Sista dagen på brevskrivarmånaden

Month of Letters har nått sitt slut och det var en oväntat svår månad för mig. Min ledvärk i händerna har varit värre i år än de tidigare åren och jag har knappt orkat svara på de brev jag fått (men de sista svaren gick iväg idag!). Jag skaffade mig en ny reservoarpenna efter att ha haft problem att hålla i den gamla (den är tung) och eftersom vanlig bläckpenna gör att jag fått trycka för hårt mot pappret och min handstil blir oläslig efter bara ett par rader. Det hade troligen gått att tvinga mig igenom utmaningen, men somliga dagar har det varit en fråga om att skriva fiktion på morgonen eller skriva ett brev, jag har inte haft finmotorik till båda, och jag vill verkligen komma framåt med boken. Ibland har det varit svårt det också, även om tangentbord är lättare än att hålla i en penna så drabbas jag av ryckningar i fingrarna och ibland trycker de inte ner tangenten när jag säger till. Men ingen fara! Det är vad stavningskontroll är till för.

Å andra sidan, inte lönt att gnälla: jag har fått fler brev än andra månader och jag har skrivit fler än jag skulle ha gjort utan #lettermo Hur har det gått för er andra? Blev det några brev skrivna?

Annons

A Month of Letters – 2014

20140131-234147.jpg

Så var det dags igen! Februari är här och med den en månad för brevskrivande. I det längsta tänkte jag att jag inte skulle vara med i utmaningen i år, men så svarade jag på en väns status och beskrev hur det var förra året när jag letade efter brevlådor i både Chattanooga och Budapest med en och annan flygplats däremellan, bara för att kunna posta dem utomlands och vara med hela vägen. Och jag klarade det, 23 brev, kort och paket under februari månad.

Naturligtvis behöver man inte vara med på hemsidan för att vara med om utmaningen, men jag gillar stämningen där, alla forum för bläck, pennor, papper och frimärken, alla uppdateringar om var och vad som postats. Dessutom skaffade jag mig ett par nya brevvänner via sidan också. Så om ni har lust att få tag på mig där så är det här min profil. På sidan finns det dessutom en massa annat trevligt och användbart, som till exempel ett kalenderblad för att planera månadens försändelser.

Som alla andra år: Om någon vill skriva till mig så lovar jag att svara. I år ska jag inte ut och resa så jag borde kunna svara relativt snabbt. Och om någon skriver till Udda så svarar jag som hon.

Udda Engström
c/o Nene Ormes
Törnskärsgatan 2d
217 44 Malmö

I vilket fall önskar jag er en lysande februari månad! Gudarna ska veta att breven har varit ljuset i gråslasket för mig de andra åren, så varför ändra på ett vinnande koncept?

Kommer någon att vilja läsa?

Igår fick jag en fråga som jag inte ens tänkt på innan och som jag nu inte kan sluta tänka på. Det var när jag berättade att jag skrev på allvar igen, att det faktiskt hände grejer, och min samtalspartner sa ”jag ser så fram emot trean, skriv fortare!” Det är i vanliga fall en väldigt uppmuntrande kommentar och jag ser också fram emot trean, men den vill sig inte riktigt i huvudet än så jag skriver annat så länge, och det sa jag, att det var ett annat projekt som funkade just nu. Och får då, den uppriktigt menade frågan ”kommer folk att vilja läsa något annat då?”

Ja du. Det har jag faktiskt ingen aning om. Jag har inget kontrakt på den, det finns inget förlag som väntar, min redaktör har inte sett något – jag vet ju inte ens om jag blir nöjd eller om den blir färdig! Och ingenstans där har jag tänkt på andra läsare än mig. Jag skriver den här för att den kombinerar tre idéer som jag haft för länge i huvudet och som nu kanske äntligen kan bli en bra idé tillsammans (eureka-ögonblicket när jag la ihop 1+1+1 och fick det här som är så roligt att skriva att jag hoppar ur sängen varje morgon var årets kreativa händelse och trotsar beskrivning). Och jag har roligt, riktigt, riktigt roligt när jag skriver. Än så länge är det förvisso rätt tidigt i processen, jag bara vräker ner ord på pappret och hoppas att något faktiskt funkar, men det är så himla skönt att känna draget.

I vilket fall som satte jag mig för att tänka på det där. Vem är den här boken till för (mig), kommer folk att vilja läsa den (jag vill läsa den!), kommer folk att bli sura på mig för att jag inte skriver mer om Udda (har jag verkligen så ivriga läsare?), kommer förlaget att vilja ha den (dvs, skulle den vara säljbar) och skulle boken se annorlunda ut om jag började tänka på andra läsare än mig själv? Målgrupp och sånt. Jag är inte säker på ifall jag vill släppa in målgruppstanken redan, eller ens alls.

Men, jag snubblade över en term häromdagen som heter ”gaslamp fantasy” (eller ”gaslight fantasy”) och den fyller de flesta av utgångspunkterna för det jag skriver, men med lutning åt steampunk. Eller nåt. Och ja, så är det en brevroman, för jag gillar brevromaner och har velat skriva en längre än jag velat skriva något annat. Så det är dags nu, antingen någon annan vill läsa eller inte, känner jag. Så det svarade jag.

Frånvarande under februari

På måndag åker jag till Tennessee i USA för att vara på skrivretreat i en vecka. Jag ska träffa Mary Robinette Kowal och några andra och förhoppningsvis få igång mitt skrivande igen. Det har varit spridda skurar på sistone men jag har ett par projekt som alla vill ha lite kvalitetstid med mig, så det ska nog gå vägen. (Ni har väl läst MRK, eller hur? Shades of Milk and Honey är Jane Austen med magi, det är lysande. Eller hennes finfina novella Kiss Me Twice som är hollywoodglamour och -noir i en högteknologisk framtid där en AI tvingas lösa sitt eget försvinnande.)

Sen bär det av till Budapest för att fira makens födelsedag. Jag har aldrig varit i varken Budapest eller Ungern förut, så det ska bli riktigt spännande. Jag är glad att jag hinner hem och byta väska mellan resorna för jag vill få med mig badkläderna till Budapest. Utomhusbaden ska vara något speciellt.

Jag tror inte att jag kommer att ha så tät uppkoppling som jag vant mig vid och eftersom jag först ska göra en kraftansträngning med skrivandet och sen ska umgås med Käraste är det lika bra att förvarna, om jag försvinner helt från alla mina olika forum är det inte för att jag inte gillar er.

Jag finns att nå på mail eller via vanliga brev och jag kommer att fortsätta med min Month of Letters under tiden. Jag ser fram emot att skaffa mig frimärken av främmande valörer och skicka från exotiska orter. Exotiska för mig alltså. Jag kommer inte att vara så hård som till exempel Maria Turtschaninoff som ska ha internetfasta under sin brevskrivarmånad (skriv till henne också!), och om det inte varit för resandet hade jag inte varit i närheten heller, men nu blir det oväntat mycket av det på kort tid.

Men jag har ett par dagar kvar av normal internetuppkoppling och onormala mängder brevskrivande. Jag har börjat, första brevet ska ju gå i posten imorgon.