Hemma-hos-reportage och porträtt

Jag fick besök för några veckor sen av en journalist och en fotograf på gratistidningen City. De gjorde ett hemma-hos-repportage i min lägenhet och här är resultatet.

Ur City Bo 120920

Hemma-hos i City Malmö

Jag är inte säker på om jag länkade till den stora intervjun i Skånskan och Norra Skåne tidigare? Den finns i alla fall här, på Caroline Alesmarks hemsida.

En liten del av intervjun i Skånskan och Norra Skåne i samband med släppet av Särskild.

Ack, fåfänga!

Jag medger det. Jag letar efter blogginlägg om bokmässan och klänningar. Jag vill veta vad andra tänker ha på sig och jag vägrar skämmas över det! Jag till och med önskar att de kunde tagga sina inlägg så jag hittar dem. Det är alldeles för lite som kommer upp om man söker på ‘klänning’ och ‘bokmässa’. Jag föreslår #mässdress. Illa sammansatt ord som inte kan förväxlas med något annat. Och dessutom kan det sträckas till att innefatta alla former av bokmässekläder. För att inte tala om att jag kan förvandla det till #kongressdress inför Kontrast veckan efter.

Själv har jag köpt en ny klänning. Minsann.

EDIT: Malin the writer har klänningsfunderat.

Saker som hänt

Så, det var som sagt ett tag sen och det har förstås hänt en del trevliga saker som jag gärna skulle berätta om, så jag gör en sammanfattning:

Det andra framträdandet i S:t Petri gick bra, men det var inte min förtjänst – hela grejen var att andra skulle berätta eller dela med sig av sina tankar om festivalen, minnen, upplevelser eller bilder  och det gjorde de verkligen! Jag fick höra saker som hänt under festivalen, saker som hänt folk nära deras hem, hur de sett fåglar som aldrig förr. Jag fick se bilder som tagits under veckan och lagts upp på twitter och instagram under #säramalmö. Sen fick jag fanart (wohoo! jag fick fanart! för första gången! *ahem*), bland annat en teckning av Hemming så som Udda skulle ha ritat honom. Dessutom fick jag en berättelse där en tjej skrivit in en karaktär i en av mina scener ur Särskild, en person som gömmer sig och ser saker som borde ha varit dolda för vanliga ordinära. Jag. Älskade. Det. Allt! Det var fint och generöst av alla som kom att dela med sig och att vara där och lyssna.

Dagen efter signerade jag i Bokia på Hansa – tack till alla som kom! Och på kvällen avrundade jag så släppveckan med ett litet drikmingel hemma hos mig. Folk visste vad jag behövde och dränkte mig i chokladpraliner. Jag skämtar inte. Jag har ett berg av praliner här och då har jag ändå ätit av dem i två veckor. Mina vänner känner mig, uppenbarligen.

På måndagen drog jag till Stockholm för att medverka på PunktMedis, Medborgarplatsens bibliotek, där de hade program för Stockholms zombievecka. Sara Bergmark Elfgren intervjuade mig och sen svarade jag på lite frågor. Vi stannade kvar och lyssnade på Maltört förlag som pratade om sin utgivning, och naturligtvis kunde jag inte motstå nytrycket av en bok om varulvar skriven på 40-talet. Underbar bok, vacker och intressant! Jag fick också träffa lite olika människor som tagit sig dit för att lyssna. Jag fick lägga handen på en läsplatta (den moderna signaturen), signera i ett par böcker, bli fotograferad och hälsa på lite bokbloggare. Sen tog Sara med mig på middag med några ur hennes bokklubb och det var en sanslöst trevlig kväll! Jag hoppas att få träffa alla igen under bokmässan eller på Kontrast.

Dagen efter det (har vi kommit till en tisdag för en evighet sen nu? ja det har vi nog) tillbringade jag på tåg, med hörlurar och en särdeles god bok. Jag fick äntligen chans att läsa klart det sista av Skalpelldansen av Jenny Milewski.

Så kom onsdagen, skrivtiden och förkylningen från helvetet. Alltså, inget skrivet men massor sovet. Och en oväntad hemma-hos-fotografering för en hemma-hos-intervju med City. När tidningen kommer ska jag (förhoppningsvis komma ihåg att) berätta det. På torsdag? Eller nästa torsdag? Hursomhelst var jag rätt utslagen ett par dagar där och sen var det tillbaka till jobbet.

Det roligaste sen dess är Hugo Awards. Det gladde mig extra mycket att det både var en bok jag verkligen, verkligen älskat som vann Best Novel (Among Others av Jo Walton, som jag älskar i övrigt också), men också att flera personer jag träffat stod på scen och tog emot sina priser. SF Squeecast vann för bästa podcast! Jag har fortfarande inte sett klart hela ceremonin, men den finns tackochlov att streama när man har tid. Jag sitter och önskar mig ett kommentatorspår till all kontext som ligger bakom skämten, utropen från publiken, och kanske till och med lite bilder på klänningarna. Jag vet att Kambriel hade gjort Cat Valentes klänning och den hade jag gärna sett närmare på.

Och Sara, jag har inte glömt att du utmanat mig, jag ska bara ta mig samman! Och jag har inte glömt att jag utlovade bilder, men datorn och telefonen vill inte prata med varandra. Får återkomma med det också. För att inte tala om alla fina recensioner jag fått och inte länkat till! Jag är hopplös.

En alldeles särskild dag

I fredags var den stora dagen, släppdagen för Särskild, och oavsett vad jag väntat mig av den så har det inte varit något i närheten av vad jag fick. På torsdagskvällen hade Sydnytt med ett litet klipp från en intervju (har jag hört, men inte sett, om någon har en länk får de gärna dela med sig), på fredagen hade TV4 lokalnyheterna också ett.

Jag hade blivit intervjuad av Sydsvenskan, Skånskan och City (s.22, 17/8)som alla hade med bild och intervju under fredagen. Och detta var bara innan jag kom till butiken för signering.

Väl där stod det blommor på bordet som folk lämnat åt mig under förmiddagen (alla blommorna var inte märkta, så ge er gärna till känna så jag kan tacka ordentligt!) och jag hade en liten skara som väntat på att jag skulle komma. Sen rullade dagen på med en jämn ström av människor som kom och pratade med mig om böckerna, om sinar tankar om ettan och sina förhoppningar om tvåan – tusen tack till er alla! Det är helt underbart att få träffa folk som läser dem så att jag har ansikten på er och inte bara en siffra i statistiken. Jag fick glada tillrop på mail, facebook och twitter under dagen och även om jag inte hann svara på alla så ska ni också ha tack! Telefonen blänkte till och jag såg att ni tänkte på mig.

Efter att butiken stängt så ställde mina kollegor till med kalas för mig och jag bjöd dem på bubbel i gengäld. Inte bara hade de byggt Turning Torso i skyltfönstret, de har backat mig under de här två åren och ställt upp när jag behövt vara ledig för bokrelaterade saker. Samt förstås lyssnat på mig när jag bitchat över min historia. De är lätt världens bästa kollegor.

Någon gång under kvällen fick jag veta att Kvällsposten/Expressen recenserat Särskild, en fin recension. Jag fick se recensioner från ett par bloggar också. Jag fick valda delar upplästa för mig och det gjorde mig alldeles rörd.

Vi gick tillsammans ner till S:t Petri kyrka, bakom Rådhuset vid Stortorget och kryssade mellan festivalfirarna för att komma dit. Det var en vacker kväll. Jag var helt i stämning när författarsamtalet skulle börja och Rebecka och Festivalgeneralen gjorde mig sällskap längst fram i kyrkan. Mittgången sträckte sig lång framför mig, så lång att ljudet har en fördröjning innan det kommer från dörren till altaret och detta enorma rum var det fullt av folk. Lite drygt 200 personer var där och jag hoppas att jag inte var den enda som kände den fina stämningen. Det var troligen den största händelse mitt skrivande har gett mig, och det var lätt den största publik mitt skrivande dragit! Tack till alla som kom! Jag hoppas ni hade trevligt.Min förläggare stannade kvar efteråt så att min mamma fick träffa henne. Enligt mamma hade de jämfört hur stolta de var över mig. Sånt värmer.

Under författarsamtalet pratade vi om festivalen, om de säras festival och om att göra Malmö till sin egen fantasistad och på Malmöfestivalens begäran kom jag med ett par utmaningar inför nästa fredag (den 24:e, kl 21.00 i S:t Petri) och nu vill jag bjuda in alla er andra till dem också. Jag vill veta:

Hur ser ditt fantastiska Malmö ut?

1. Malmös magiska platser: sätt nålar med beskrivning av dina magiska platser i M almökartan, som finns i St. Petrikyrkan hela festivalen.

2. Leta efter den Sära festivalen,sära platser och ting. Fotografera karaktären Malmö som du tycker att Malmö verkar vara i Uddas universum! Använd tag #Säramalmö. Lägg upp på Instagram, Twitter och Facebook – se resultaten här:http://www.briza.se/sara-malmo/!

2b. Om du inte hittar det du ser i ditt huvud på Malmöfestivalen eller Malmös gator: skapa själv och ta en bild av ditt verk och lägg upp. Ta gärna med din skapelse den 24 augusti.

3. Vad gör småbröderna på festivalen? Fotografera eller observera en fågel …

4. Om du tar med en fjäder till St. Petrikyrkan kl. 21 den 24 augusti, kan du köpa en särknapp för den …

Bilder från tillställningen i S:t Petri finns på Briza Maximas facebooksida.
Ni förstår att det kändes omtumlande och overkligt? Alla saker på en gång. Alla bilder av mig i tidningarna, alla saker jag har sagt, alla saker andra säger om mig, alla recensioner och allas gratulationer. Jag trodde att jag skulle upplösas av allt!
Och precis när jag tror att allt lugnat ner sig så dimper Skånskan ner med en söndagsbilaga där jag täcker hela omslaget och har ett helt uppslag plus extraspalt dessutom. Fotona är resultat av en av de lättsammaste och roligaste fotograferingar jag gjort. Och förutom att jag faktiskt gillar semikolon så känns jag vid allt annat som sägs i den. Men det var en väldigt surrealistisk upplevelse ändå.
Jag får återkomma med bildbevisen senare, det börjar bli sent och av någon konstig anledning är jag halvdöd, som en urvriden disktrasa, matt, trött och lättrörd. Och imorgon ska jag börja nästa projekt. Det är på tiden, jag har saknat skrivandet.