Språkrådsvrede

Språkrådsvrede = den ilska man känner över Språkrådets representant när hon tillfrågas om ordet ”tjejsamla” som de lagt till på sin nyordslista. Språkrådsvrede kan också kännas över enskilda ord, över listan i sin helhet, över bristen på vetenskaplighet eller underlag för att kalla ett ord för nyord, bristen på insyn i processen med mera.

Intervjun med representanten i SvD finns här, men Sara BE på Glorybox har också citerat den på sin blog där hon manar till protest. Jag  fylldes av tidigare nämnda språkrådsvrede och skrev ett brev. Det var jag bevisligen inte ensam om. Breathless har skrivit ett inlägg som också trycker på de springande punkterna.

Språkrådsmörkning = När Språkrådet undviker att förklara hur det kommer sig att ett ord valts över andra ord för nyordslistan

Språkrådsförklaring = En form av mansplaining där Språkrådet förklarar varför det inte finns fog för att vara upprörd samt där de undviker att på något sätt bemöta kritiken de fått angående representantens uttalande. De lägger verkligen ut texten, men misslyckas fatalt med att förklara det enda viktiga – vad fan sysslar de med?

Språkrådsvansinne = Både det de verkar ha drabbats av och det jag känner inför dem.

Sara BE följer upp med ett inlägg där hon också länkar till intervjun med mannen som myntade ”tjejsamla” (och hans svar på frågorna och inställning till det hela ger upphov till ytterligare känslor förstås, men låt oss hålla oss här ett ögonblick) och har flera vettiga poänger. Alltsammans lämnar mig med:

Språkrådsförakt = Det förakt Språkrådet verkar känna inför de som kommenterat samt det förakt jag numer med fog hyser för deras nyordslista.