Sista dagen på brevskrivarmånaden

Month of Letters har nått sitt slut och det var en oväntat svår månad för mig. Min ledvärk i händerna har varit värre i år än de tidigare åren och jag har knappt orkat svara på de brev jag fått (men de sista svaren gick iväg idag!). Jag skaffade mig en ny reservoarpenna efter att ha haft problem att hålla i den gamla (den är tung) och eftersom vanlig bläckpenna gör att jag fått trycka för hårt mot pappret och min handstil blir oläslig efter bara ett par rader. Det hade troligen gått att tvinga mig igenom utmaningen, men somliga dagar har det varit en fråga om att skriva fiktion på morgonen eller skriva ett brev, jag har inte haft finmotorik till båda, och jag vill verkligen komma framåt med boken. Ibland har det varit svårt det också, även om tangentbord är lättare än att hålla i en penna så drabbas jag av ryckningar i fingrarna och ibland trycker de inte ner tangenten när jag säger till. Men ingen fara! Det är vad stavningskontroll är till för.

Å andra sidan, inte lönt att gnälla: jag har fått fler brev än andra månader och jag har skrivit fler än jag skulle ha gjort utan #lettermo Hur har det gått för er andra? Blev det några brev skrivna?

Just den här nörden rekommenderar:

Jag beklagade mig på twitter just över att jag saknar att gå till bokhandeln efter en och en halv veckas skrivtid. Jag saknar att prata om böcker med andra som gillar böcker men särskilt saknar jag att prata om läsande med andra som läser.

Jag har binge-läst ett gäng spänningsromaner de senaste två-tre veckorna och det har varit rätt förtjusande, förutom när jag kommer till saker som jag tycker är dåligt i utförandet och tror mig ha gjort det bättre. Det är rätt vanlig författarhybris parad med en yrkesskada och jag vet bättre än att på riktigt förvänta mig att jag skulle ha gjort det bättre, men det hindrar inte att de där sakerna stör mig. Som att hitta brister i den rumsliga skildringen av saker. T.ex. en scen vid en strand dit det bara går en väg, den ligger väldigt öde, det finns en parkering och på stranden är det en fest, komplett med småbarnsfamiljer, bord, dricka i backar, grillar och annat – ändå finns det bara EN bil på parkeringen. Hur kom alla de andra dit, frågar sig vän av ordning irriterat. Jag surade en hel eftermiddag av att inte ha haft någon att prata med om det här.

Men när jag längtar tillbaka till bokhandeln så är det främst för att att upphetsat prata om böcker jag älskat och läst så som man äter en vällagad måltid  – med djup uppskattning för alla smaker, även de man inte trodde att man skulle gilla – och här kommer en lista på några av de böcker som gett mig den känslan det senaste året.

A Natural History of Dragons av Marie Brennan (tvåan kommer snart, men ettan går att läsa helt fristående)

Arktis, en kärlekshistoria av Bea Uusma (fritidsforskning har aldrig varit så tilltalande)

A Stranger in Olondria av Sofia Samatar (så att man smakar och luktar platserna som beskrivs, jag har lite kvar men det går inte att rubba min uppfattning om den ändå)

Rupetta av N.A Sulway (mitt förstahandsval till Tiptree och en otroligt vacker bok)

Ink av Sabrina Vourvoulias (bra skrivet om svåra politiska frågor)

The Brides of Rollrock Island av Margot Lanagan (så himla bra om selkiemyten, skriven med en fingertoppskänsla för gråskalor)

Daughter of Smoke and Bone av Lani Taylor (första i en trilogi som snart är avslutad där magin är fängslande och huvudpersonen har naturligt blått hår, jag menar, hur skulle jag inte gilla den?)

Six-Gun Snow White av Catherynne Valente (novella om Snövit om hon varit dotter till en indiansk kvinna och en vit silverbaron i Västern)

Ancillary Justice av Ann Leckie (mindships! Jag älskar mindships! och dessutom språkkonster när det kommer till pronomenhantering i relation till den urspungliga kulturen för huvudpersonen)

The Golem and the Jinni av Helene Wecker (vackert förra sekelskiftet i New York, med en golem och en jinn som båda har hamnat i ohållbara situationer och försöker göra det bästa av det)

Böcker som jag läst för ett tag sen men som jag fortfarande trycker i händerna på folk:

Among Others av Jo Walton (en dagboksroman av oöverträffad stilsäkerhet)

A Redemption in Indigo av Karen Lord (sköna miljöer, intressanta personer och en trickstergud som är precis så tricksy som man vill och lite till, själva berättarmelodin känns som om Lord sitter bredvid och muntligen berättar alltihop)

Santa Olivia av Jaqueline Carey (den boken är skriven som knark, varje rad och varje sida är skriven för att du ska ta nästa och nästa, om superhjältar och folksjälen och civilkurage)

Fathom av Cherie Priest (lovecraftiana med en kvinna i en av huvudrollerna, underbar och creepy)

Zoo City av Lauren Beukes (ett sätt att skriva magi i verkliga miljöer som får den att kännas både mer magisk och mer verklig, samt metatexter som jag verkligen älskar)

New Amsterdam av Elizabeth Bear (ja, jag vet att jag pratar om den här boken jämt, men den är värd det – vampyr i ett alternativhistoriskt New York och Paris och en ritualmagisk brottsutredare, med extra Tesla och varulvar)

Det här är inte en uttömmande lista på något sätt, men det här är böcker som ger mig en lite stjärnögd känsla och som ändå är matiga, som kryddiga delikatesser. Jag har en hög med mer pralinartade böcker också, men det får bli en annan gång. Och som ni ser är det ju tur att jag kommer tillbaka till bokhandeln nästa vecka igen.

Tiptree Award 2013

Det har varit min stora ära och heder att sitta i juryn för Tiptree Award under förra året, och häromdagen kom den stora finalen – vinnaren utsågs och meddelades! Jag är glad och stolt att kunna meddela att N. A. Sulway vann med den otroligt vackra Rupetta.

Rupetta av N.A. Sulway

Rupetta av N.A. Sulway

Tiptree Award är inte riktigt som andra priser. Dels är målet med den att hitta litteratur som ”expand and explore our understanding of gender” i engelskspråkig sf/f-litteratur publicerad under året. Juryn är olika varje år och det är upp till varje jury att tolka vårt uppdrag. Målet är inte heller att hitta en nomineringslista och sen välja en vinnare från den, istället kan alla nominera på hemsidan och vi läser alla nominerade verk samtidigt som vi letar själva och så gör vi våra egna ”shortlists”. Efter det följer en utvärdering av vad vi läst med målet att åstadkomma vad Tiptree är kända för – hederslistan. De som hamnar på hederslistan är de verk som intresserat juryn mest under året och den används av många som en rekommenderad-läsning-lista ifall man är ute efter litteratur som inte bara är bra utan också gendermedveten.

Hela hederslistan finns här, med motiveringar för varje verk, och jag är ytterst glad över den. Det har varit en njutning att läsa alla dessa verk. Vi är också den första juryn som gett hederslisteplats åt ett musikaliskt verk – Janelle Monae, Electric Lady – så det var en spännande diskussion att följa.

Vinnaren kommer att firas på Wiscon i Madison i maj, och då ska jag dit och vara med.