Brev, det nya gamla

De senaste månaderna, och särskilt de senaste veckorna, har jag kommit hem varje dag och öppnat dörren förväntansfullt. På hallmattan ligger det en hög papper och jag har kastat mig över dem på ett sätt som jag inte kan minnas att jag gjort sen innan tonåren och jag hade brevvänner från Kamratposten. Det jag väntar på är alltså brev och det jag brukar få är bara post. Det är en förbaskad skillnad på brev och post.

Post är alla fönsterkuvert, reklamutskick, gratistidningar, kataloger och annat jox som trycks in genom lådan.

Brev är skrivna för hand eller på maskin, stoppade i små kuvert och adresserade till mig som person, inte mig som personnummer. Eller, som just nu, adresserade till min rollperson i Poste Restante. Och som sagt, jag väntar på dem med en förälskelses otålighet.

Brev har förvisso fascinerat mig länge, med brevromaner som en lycklig biprodukt man kan läsa när man inte får egna brev, men just nu är de mer fascinerande än annars. Jag känner att jag håller på att jobba upp suget efter nästa projekt, och att brev kommer att vara vägen dit.

Hursomhelst är jag inte ensam om den här vurmen för brev, Mary Robinette Kowal som skrivit Shades of Milk and Honey har utlyst en utmaning i februari – The Month of Letters. Den är rätt enkel och helt genial: skicka något med posten varje dag under februari månad (utom söndagarna), svara på alla brev du får. Färre ord än NaNoWriMo och i gengäld ger man någon glädjen av att komma in genom dörren och hitta annat än post på hallmattan. Hon har precis satt fingret på skillnaden mellan brev och mail i sitt inlägg. Kowal har dessutom kryddat det hela med att svara på brev skrivna till Jane från Shades of Milk and Honey, naturligtvis med gåspenna och tidstypisk handstil, så som Jane skulle svara.

Jag tycker att idén är urcharmig och tänker försöka hoppa på den. Skulle någon ha lust att skriva till mig lovar jag att svara med ett handskrivet brev eller kort, innan februari är över. Vill man skriva till Udda går det bra också, hon kommer i så fall att svara som om det var juli-augusti, dvs tiden mellan Udda verklighet och Särskild.

Hur känner ni inför brev? Är det er grej, eller är det något som är bäst lämnat till historien? Har ni/har haft brevvänner?

Här är adressen ifall någon är hugad:
Nene Ormes
Törnskärsgatan 2d
217 44 Malmö

Ifall man vill skriva till Udda så heter hon Udda Engström och nås c/o Ormes, på adressen ovan.

Imorgon: Nördcafé

Peppar för Nördcafét imorgon med intervju av tidningen City. Journalisten frågade ”Och hur nördig är du då?” varpå jag kände mig nödgad att granska mig själv:

Jobbar i Science Fiction-bokhandeln.
Skriver fantastik.
Läser genreböcker till 90 %.
Blir exalterad av nyheter om luftskepp för tung frakt, solstormar med tillhörande norrsken, mystiska nya arter under Antarktis, arkeologiska lämningar man inte hittat förut/som belyser en tidigare okänd händelse/på platser där de inte hör hemma, etymologiska tolkningar, nästan allt på io9.
Anser att serieromaner är en högtstående konstform.
Möblerar resten av mitt hem efter bokhyllan i vardagsrummet.
Citerar film som sätt att prata. Eller tv-serier. Eller lolcats.
Har vid mer än ett tillfälle frågat mig själv: What would Buffy Summers do? Eller utbrustit i: Winter is coming! vid snö och minusgrader.
Föredrar tv-serier framför film.
Förvandlas till darrande fangirl av Neil Gaiman.
Har på djupaste allvar funderat över vilken superkraft som skulle vara bäst samt vilken jag troligen skulle fått.
Högsta önskan som liten: att bli astronaut.
Högsta önskan som vuxen: att åka till rymden (och att komma tillbaka igen).

och kom fram till att jag nog var 10 på en skala från 1 till 10. Jag var frestad att säga 9, för att inte verka besatt, men eftersom jag tittade på min bokhylla vid tillfället fanns det inte riktigt utrymme att låtsas.

… och på tal om science fiction

… så är jag väldigt förtjust i Äkta människor! Färgerna, platserna, det gamla dilemmat med var en robot slutar och ett medvetande börjar, vad människor är värda i förhållande till maskiner och vad som är mänskligt beteende och vad som är värdigt. Och så känns den svensk. Jag gillar amerikanska filmer också, men det är så förbaskat trevligt att se min genre i miljöer och sammanhang där jag fattar vad alla subtexterna kommer sig av. Förväntningarna var höga, men det höll klass!

Att geriatrikhubben är vad yngre människor tror att äldre människor behöver är ett välkommet humorinslag, samtidigt som det antyder äldrevårdsdebatt. Hon är vansinnigt läskig dessutom.

Svensk science fiction efterlyses

Fel Förlag efterlyser bidrag till en science fiction-antalogi! Projektet utlystes i november, men jag kan inte hitta någon slutdatum, så det är väl bara att skicka då. Så här skriver de:

Efter att tre av bidragen i vår första sf-antologi nominerades till årets bästa sf-novell 2010 och massor av fin respons från läsare och recensenter tycker vi det är dags att göra en tvåa! Något större, häftigare, blåare och ballare! Förlaget har vuxit ordentligt sedan vi gav ut den första antologin, vilket kommer märkas på produktionen, distributionen och marknadsföringen. Nu söker vi alltså massor av nya bidrag till uppföljaren! Det kan vara noveller, kortromaner, dikter, illustrationer (svartvita), fotografier (svartvita), recept, protokoll ja vad som helst bara det platsar i en sf-antologi. Eller utmana oss och genren och skicka in något som tveksamt har med sf att göra!

Skicka manus till sf2@felforlag.se