Är mitt uppe i redigering-omskrvining-nyskrivning av Särskild version 4.3 och har således inte hjärna över att vara varken intelligent eller trevlig. Men jag har en massa bilder från det fantastiskt trevliga Nördcafét som jag och Karin Tidbeck hade glädjen att medverka i. (Karin som för övrigt precis har lagt sitt nya manus till färdig-högen och som jag ska få lov att läsa njutningsfullt så fort jag är klar med mitt eget – det är bara att gratulera henne! och mig!)
Bilderna ligger på Nördcaféets facebooksida, jag ska fråga fotograferna ifall jag får använda en bild eller två här. Tills vidare har vi länkar:
Charlotte Frantzdatter Johansen: https://www.facebook.com/media/set/?set=a.349593161726174.90261.100000264802941&type=3
Esben Hjorth: https://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150621654611093.443556.540386092&type=3
FormDesign Center: https://www.facebook.com/media/set/?set=a.269627716435610.63424.193933254005057&type=3
En udda verklighet 
Det är lätt att manusversionerna växer på hög. Och ibland tycker jag att man skjuter på omskrivningar/rättningar så mycket man kan efter man ”skrivit färdigt” manuset. Känner du någonsin likadant?
Jo, nog är det så alltid. Numer lägger jag in en veckas ”surande” efter jag fått feedback så jag kan gå i cirklar runt manuset och begråta mitt öde som måste skriva om det igen. Det blir ju inte bättre av att man alltid kommer på nya, bättre, sätt att lösa texten (en annan vinkel, en händelse som borde in tidigare, en helt annan scen osv) under tiden, och att de lösningarna innebär sina egna omskrivningar. Men jag försöker ta till mig av en bekant som upprepar likt ett mantra: Just fucking do it, then you’re fucking done. Ibland är det märkligt svårt att göra något man egentligen tycker är roligt.