Idag är det Thanksgiving och på io9 uppmärksammas det bland annat genom den här notisen: Feed Cthulhu by Feeding the Hungry at Thanksgiving. Utöver det behjärtansvärda syftet med notisen är den kommentar som finns längst ner väl värd att läsa (vill ni läsa resten av kommentarerna så är det bara att gå till originalartikeln och bläddra ner). Det är en genomgång av Lovecrafts korrespondens och de referenser till mat som finns i den. Jag hade ingen aning om vad han gillade att äta eller dricka, utom kaffe som han liked exeedingly, och det gav en väldigt mänsklig bild av hans liv.
Och på tal om Lovecraft, om ni befinner er i stockholmstrakten den 2:e december så missa inte skräckaftonen på SF-bokhandeln i Stockholm. Vinnarna av Lovecraft-tävlingen tillkännages och det ska diskuteras skräck kvällen igenom!
En udda verklighet 
En av hans besökare — måhända Harry Brobst, som gick bort så sent som förra året — noterade också att hans badkar vid ett tillfälle var fyllt med tomma godiskartonger.
Och E. Hoffmann Price nämner i sin minnesskrift hur han och Lovecraft brukade gotta sig brevledes över vilken enastående chili de skulle laga till när de träffades — ”hot enough to raise blisters on a boot”, om jag minns rätt. Grandpa Theobald gillade sin mat välkryddad.
Kryddig och söt! Aldrig mindre än fyra skedar socker i kaffet, det är så man ryser. Men det är klart, om han bara åt två gånger om dagen så måste han ju ha gått på något annat bränsle där emellan.
Han hade också en del knepiga sovvanor — hoppade över en natt emellanåt och var vid ett tillfälle vaken 60 timmar i sträck för att bearbeta en text åt en klient (som aldrig publicerades).
Eftersom jag blir avgjort konstig av att inte få regelbunden sömn lockas jag förstås att tro att det spelade in på hans skrivande. 🙂