Igår pratade jag och Karin om var vi får våra idéer ifrån och hur vi skapar våra världar på Skånskan. Det var ett fasligt trevligt samtal (tyckte jag i alla fall) och jag berättade hur jag upplevt Malmö när jag flyttade hit. När allt var nytt och magiskt och vad som helst kunde hända eller dyka upp. Ibland glömmer jag den känslan och då känns Udda och hennes värld långt bort. Och ibland blir jag påmind när jag går runt ett hörn eller får höra om andras upplevelser. Och ibland får jag se en bild på något och genast känner jag mig dragen in i den världen igen.
Det här är något SocialistSimon hittat och för oss båda var det så givet en del av Uddas värld. Eller vad säger ni?
Sigill?
Och ifall det inte är ett sigill utan något alldeles vanligt så tror jag inte att jag vill veta …
En udda verklighet 
Det är möjligt att det inte är ett sigill. Man kan aldrig så noga veta, det kan vara en vägvisare eller ett budskap från någon också. De är lätta att blanda ihop sådär när man ser dem på bild.
Sant. Inte lönt att vara för snabb i sin bedömning.
Jag är hursomhelst imponerad av det intrikata mönstret, och av pilen som får en att vilja snurra på ‘sigillet’ för att se vad det säger åt andra hållet.
Jag håller helt med dig, jag fascineras av hur det lindar sig om sig själv i varv på varv.