Genrediskussioner

Över hos Sara på Glorybox diskuterar vi paranormal romance, fantasy, hur böcker som skrivits av kvinnor tas emot och lite annat – kolla in om det är er grej.

Min ståndpunkt är att jag inte skyr en bok på grund av den genrebenämning den fått. Genrer är till för att sätta böcker i hyllor eller sälja in dem till bokhandlar eller till äventyrs forska om dem. I övrigt är det ett klumpigt verktyg som inte ensamt är anledning nog att välja eller välja bort en bok att läsa.

Åka frågade var jag/man hittar böcker som är bra inom genrer man inte provat förut och jag säger som till kunderna i butiken – man frågar, man chansar och man bygger sig en uppfattning om vilken sorts rekommendationer man kan ta från olika personer. För mig är det en väldigt interaktiv sysselsättning att välja böcker och jag har hittat pärlor inom alla genrer som jag troligen inte skulle ha plockat upp om jag inte gått på rekommendationer.

Hursomhelst. Samtalet fortsätter borta hos Sara.

Tillägg: The Hundred Thousand Kingdoms som startade Saras tankegångar sätts hos oss på SF-bokhandeln under fantasy. Inte för att vi tycker att några av våra genrer är överlägsna andra utan för att vi kategoriserar den typen av historia som just fantasy och inte paranormal romance. Bara för att en fantasybok innehåller romans så gör det inte den till en självklar paranormal romance-bok, det krävs mer för att det ska bli en paranormal romance, pr har höga krav precis som andra genrer. När det kommer till att vara bekväm med sitt läsande så har jag inga problem alls med att stolt proklamera att jag läser chicklit utan att skämmas och jag läser romans utan att skämmas också. Varför skulle jag? Jag skriver urban fantasy utan att skämmas, och enligt Elizabeth Bears sammanfattning av genrervärlden så är urban fantasy längst ner i den där hackordningen genresnobbar hittat på.

4 thoughts on “Genrediskussioner

  1. Tja, det var väl inte det som var min fråga egentligen. Eller, inte det jag menade i alla fall. Det jag menade var att man förmodligen ofta inte alls kommer på att man kan titta efter bra grejer i kategorier som man inte brukar läsa. Om de råkar sorteras in där av någon, så att man associerar det med ”sånt som jag inte läser”, då minskar chansen betydligt för att man faktiskt ska inse att där finns något guldkorn. Jag är faktiskt rätt säker på att det är så. Vi är alla väldigt vana att sålla hårt i all information vi översvämmas med, och första sållningen görs på ganska grova kriterier. Hur ska man annars överleva med internet?

    Det här är svåra grejer. Kräver nog att man blir rätt medveten om hur man själv tänker, om man inte vill fastna i sina hjulspår.

    • Beklagar om jag missuppfattade dig.

      Har full förståelse för sållningsbehov, men det är verkligen synd när de sker på ”jag läser inte sånt”- istället för ”det där har jag hört var bra”-kriterier.

      • Instämmer, men det är väldigt problematiskt det där. Som sagt, jag tror att det kräver att man inser att man ska lyssna på rekommendationer och liknande utan att göra en reflexmässig sållning först. Det är nog inte så lätt. Just därför är det nog viktigt att diskutera det här. Bra att det har kommit upp!

  2. En av fördelarna med virtuella boklådor, när de sköter sig, är ju möjligheten att skapa korsreferenser i sådana här sammanhang; dvs tagga ett verk med alla _relevanta_ genrebeteckningar.

    Annars är just genreindelning intressant, eftersom genre i sig inte är ett enhetligt begrepp. Utan att ens diskutera hyponymiska taxonomier med subgenrer så finns det ju innehållsbundna genrer och formbundna genrer. Jag förundras varje gång någon talar om romaner och deckare eller fantasyböcker som skilda entiter, när de flesta deckare och fantasyböcker de facto ÄR romaner.

    Sedan förstår jag fördelen med taxonomier utan tvekan, men när korsreferenser saknas (vilket ofta blir fallet i fysisk butik) så uppstår problem i nivåer. När jag var på konferens i Holland för många år sedan diskuterade vi etniska genrer o.dyl. (dvs Black, Hispanic/Chicano, Queer, etc). Å ena sidan är det ju bra att lyfta fram specialintressen, men det blir samtidigt underligt om dessa lyfts bort från Fiction så att de som inte aktivt söker efter dem ”inte riskerar att utsättas” för dem.

    Samtidigt är ju just de genrerna notoriskt problematiska eftersom de oftast definieras av författarens etnicitet, sexuella läggning e.dyl., och ingen av dessa kulturella etiketter är ju med nödvändighet avgörande för den textuella identiteten. Ett exempel som togs upp var en författare som skrev mer ”allmängiltig” (läs: Västerländsk mittfåretradition) fiktion men som råkade vara chicano, och vars verk därför i ett antal recensioner sågades för att det inte var bra chicanolitteratur. För det är ju så att bara vita medelåldersmän får skriva vad de vill. Alla andra måste ju hålla sig inom sin grupp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s