En vecka, en helg, ett brev

Förra helgen firade jag min födelsedag med det sedvanliga coctailkalaset och min fasta övertygelse att mitt liv blir roligare om jag har en årligen återkommande anledning att bära klänning, hatt och dricka drinkar ur martiniglas i trevligt sällskap. Mycket riktigt, det var verkligen bättre för kvällen! Men sen kom dagen efter och förutom att jag mådde som jag förtjänade så hade jag dessutom fått en ytterst oförtjänt förkylning. Den i sin tur utvecklade sig till en riktig jävelhosta som jag fick träffa läkare för att få bukt med. Jag gillar inte att gå till läkare. Ja, jag vet, läkarskräck är så vansinnigt tramsigt de är bara människor de också osv, osv. Det hjälps inte. De föregående två veckorna hade varit fulla av läkarbesök, provtagningar och annat trams (orelaterad fysisk åkomma, jag mår efter omständigheterna väl och är friskförklarad) så jag tycker att det var fullt tillräckligt med petande, klämmande och deprimerande väntrum för resten av året. I vilket fall som var jag inte frisk nog att låta bli och resultatet var att jag blev sängliggande resten av veckan.

När man inte kan läsa, skriva eller titta på tv i någon vettig utsträckning har man gott om tid att tänka på saker och därav kom det förra inlägget om hur lång tid det egentligen tar att skriva en bok.

Eftersom jag haft torra ögon, varit yr och ofokuserad och varit alldeles för sjuk för att göra något vettigt har jag försökt mig på att lyssna på böcker istället för att läsa dem. Svärmor hade lånat mig en bok på skiva, men jag klarade verkligen inte av den. Jag hade inte kunnat läsa den på papper så det blev inte bättre av att lyssna på den. Plotten, karaktärerna, dialogen, beskrivningarna – allt irriterade mig på olika sätt. Men sen fick jag Jonathan Strange & Mr Norrell av en vän och eftersom jag inte lyckats läsa ut den i pappersformat tidigare så tänkte jag ge den en ny chans nu när jag ändå var halvt medvetslös och inte orkade värja mig.

Jonathan Strange & Mr Norrell - ljudboken som tröstat mig i feberyran.

Det har gått över förväntan! När jag bodde i Uppsala och gick på universitetet där hade jag en vän som med jämna mellanrum läste för mig på kvällarna. Han stannade gärna uppe hela nätterna och jag var morgonpigg och som avslutning läste han Lovecraft för mig tills jag somnade. Det var förstås rätt vansinnigt att lyssna på galningars berättelse om hur de förlorade förståndet medan onämnbara ohyggligheter bankade på dörren, men det var texter som gjorda för att återberättas av en person. De var ofta skrivna som dagbok eller som ett försök att beskriva en händelse och därför perfekta för högläsning. Om man då bortser från de knepiga ordvalen. Hursomhelst, JS&MN känns likadan, det är mycket tillbakablickar och utvikningar och det känns utmärkt som högläsning. Fast visst somnade jag upprepade gånger och visst var det lite förvirrande när min spellista lagt kapitelfilerna i fel ordning, men nu tror jag att jag löst det. Jag går till och med och lägger mig lite tidigare för att kunna höra ett par kapitel extra. Det ger tid för hostmedicinen att verka också.

För min del är det extra trevligt att läsa/höra Jonathan Strange & Mr Norrell och det lite ålderdomliga språket den är skriven på eftersom jag har gett mig på att vara med i ett brevlajv – Poste Restante. Den senaste veckan har varit full av inspirationssurfande och brevutkast. Nu har jag fått mitt första brev tillbaka och går och grunnar på hur jag ska svara.

Men helgens händelse är ändå mötet med chefsförläggaren och samtalet om min framtid som författare. Jag ägnar dagarna i ända åt mitt liv som bokhandlare, det är rolig omväxling att prata om mina planer och förhoppningar som skrivande person också. Det var också intressant att prata med någon i den svenska bokbranschen om fantasy och hur det fungerar för dem, med tanke på att jag ägnar stora delar av mina veckor åt den engelska och amerikanska sidan av samma sak.

Och på tal om liv som fantasyförfattare – Sara Bermark Elfgren och Mats Strandberg var på Babel i torsdags och pratade om Cirkeln. Det var ett fint inslag om ungdomslitteratur och fantasy, finns på svtplay, Sara och Mats kliver på efter ca 20 minuter.

Sen tänkte jag avsluta med att ställa samma fråga som på facebook: vad rekommenderar ni för ljudböcker? Har ni några favoriter? Är det uppläsningen som gör den stora skillnaden? Såhär på kapitel 17 av Jonathan Strange & Mr Norrell har jag en bit kvar innan det blir dags att byta, men det är alltid bra att vara förberedd!

10 thoughts on “En vecka, en helg, ett brev

  1. Ah, jag borde verkligen komma igång med Poste Restante.

    Ljudböcker, ja… Ljudböcker passar mig rätt bra, som komplement till vanlig läsning. Jag tycker att uppläsaren spelar väldigt stor roll. Jag gillar en som heter John Lee, som bland annat har läst in böcker av China Mieville. Jag lyssnade på Greven av Monte Cristo inläst av honom, det var faktiskt jättebra.

    • Då får jag kolla upp honom! Jag har inte lyckats ta mig igenom Kraken på papper, det kanske blir lättare med ljudbok.

  2. Uppläsaren har en enorm betydelse. Jag lämnade tillbaka en av Mike Careys böcker efter första två meningarna (!) – uppläsaren hade en alldeles monoton röst. En liten ”tveksamhet” för mig kan vara amerikanska uppläsare för böcker som utspelar sig i England, och vice versa, samt män som inte kan göra kvinnliga röster. Av någon anledning har kvinnorna jag hört inga större problem med att göra mansröster.

    Rekommenderas varmt:
    Neil Gaiman – American Gods (George Guidall), Anansi boys (Lenny Henry), samt allt det som han själv läst upp
    Sarah Waters – Tipping the velvet (Juanita McMahon)
    Jim Butcher – Dresden Files (James Marsters – OBS! boken Ghost story är uppläst av John Glover (har inte hört den så kan inte uttala mig om hans lämplighet))

    Jag ska definitivt ta och kolla upp John Lee och Greven av Monte-Christo. Föredrar visserligen oförkortade böcker, men om de inte använder sig av den ”nya” översättningen så lär den vara förkortad i vilket fall som helst.

      • Jag menade mest att om talboken utgår från den gamla översättningen från 1900-talets början så blev den censurerad (bl.a. det lesbiska paret blev delvis omskrivna, haschdrömmarna förkortade/borttagna). Nu har jag inte parallell-läst de två varianterna så jag vet inte exakt hur mycket som skiljer i detalj.

    • Tack för Jonathan Strange & Mr Norrell Lena! Jag tror jag hade blivit vansinnig om jag inte fått lite underhållning just då!

      Det där med kvinnoröster tycker jag förvisso att den här lider av. Alla kvinnornarösterna här påminner mig om Monty Python, och när man väl börjat tänka det så är det kört … Dresden Files står på tur, för American Gods tänkte jag ge en omläsning på papper.🙂

  3. Jag är inte mycket för ljudböcker själv, men jag har en vän som påstår att John Ajvide Lindqvists ljudböcker – som han läser upp själv – är det bästa man kan lyssna på.🙂

  4. Visst är det lyxigt att få en god bok uppläst!
    Jag driver Iris ljudbokspris och vi belönar både författaren och uppläsaren då det inte går att göra en bra ljudbok utan att både författaren och uppläsaren är bra. John Ajvide Lindqvist delade vår jurygrupp i två där den yngre halvan älskade böckerna och hans sätt att läsa medan den äldre halvan inte gillade det alls.
    Just klassiker är det många som valt att lyssna på och det kan jag verkligen rekommendera. Jag lyssnade nyligen på Jane Eyre som Katarina Ewerlöf läser och den gillade jag. Prova även våra vinnare: Ett annat liv med Per Olov Enqvist, 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson och Björn Granath och Kriget är slut av Morgan Alling.
    God ljudbokslyssning!

    • Det är i sanning lyxigt! Nu känner jag att jag verkligen måste kolla in Ajvudes ljudböcker, undrar om jag är i den övre eller undre halvan …
      Jag gillar att det finns ett pris för ljudböcker, det visar att det är viktigt att ge folk läsning oavsett omständigheterna.

  5. Har svårt för ljudböcker. Svårt för att testa. Älskar musik, men är ingen radiomänniska och om jag bara ska lyssna så känner jag ofta att jag lätt zoomar ut (obs! sker ej i föreläsningssammanhang eller med film).

    Har dock definitivt förstått att en uppläsare kan ”make or break” en ljudbok. Särskilt det senare. Har hört några schysta exempel på uttalsfel som tydligt antyder att det saknas redaktionellt arbetet på en del. Bästa hittills: heterosexuell, uttalat he-TE-RO-sexuell, och bittermandel, uttalat bitterMANN-dell.

    (Och så har jag A CHRISTMAS CAROL liggande ngnstans på CD, uppläst av Patrick Stewart, som jag givetvis MÅSTE lyssna på vid tillfälle.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s