Dödslinjedagen till ära

Så, igårkväll gick mitt manus iväg till förläggare för bedömning och om det anses vara något att jobba med så går det till redaktören. Ja, jag är nervös. Spelar ingen roll att jag vet hur mycket tid jag lagt på det eller hur mycket bättre det är jämfört med mina tidigare försök på samma manus (jag skickade in upplaga 4.5 nu, för dem som räknar med därhemma).

De senaste veckornas mardrömsfyllda nätter (jag drömmer mycket livliga mardrömmar när jag är stressad, det tror jag att jag sagt förut?) har förstås fått mig att fundera på varför jag gör det här egentligen och det har spridit sig som vågor på vattnet. Så min mans kollega skickade den här länken till honom, att visa för mig för att muntra upp mig. Och jo, nog är det så alltid: Arbetsannons – har du det som krävs för att bli författare? 

Mitt i allt det här har jag förstås också funderat en massa på min skrivprocess, i vild förhoppning om att det kommer att leda till en förutsägbarhet i arbetet så att jag kan planera in fullständiga psykbryt, självförtroendesvackor och arbetstoppar och maximera min textproduktion därefter. Eller i alla fall göra livet lite lättare för mina nära och kära (som alla ställt upp likt superhjältar!). SvD skriver om en sammanställning av kända författares skrivprocess, det är så att man vill läsa. Men min senaste tid skiljer sig markant från deras utsaga – jag har haft skrivkollegor över på skrivstuga i vardagsrummet flera dagar. Det har gjort skillnad. Mindre slösurfning, mer direkta svar på frågor, färre tillfällen av fullständigt stillastående och många intressanta diskussioner om allt som har med skrivande och språk att göra. Karin, Karin och Therése, tack!

Nu ska jag gå på Hollandia, äta tårta och svara på fina brev som jag fått under månaden. Det är fortfarande en vecka kvar (lite drygt) av Month of Letters. Skriv något fint till någon!

4 thoughts on “Dödslinjedagen till ära

  1. Tack själv för den mycket trevliga författarsalongen, det var mycket givande, både socialt och för skrivandet!
    Och jag gillade den där skrivprocessartikeln jättemycket, alltid spännande att se vilka märkliga metoder folk tar till för att skriva böcker. Får en att känna sig mindre underlig!

  2. Nene, min kommentar handlar inte alls om dödslinjedagen. jag vill gratulera dig till kulturrådets ettåriga arbetssipendie, stipendie? stipendium? behöver kanske inte förirra mig i semantiska klurigheter, i think you get the message🙂
    mvh maria bielke von sydow

    • Tack ska du ha Maria! Det var en stor överraskning och en ännu större källa till lättnad! Jag har redan använt en månad av tiden det gett mig och fick ut ett färdigt arbetsmanus av den – det har redan visat sitt värde alltså. Hoppas allt är väl med dig?

  3. Nene! Först, innan jag glömmer det, tack för ditt brev! Vilken fantastisk handstil du har!

    I lördags hände det, jag inte bara köpte Udda verklighet, jag sträckläste, och älskade! Malmö passar verkligen som plats för storyn. Jag kan inte riktigt förklara hur jag menar på något vettigt sätt, men jag tänker såhär: För 10 år sedan hade jag en föreläsare på Mah som satt att alla städer har ett ackord (Rom hade enligt honom ett moll-maj, oklart vilken ton). Det är som om du fångat just det ackord som Malmö har (i min värld), och det gör historien väldigt trovärdig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s