Att läsa om, att läsa in

Idag pratade jag med min vän och hennes åttaårige dotter, vi skämtade om gårdagen då de hade varit över och lilltösen hade kittlat mig fördärvad för hon hade hittat min hemliga svaga punkt – hålfoten. Jag har under alla år vi känt varandra hävdat att jag inte är kittlig (kittlen?) och det är jag inte heller, utom i hålfoten. Tösen anklagade mig för att vara en lögnare med detta som bevis och hon har förstås rätt. Så jag hävdade att det där var min akilleshålfot, och jag och modern skrattade högt, men inte tösen. Hon visste inte vem akilles var, hade aldrig hört ordet akilleshäl och tyckte med andra ord att jag var rätt urtråkig istället för vitsig. Hon hade förstås rätt, men det fick mig att igen tänka på vilka historier vi behåller och vilka vi glömmer, vilka vi aldrig tröttnar på och vilka vi bara vill ta oss igenom.

Det här ligger nära mina tankar på omläsningar av böcker. Det ligger också nära mina funderingar på vilka historier som blivit viktiga för oss, som talande apor och som civilisation. Jag är långt ifrån färdigtänkt ännu, men det är spännande.

I mitt bloggflöde hittade jag idag det här inlägget hos Kate Elliott, en författare som delar med sig av sina tankar kring skrivandet och berättandet, frikostigt och ingående, på sin blogg. I det här fallet handlar det om att läsa om och om de berättelser man är införstådd med. Läs det. För mig var det en händelse som såg ut som en tanke.

In other news: Funderar fortfarande på vilka böcker som ska ingå i mitt omläsningslöfte för 2012. En bok per månad ska vara en omläst bok. December fick American Gods, men jag behöver 11-12 böcker till. Liftarens guide till galaxen, Enders game, Juliane och jag, Den tionde sånggudinnan, Den hemliga historien, Röde Orm, Santa Olivia, Tigana, Sonja Blue Collection, Dangerous Angels, Sinue Egyptiern – de är alla böcker som ligger bra till,men varenda gång jag tänker på det så blir det så många att jag inte kan välja. Ett försök att slippa undan samtidigt som jag uppenbarligen vill läsa om väldigt många? Vet inte.

Serier jag vill läsa igen: Dresden Files, Song of Ice and Fire, Malazan Book of the Fallen, Harry Potter. Man kan hävda att Liftarens guide, Sonja Blue och Dangerous Angels skulle räknas till serier, men om de är publicerade i en volym så kallar jag det för en bok (för den här sakens skull).

Det tål att tänkas på, alltsammans.

 

Gör skillnad för Palatset

Jag har ingen egen relation till Paltaset, men Sara Bergmark Elfgren på Glorybox har talat så otroligt varmt om det, om satsningen i stort, om ambitionerna, om möjligheterna, och om de ungdomar hon har träffat där och deras relation till stället, att jag vill ta upp Saras inlägg här också. Jag har citerat delar av hennes inlägg nedan, men gå till hennes sida och läsa hela där.

Det finns en ett helt makalöst fint barn- och ungdomskulturhus på Riddarholmen. Det heter PalatsetDet är hotat av konkurs efter att bara ha varit öppet några månader.

Alla som vill att det här helt otroliga stället ska kunna finnas kvar kan skriva på namninsamlingen. Observera att det är bråttom, skriv på innan den 13:e januari.
Så måste jag bara ta upp en sak till.
Inträdet på Palatset kostar 120 kronor. I dyraste laget för vissa familjer och ungdomar (vilket jag också har skrivit om tidigare).
Men jag förstår faktiskt inte de personer som använder detta som ett argument för att inte engagera sig i Palatset!

1) Alla pengar går direkt tillbaka till verksamheten.
2) Palatsets ambition har hela tiden varit att bli ett kulturhus för alla barn och ungdomar, oavsett bakgrund och ekonomisk situtation. Deras målsättning har hela tiden varit, och är fortfarande, att sänka biljettpriserna och bli så tillgängliga som det bara går. Nu har de varit öppna i bara ett par månader, och saker och ting har gått snett. Dels för att de inte har fått stöd som de trodde att de skulle få (se nedan). Och kanske har de misslyckats i sin planering. Vad vet jag. Misstag har säkert begåtts.

Men kom igen allihop! Nu finns det här stället – det står där på den gamla historiska ön och är helt magiskt!

Oavsett vad man har för åsikter om hur Palatset har skötts och vad det kostar att gå in, så kvarstår faktum:
De som jobbar med Palatset sätter barnen och ungdomarna främst, och deras målsättning är att detta otroliga hus ska vara öppet för alla.

Hjälp dem att uppfylla det målet! Skriv på!

Och sprid detta vidare till både privatpersoner och företag, vuxna ungdomar och barn!

Så här skriver Palatsets konstnärliga ledare Lotta Nilsson på Facebook:

”Varje biljett på Palatset kostar egentligen 240 kronor! Palatset hade därför behövt 20% offentligt stöd för att klara det, men vi nådde tyvärr inte det målet under 2011 och det har skapat ett underskott som vi tampas med idag. Tyvärr är kulturfinansiering ett årigt, man söker stöd varje år. Andra stöd är projektstöd t.ex från Arvsfonden och andra offentliga bidragsgivare. Man söker också stiftelser och fonder. Vi hade otur och fick inga sådana stöd i år. Tex ville ingen stötta Klubb Palatset för tonåringarna, hur konstigt det än låter.
Pga mindre stöd till barnverksamhet var vi tvugna att starta i mindre nedbantad skala enbart på helgerna men vi hade ändå samma fasta kostnader och investeringar. Trots att vi har haft nästan fulla hus sedan starten går det inte runt och vi har försökt täcka verksamhetsunderskottet med stöd från näringslivet, men en global finanskris kom i vägen och besluten från sponsorer har dröjt.
Vi är en liten icke vinstdrivande aktör som inte har någon stark huvudman med stor plånbok i ryggen, därför blir vi extra sårbara i en likviditetskris som den vi nu befinner oss i. Vi har byggt upp huset och rummen på Palatset nästan helt med medel från näringslivet. All fantastisk teknik, möbler, utrustning, och delaktigheten, Arvsfonden har stöttat tillgängligheten. De övriga offentliga pengarna är enbart till verksamhet, och har betalat den omfattande versamhet som vi haft för barn och unga under snart 3 år även innan vi flyttade in i Gamla Riksarkivet.”

Papperskonst – Guy Laramee

Som bekant – papperskonst får mina nerver att skälva på en helt annan nivå än annat. Böcker som konstverk, i alla dess former är något alldeles speciellt. Här kommer ytterligare en fantastisk konstnär: Guy Laramee med sina landskap. (hittad via Colossal)

Grand Larousse - Guy Laramee (2010)

 

Tectonic - Guy Laramee

Ryoanji - Guy Laramee

Official Reports - Guy Laramee

Det är så att man blir hänförd. Verken ovan är hämtade från de två utställningarna Biblos och The Great Wall, och skulle man ha vägarna förbi Montreal i april så ställer han ut där då.