Få din novell uppläst

Via det eminenta SF-nyhetsbladet Sciencefictionjournalen (#207) fick jag en länk till en podcast, Elektrubadur, som söker nya noveller att läsa upp.

”Bästa författare,

Elektrubadur är en nätradiostation som sänder noveller. Vi tar tacksamt emot bidrag med svenska som originalspråk. Vi kräver inte att ditt bidrag ska tillhöra någon specifik genre. Vi tycker om science fiction, fantasy och skräck, men vi vill sända alla berättelser som tilltalar vår kärlek till det underliga, fantastiska, mystiska, obehagliga, och kanske lite roliga.”

Kunde kanske vara något? Jag är svårt sugen själv. Med gammal vurm för Skriv så spelar vi (finns det programmet att höra någonstans i ett arkiv eller så? Jag har inte kollat än, men det vore intressant) så är det rätt oemotståndligt.

Dödar älsklingar

Det har fördelar och nackdelar att börja om helt med manuset. Fördelarna är först och främst att jag har en linje som jag tror fungerar och att jag redan har skrivit snarlika scener förut så jag vet vart jag är på väg. Tryggheten i det är inte att förakta.

Nackdelarna smyger sig på mig efter hand. Dagens insikt gällde en favoritscen från förra utkastet som jag genom ett möte och en konversation gjort omöjlig. Jag hade hoppats att jag skulle kunna ha med just den scenen (den är ju så snygg, och rolig!) men det visar sig inte gå med den Nya Förbättrade Tidslinjen.

Funderade ett ögonblick på att göra bonusmaterial av den, men det känns knepigt att visa någons första möte när det inte längre är det första. Ack ja, vad är väl en bal …

När det kommer till prokrastineringstekniker har vi nu kommit till ”men om jag har idéer till det här andra Hemliga Projektet, borde jag inte hänge mig då? de försvinner ju annars, eller hur?” Om jag haft lite disciplin så hade jag kunnat använda det som uppvärmningsteknik, men eftersom disciplinen inte är helt närvarande förnekar jag mig nöjet. Istället har det blivit ”om du skriver din dagskvot som en duktig liten tangentbordsräka så får du lov att skriva vad du vill ikväll”. Det har så här långt inte lett till något.

Saker jag gör när jag borde skriva

Nästa scen av Särskild glider omkring i huvudet som ett knäckt ägg i vattenbad. Jag verkar inte ha fått hjärnan tillräckligt varm idag för att riktigt koagulera scenen, men det kommer säkert. Tills dess försöker jag hålla mig sysselsatt så jag inte ska börja titta på traderaauktioner. Jag behöver verkligen inte mer saker.

Jag:
– Uppdaterar min kalender, både papperskalendern och den på datorn.
– Sorterar småsaker i lådor. Jag önskar att jag kunde sortera de viktiga pappren istället, deklarationen är runt knuten, men det skulle kännas för mycket som att ge upp om att få något skrivet.
– Läser novellsamlingar. Kan inte läsa romaner för det känns också som att ha bestämt sig för att man inte ska skriva, noveller är mer en pralin än en middag så de kan jag gott läsa. En eller två. Eller halva samlingen. (suck)
– Äter. Inte bara praliner.
– Svarar på mail och städar inboxen.
– Planerar sommarens resa (det blir Rom).
– Filar på intervjun till Eurocon (det är i alla fall något jag borde göra).
– Försöker förstå mig på den nya telefonen jag skaffat. För många valmöjligheter gör mig bara irriterad och det är en pågående process att få den att bete sig som jag vill. Förhoppningsvis kommer det att resultera i en telefon som faktiskt fungerar, till skillnad från den jag har nu. Man borde kunna förvänta sig av sin telefon att den tar emot samtal utan att stänga av, att den inte plötsligt börjar snabbstava på tyska eller att den dör av att man skriver sms.
– Gör tidslinjer på min whiteboard. Igen och igen. Förr eller senare ska det väl hamna på rätt plats, på tavlan och i huvudet.

Jag fick en helt lysande idé till hur nästa scen skulle utveckla sig när jag borstade tänderna igår. Den verkade superb hela natten, jag till och med vaknade och låg och tänkte ut hur det skulle kunna gå vidare därifrån. Men så började jag skriva och det går inte som jag tänkt. Alla säger konstiga saker och dyker upp oväntat. Jag får backa och fundera om. Ifall det hade känts helt rätt så hade jag låtit det vara kvar, men det är något med den här scenen som inte är som det ska, och det är just den biten som scenen finns till för …

(dunkar huvudet i tangentbordet, äter en bit choklad, börjar om)