öde, det finns en parkering och på stranden är det en fest, komplett med småbarnsfamiljer, bord, dricka i backar, grillar och annat – ändå finns det bara EN bil på parkeringen. Hur kom alla de andra dit, frågar sig vän av ordning irriterat. Jag surade en hel eftermiddag av att inte ha haft någon att prata med om det här.

Men när jag längtar tillbaka till bokhandeln så är det främst för att att upphetsat prata om böcker jag älskat och läst så som man äter en vällagad måltid  – med djup uppskattning för alla smaker, även de man inte trodde att man skulle gilla – och här kommer en lista på några av de böcker som gett mig den känslan det senaste året.

A Natural History of Dragons av Marie Brennan (tvåan kommer snart, men ettan går att läsa helt fristående)

Arktis, en kärlekshistoria av Bea Uusma (fritidsforskning har aldrig varit så tilltalande)

A Stranger in Olondria av Sofia Samatar (så att man smakar och luktar platserna som beskrivs, jag har lite kvar men det går inte att rubba min uppfattning om den ändå)

Rupetta av N.A Sulway (mitt förstahandsval till Tiptree och en otroligt vacker bok)

Ink av Sabrina Vourvoulias (bra skrivet om svåra politiska frågor)

The Brides of Rollrock Island av Margot Lanagan (så himla bra om selkiemyten, skriven med en fingertoppskänsla för gråskalor)

Daughter of Smoke and Bone av Lani Taylor (första i en trilogi som snart är avslutad där magin är fängslande och huvudpersonen har naturligt blått hår, jag menar, hur skulle jag inte gilla den?)

Six-Gun Snow White av Catherynne Valente (novella om Snövit om hon varit dotter till en indiansk kvinna och en vit silverbaron i Västern)

Ancillary Justice av Ann Leckie (mindships! Jag älskar mindships! och dessutom språkkonster när det kommer till pronomenhantering i relation till den urspungliga kulturen för huvudpersonen)

The Golem and the Jinni av Helene Wecker (vackert förra sekelskiftet i New York, med en golem och en jinn som båda har hamnat i ohållbara situationer och försöker göra det bästa av det)

Böcker som jag läst för ett tag sen men som jag fortfarande trycker i händerna på folk:

Among Others av Jo Walton (en dagboksroman av oöverträffad stilsäkerhet)

A Redemption in Indigo av Karen Lord (sköna miljöer, intressanta personer och en trickstergud som är precis så tricksy som man vill och lite till, själva berättarmelodin känns som om Lord sitter bredvid och muntligen berättar alltihop)

Santa Olivia av Jaqueline Carey (den boken är skriven som knark, varje rad och varje sida är skriven för att du ska ta nästa och nästa, om superhjältar och folksjälen och civilkurage)

Fathom av Cherie Priest (lovecraftiana med en kvinna i en av huvudrollerna, underbar och creepy)

Zoo City av Lauren Beukes (ett sätt att skriva magi i verkliga miljöer som får den att kännas både mer magisk och mer verklig, samt metatexter som jag verkligen älskar)

New Amsterdam av Elizabeth Bear (ja, jag vet att jag pratar om den här boken jämt, men den är värd det – vampyr i ett alternativhistoriskt New York och Paris och en ritualmagisk brottsutredare, med extra Tesla och varulvar)

Det här är inte en uttömmande lista på något sätt, men det här är böcker som ger mig en lite stjärnögd känsla och som ändå är matiga, som kryddiga delikatesser. Jag har en hög med mer pralinartade böcker också, men det får bli en annan gång. Och som ni ser är det ju tur att jag kommer tillbaka till bokhandeln nästa vecka igen.

Nytt läsår?

Jag sitter i soffan, det är min lediga dag och jag har inte riktigt sett poängen med att byta ut pyjamasbyxorna mot riktiga kläder, och funderar över det här med läsning och böcker som föremål. Det är inget nytt, jag menar, jag jobbar i en bokhandel och publicerar böcker och blir lite stressad om jag inte har en bok i väskan ifall jag så bara ska gå och handla, så visst tänker jag på böcker ofta. Men! I det här fallet tänkte jag på de olästa böckerna i hyllan. Somliga av mina vänner kallar dem hyllvärmare och har utmaningar som går ut på att läsa dem och lägga dem till handlingarna. Jag har egentligen inget namn för dem, de står inte bara där och håller de andra böckerna sällskap, de har ju lagts där av en anledning. Nån gång hade jag för mig att just den boken skulle bli mitt nästa läsprojekt, och sen blev det inte så. Hur gick det till? Varför har jag inte läst dem än? Hur kan de ha blivit så många?

Nog är det så att de flesta jag känner med stora mängder böcker också har en uppfattning om hur böckerna ska förvaras, och nog är det så att jag är en av dem. I alla inredningsbilder tittar jag på bokhyllorna och böckerna först, i alla hemma hos-reportage letar jag bokhyllor och försöker se titlarna (skratta inte, jag vet att flera av er är likadana!) och jag följer bloggar som är helt vikta till böckers sorterande och förvarande. Jag är en usel boksoreterare, jag har egentligen bara en regel: inga bakomböcker. Böckerna ska stå så de syns, annars glömmer jag att jag har dem. För min själsfrids skull vill jag heller inte ha några ovanpåböcker. Jag vill att alla hyllorna ska ha prydliga rader av böcker med en egen plats.

Det går förstås inte.

Jag tror att jag helt förlorade greppet om det i och med World Fantasy Con, men det var illa även innan dess. Där fick man en hel kappsäck med böcker när man kom. Det är en del av WFC, tydligen. Jag hade ingen aning och hade till och med tagit med mig en bok dit (se ovan uttalande om att inte kunna lämna hemmet utan böcker). Vilket förstås visade sig vara dumhet av den högsta skolan. Jag drog hem hur mycket böcker som helst och har bara hunnit läsa ut två. Det är tragiskt rent, men den där halvmeterhöga stapeln av böcker måste ju ta vägen någonstans, så nu har jag böcker ovanpå böckerna över hela. Jag bor också så litet att det inte finns plats till fler bokhyllor. Och jobbar på ett ställe som inte bara ger mig personalrabatt, det förser mig med det senaste av alla mina favoriter och en ständig ström av helt nya författare dessutom. Jag sorterar och gör mig av med böcker med jämna mellanrum, skänker bort dem eller trugar dem på mina vänner, men det går inte lika fort som att fylla på. Det är ohållbart.

Så, e-böcker. Är det dags för det? Hur gör jag med min out of sight, out of mind-läggning då? Hur gör ni? Vad läser ni på? Hur hanterar ni den enorma mängd vackra böcker som finns därute? Finns det fler som köper för pensionen (eller motsvarighet, ni vet, regnig dag, sjukdom, jullov, den där långa semestern som aldrig blivit av)? Och kanske framför allt: vad ser ni fram emot att läsa 2013? Man behöver ju alltid tips menar jag …

E-läsning: Garrett Investigates och Lord Darcy

Jag har fortfarande inte kommit fram till om jag vill ha en läsplatta utöver ipaden eller om jag nöjer mig där (även om jag inte är särskilt nöjd med den som just läsplatta). Om ni har förslag på maskiner som passar er, eller som absolut inte passar, så får ni gärna komma med dem. Det är, som de säger, en djungel därute.

Hursomhaver, om man nu ändå läser e-böcker så kanske det är intressant med tips? Och eftersom jag är så vansinnigt förtjust i New Amsterdam-universat av Elizabeth Bear tycker jag att det är läge att rekommendera det som e-läsning. Första boken, New Amsterdam, finns bara att få tag på som e-bok och nu har dessutom Garrett Investigates kommit. En hel liten bok med bara Abby Irene Garrett och hennes fall! Att säga att jag är exalterad vore en typisk underdrift. De ligger båda på Subterranean Press men går förstås att köpa på flera olika ställen.

Den här artikeln hänvisar också till Lord Darcy-böckerna som jag inte hört om eller läst tidigare (mig veterligen) men som nu hamnat väldigt högt upp på min att-läsa-lista.

Mycket nöje!

Kär i bibliotekarien

Jag är kanske sist på jorden att upptäcka bibliotekarien Jenny Lindh som svarar på frågor i DN men när jag läste hennes råd till en skribent som skulle träffa exets nya tjej och denna tjejs intimiderande fördelar så dog jag lite. Jag tror jag är kär. Jenny Lindh är det bästa med DN. Tveklöst. Har ni inte läst hennes frågelåda tidigare så är det hög tid att börja nu.