Läst och älskar: Sarah Monette

Det har gått en vecka sen jag lämnade in manus och det här välsignade tillståndet – mellan inlämning och kritiken – drar mot sitt slut. Under veckan har jag skrivit brev, sovit och läst. I princip uteslutande. Och den bok som rockat mest är den här:
20120228-221918.jpg

Sarah Monette skriver noveller som gör mig grön av avund! Varje historia är en skymt av en annan värld och hantverket är utsökt! Jag är ett stort fan av hennes bok The Bone Key så jag trodde jag visste vad jag hade att vänta, men det var en helt annan upplevelse. Hon inte bara håller hög standard genom hela, hon har ett unikt perspektiv och växlar stil också.

Hon får mig att vilja bli bra på noveller. Hälften så bra räcker.

Dödslinjedagen till ära

Så, igårkväll gick mitt manus iväg till förläggare för bedömning och om det anses vara något att jobba med så går det till redaktören. Ja, jag är nervös. Spelar ingen roll att jag vet hur mycket tid jag lagt på det eller hur mycket bättre det är jämfört med mina tidigare försök på samma manus (jag skickade in upplaga 4.5 nu, för dem som räknar med därhemma).

De senaste veckornas mardrömsfyllda nätter (jag drömmer mycket livliga mardrömmar när jag är stressad, det tror jag att jag sagt förut?) har förstås fått mig att fundera på varför jag gör det här egentligen och det har spridit sig som vågor på vattnet. Så min mans kollega skickade den här länken till honom, att visa för mig för att muntra upp mig. Och jo, nog är det så alltid: Arbetsannons – har du det som krävs för att bli författare? 

Mitt i allt det här har jag förstås också funderat en massa på min skrivprocess, i vild förhoppning om att det kommer att leda till en förutsägbarhet i arbetet så att jag kan planera in fullständiga psykbryt, självförtroendesvackor och arbetstoppar och maximera min textproduktion därefter. Eller i alla fall göra livet lite lättare för mina nära och kära (som alla ställt upp likt superhjältar!). SvD skriver om en sammanställning av kända författares skrivprocess, det är så att man vill läsa. Men min senaste tid skiljer sig markant från deras utsaga – jag har haft skrivkollegor över på skrivstuga i vardagsrummet flera dagar. Det har gjort skillnad. Mindre slösurfning, mer direkta svar på frågor, färre tillfällen av fullständigt stillastående och många intressanta diskussioner om allt som har med skrivande och språk att göra. Karin, Karin och Therése, tack!

Nu ska jag gå på Hollandia, äta tårta och svara på fina brev som jag fått under månaden. Det är fortfarande en vecka kvar (lite drygt) av Month of Letters. Skriv något fint till någon!

Dödsmarsch-pausfilm

Sista dagen innan dödslinjen så det blir pausfilmer idag också. Själv startade jag morgonen med Phineas & Ferb, flingor och kaffe och kommer att vara klistrad vid datorn till sent ikväll. Det finns alltid saker kvar att göra verkar det som. Alltid. My work is never done. Osv i all oändlighet. Hursomhelst, leranimerad superhjältepausfilm till er! (Tack Nathalee för länken!)