Jag vet att jag borde göra annat, berätta om bokmässan (som var väldigt trevlig!) eller gotta mig åt att jag ska till Kontrast (för det är det inte alla som får) – men istället tänker jag länka till ett inlägg med tips för nyblivna författare (eller sådana som funderat på det) angående signeringar. Och här pratar vi om själva signaturen, inte tillställningen. Mary Robinette Kowal har listat tips och jag måste erkänna att jag inte har tänkt på ett par av dem, som att pennan ska vara syrafri eller av annan färg än svart. Eller att det är bäst att datera singaturerna den första månaden. Det gör jag nästan aldrig. Nå, man lär sig något nytt varje dag!
-
Följ
Följer
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
En udda verklighet 
Den om att ha en annan än sin juridiska signatur är ju faktiskt inte dum (och ngt som jag inte skulle tänkt på alls).
Det där med att signera på titelsidan är det många som inte har läst. Jag har åtskilliga böcker som är signerade på smutstiteln eller rent av på insidan av omslaget.
Ja, jag hade missat det och skriver på smutstiteln. Men nu ska det bli ändring!
Jag läste någonstans att det klassiska var att författaren ska skriva på titelsidan medan andra som ger bort böcker (sådana de inte skrivit själva) förväntas använda smutstiteln. Jag misstänker att som med alla etikettsregler finns det blandade uppfattningar om vad som gäller…
Det vore ju synd om dina långa snygga dedikationer inte fick plats för att det redan står en massa kraft på titelsidan.
Det är rätt mycket mindre plats på den riktiga titelsidan, men om det är så man _ska_ göra så … Jag får väl vara kärnfullare istället. Eller skriva med mindre bokstäver.