Vad är värt att veta om författaren?

Vad vill folk veta? är en fråga jag ställer mig oftare än jag egentligen har lust att medge. När jag började med den här bloggen så var det för att få lov att blogga på svenska istället för på engelska och i samband med att min bok var på väg ut och när jag ändå hade Debutantbloggen igång så ville jag ha en svensk sida för de där andra grejerna som inte rymdes under Debutantbloggens header. Men övergången mellan språken visade sig vara svårare än jag trott och av andra anledningar än jag trott också. När jag skrivit på engelska så var det främst för de av mina vänner som var engelskspråkiga och för de av mina vänner som flyttat utomlands och redan använde LiveJournal, jag hade ingen som helst förutfattad mening att leva upp till och alla jag pratade med under LJ-alias var införstådda med mediet och dess begränsningar/fördelar. Bloggande på svenska på en öppen svensk blogg visade sig inte alls vara samma grej.

Jag vet hur många personer som öppnar den här bloggen per dag, jag vet vilka söktermer som leder folk hit och jag kan av åtminstone det sista dra slutsatser om vad de letar efter. Tacksamt nog är mitt namn en av de vanligare sakerna folk söker på, men samtidigt är det lite bekymrande eftersom jag inte vet varför de letade efter mig. Vad vill de veta? Är de ute efter författaren Nene, Nenes erfarenheter eller någon helt annan del av Nene? Är jag egentligen inte önskvärd utan de letar efter saker om boken (eller om nästa bok, vilket flera söktermer ger tecken på)? Vad vill de hitta? Vad skulle förstöra deras upplevelse av boken och kommande böcker och vad skulle förstärka den?

Och de återkommande läsarna sen, de vet ju redan vem jag är, har i flera fall redan träffat mig, pratat med mig eller har mig på facebook, vad vill de läsa om? Är vardagen intressant nog att faktiskt skriva om – för låt mig genast erkänna, det är jävligt mycket vardag mellan författardagarna – och om inte, är det ok att vänta tills det faktiskt händer något författarrelaterat att skriva om?

På LJ var det här inte ett problem, av den självklara anledningen att jag inte kommit så långt med skrivandet då och eftersom de som läste mina inlägg redan visste att jag skrev eller struntade i det. Ett problem jag själv hade med LJ var istället att ett par författare jag lagt i min flist där visade sig vara personer jag inte kunde behålla respekten för, eller i alla fall inte intresset för, efterhand som jag läste deras inlägg. Det har dessvärre smittat av sig på deras böcker också. Jag är inte helt avslappnad inför en bok som jag vet har plågat författaren i fråga under tillkomsten och jag är inte helt öppen inför en bok där jag vet att författaren har en del osmakliga åsikter som jag verkligen blir irriterad på i dennes dagliga inlägg.

När jag började blogga så ville jag inte bli en av de författarna men jag inser att jag har bundit mina egna händer med det. Jag vill inte vara utan textur och åsikter på grund av en förutfattad hänsyn mot läsare jag aldrig träffat eller hört av. Jag kan för tusan inte gissa i förväg vilka som letar efter mig eller varför de läser (eller stänger fönstret i förakt)!  Så varför försöka? Det är knepigt att balansera vänner, bekanta, fullständiga främlingar, läsare och journalister (jodå, har hänt) på samma ställe. Jag vill ju att alla har något att läsa och att det inte ska vara tråkigt eller frånstötande.

Om ni har något att säga om saken blir jag förstås glad, det skulle underlätta. Hur ställer ni er till att jag skriver om andraboksångesten/födelsedagen/förläggarsamtalet/fikapausen/läsandet? Är något mer eller mindre viktigt? Vad vill man egentligen läsa om eller veta?

19 thoughts on “Vad är värt att veta om författaren?

  1. Oj, vilken jobbig fråga. Jag har ingen särskild tanke med varför jag läser din blogg, för mig är det som vilken LJ som helst. Jag förväntar mig lite ditt och lite datt, lite om författande, lite roliga bilder på kattungar, någon vardagsanekdot, lite frustration över saker i nästa bok som inte blir som du vill, lite stön över dumma kunder, skildringar av hösten i Skåne… ja, lite av varje. Alt och inget.

    • Det är en knepig fråga, det är helt sant, men det är ju också något man bör fråga sig om man är offentlig i någon del. Eller? Det där med att till viss del tillhöra andra när jag skriver är en underlig känsla som jag funderat över, särskilt som jag inte skulle orka upprätthålla en persona när jag bloggar. Mina alternativ har alltså varit att skriva något som känns som jag, eller inte skriva alls. Och när jag väl börjat fråga mig ifall det jag skulle skriva är av intresse för någon över huvud taget så är det svårt att stoppa funderingslavinen. Då blir plötsligt allt trivialt och ointressant.
      Jag är glad att du vill ha lite av varje, det tror jag mig kunna tillhandahålla.

      • Nu tenderar jag i och för sig inte att följa författarbloggar för det professionellas skull utan som om de vore vilka bekanta som helst. Jag är genuint intresserad av skrivprocessen och boknyheter, men dem kan jag lika inhämta på annat sätt än genom att följa bloggar. Så det är nog privatpersonen Nene jag tycker mig följa på detta vis, snarare än författaren Nene. (Inte för att det finns en tydlig skillnad…)

  2. En av de saker jag verkligen uppskattar med den här bloggen är att ha fått se hur du har jobbat med skrivandet. Att börja om, att redigera, att prata med redaktören. Det ger respekt för hur mycket arbete det är med att få en bok att bli bra. Jag får lite större förtroende för er som verkligen bryr er om att lägga ner det arbetet🙂

    • Skönt att höra att det är något du uppskattar och inte något som färgar din uppfattning om den färdiga produkten till det sämre. Nu håller jag förstås igen en del, ingen orkar lyssna på mitt gnäll i all evinnerlighet, men jag är själv rätt intresserad av skrivmetodsinlägg så jag försöker påminna mig om det när jag väl skriver här.

  3. Personligen ska det mycket till för att författarens (eller musikerns/skådespelarens/etc) åsikter och privatliv ska påverka min uppskattning (eller brist på) av slutprodukten. Jag har aldrig förstått folk som vägrar läsa författare som de finner ideologiskt inkompatibla med dem själva; eller ja, låt mig förtydliga: jag kan förstå om folk inte vill stödja en levande författare ekonomiskt om de vet att detta i någon mån främjar ett ideologisk arbete de inte tror på (tänk t.ex. Orson Scott Card), men det kräver ju å andra sidan att författaren är levande och att pengarna tydligt stödjer det ideologiska arbetet. Jag kan även förstå om folk inte vill lägga sin tid på böcker som i sig är öppet ideologiska (och då förkastligt så), även om dessa också ibland kan vara både matnyttiga och intressanta läserfarenheter (man måste ju inte alltid vara överens med allt man läser, och opposition i tankevärlden kan ju rent av vara nyttigt).

    Men det finns något smånyttigt i detta personkultens tidevarv med att vi även får genomskåda myten om författaren (skådespelaren/regissören/musikern/etc). Kanske är jag en aning cynisk, men efter att ha tittat på en massa (intressant) DVD-extramaterial har jag kommit till slutsatsen att en hel del riktigt bra resultat tillkommit mer av slump och tillfälligheter än av författarintentioner. I vissa fall till den grad där man undrar om vissa parter överhuvudtaget förstår vad det är de gör (där deras egna ”analyser” av den egna texten inte ens har stöd av texten de producerat). Inte alltid, givetvis, men inte heller sällan. Ibland kvittar det för att resultatet ändå är så bra (författaren till trots), i andra fall blir det tydligt att när saker och ting börjar gå ordentligt åt helvete så är det egentligen bara det enkla faktum att den tur eller de skyddande änglar som höll kaoset i styr nu övergivit författaren som fått fritt utrymme för sin sämre lustar och idéer.

    But I digress,,,

    Varför läser då jag din blogg? Tja varför läser man essäer (vilket känns som en adekvat jämförelse)? För att man är intresserad av ämnet, och/eller att man är intresserad av de åsikter en viss person ger uttryck för (möjligen även av rent estetiska skäl). Om en persons skrivande bedöms tillräckligt intressant (innehållsmässigt, formmässigt, you name it), så kommer man tillbaka.

    Jag antar att svaret på frågan helt enkelt är att jag tycker om att läsa dina texter, att ta del av dina åsikter och insikter. Kommer det att påverka min syn på din nästa bok? Skulle inte tro det. Boken får stå på sina egna ben, liksom bloggen får stå på sina egna ben… och i slutändan även du får stå på dina egna ben när vi samtalar annorstädes. Det ena utesluter inte det andra på något vis, men jag kommer att läsa din nästa bok för att jag gillade din förra, och hade jag inte gjort det hade jag nöjt mig med att interagera med dig på andra sätt.

    Longevity & bloom!

    • Det är betryggande att du inte är en av dem som gärna säger saker som ”det märks tydligt att det här var svårt för författaren” eller ”om det nu tog så lång tid kunde inte XX ha lagt lite mer energi på Y eller Z?” I butiken är det inte alls ovanligt att dessa diskussioner förekommer och det gör förstås att jag funderar över min egen trippla roll.

      Slutsatsen är alltså att jag kan bitcha över hur knepig tvåan är utan att du blir bekymrad av det och att du läser bloggen för att det är jag som skriver den, inte för att den ska innehålla något speciellt – skönt!

  4. Det här är en väldigt intressant fråga. Tänkte bara inflika en snabb kommentar som kanske är uppenbar. Jag läste just Locke Lamora-böckerna för att Lynch på sin blogg hånade Orson Scott Cards homofobi, och för att jag höll med honom och senare läste om hans våndor och kände igen mig. Så för att jag fick veta mer om hur han tänker och om hans process så valde jag att beställa hans bok. Dvs, det finns en till sida av myntet. Det är mycket möjligt att de flesta av dina bloggläsare snarare kommer att bli nyfikna av att få läsa om dina våndor. Lycka till med dem, hur som helst.🙂

    • Med just Scott Lynch hade jag samma känsla, hans process och hur han mått har påverkat mig positivt. Jag har faktiskt inte tänkt på det, tack ska du ha.

  5. Apropå Emmas inlägg, så kan jag ju instämma i att en författare som låter vettig kan få mig intresserad av att kolla upp dennas alster. Som en väg. Sedan kan jag i och för sig tycka att den vägen kan vara problematisk på dagens litteraturmarknad, där det läggs enormt stor vikt på att författare ska fungera väl på mässor, offentliga evenemang och tv-soffor. Inte så att de som är bra på detta inte skulle kunna vara bra författare, det finns ju många exempel på det motsatta, men det är ju inte just dessa kriterier som är avgörande för en författares kvalitet. Litegrann som att man inte huvudsakligen väljer bagare efter vem som är roligast utan vem som bakar godast bröd.

    • Det är ju inte bara att man ska fungera i offentliga sammanhang, man ska gärna inte avvika från den attityden heller. Jag upplvever att det finns så lite utrymme att vara en människa med alla bergochdalbanekänslor som man har när man hela tiden ska vara sitt eget ‘varumärke’ (ett uttryck jag föraktar lite stilla).

      Men när det gäller bagare: sur och otrevlig bagare som får dig att känna dig nedstämd eller illa bemött när du kliver in lär inte få behålla sina kunder, hur gott brödet ändå är. Men visst finns det gradskillnader.

  6. Frågan som uppstår blir dock om bagaren med nödvändighet måste vara den om säljer sitt bröd i butiken.

    Bloggade lite relaterat om den frågan, apropå copyright, tidigare i våras i inlägget ”Let Writers Be Writers: Musicians Musicians and Film Makers Film Makers Too” (lyckas inte klistra in en direktlänk via paddan *grumble*).

  7. Jag började läsa din blogg när jag såg en länk (trackback URL) du gjörde till en skrivmetodsinlägg i engelska. Jag lär mig svensk och läsa tidning och bloggar att plugga svensk. Det är bättra att läsa någon jag gillar (författarna skriv om skrivmetodsinlägg och de böcker och de liv). Så lite av varje är intressant till mig.

    • Aidan, välkommen! Lite av varje verkar vara vad de flesta vill ha, så det gör det ju lätt för mig i fortsättningen! Jag är glad att det finns en uppfattning att det är ok att jag skriver om vardagen också, det hade blivit rätt enahanda här annars. Lycka till med studierna!

  8. Jag är inte en regelbunden läsare av särskilt många bloggar sedan jag dödade min RSS-läsare, men jag tittar in här ibland. Liksom Johan A. läser jag den här bloggen som vilken annan blogg som helst. Å andra sidan är jag tämligen ointresserad av författare (i egenskap av författare då. De är inte mindre intressanta än andra människor), så det är inte på grund av att jag har läst Udda verklighet som jag kikar in här då och då. Det kanske gör mig atypisk och mitt svar oanvändbart?

    Jag uppskattar nog mest de inlägg som handlar om litteratur i allmänhet. Skrivandet behöver jag inte läsa om. Det får jag ta del av när boken kommer.

    //JJ

    • Jag känner ju igen din signatur så jag har sett dig tidigare, butikens sida kanske? Och det känns viktigt för mig att veta varför folk läser bloggen så att jag inte springer vidare med förutfattade meningar om hur jag ska sköta mig i det offentliga rummet. Jag har haft för mig att det är sjukt ointressant vad jag gör om det inte har med bok eller skrivande att göra, men det verkar vara tvärtom, ifall jag ska tolka kommentarerna här. Och om man inte kommenterar kan jag inte ta hänsyn, så tack för att du skrev!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s