This book is not the boss of me

Det händer att jag fastnar i det jag skriver. Ok, det händer oftare än jag har lust att erkänna och jag erkänner det ofta nog ändå. Det händer att jag måste tala allvar med mig själv. Visst, det händer också skrämmande ofta. Dagligen. Oftast på morgonen om vikten av att stiga ur sängen. Men jag har förstått att det händer andra också:

I recognize that writing a novel is hard. And I don’t give a lemur’s left foot. I don’t give a good goddamn. I don’t give two shits in a wicker basket. The best things in life are hard. Like hunting pterodactyls. Like getting married. Like climbing a mountain and building a ladder to the moon. Like raising children. Like raising robotic children. Like making a golem who will build a robot who will raise your robot children.

Läs och begrunda. Alternativt skratta dig igenom.  I am a writer, and I will finish the shit that I started. Hädanefter ska jag ha en rulle silvertejp bredvid datorn, så att jag minns dessa visa och vansinniga ord.

Advertisements

3 thoughts on “This book is not the boss of me

  1. Yes, äntligen ett positivt tänkande-mantra med ett bildspråk i min smak. Inga blommande ängar och vågor som slår mot strand här inte. ”I will tie my busted-ass hamstrings around my recently-reattached arms”. I like!

    • Lite jävlaranamma, och en rejäl dos nördighet. Jo, det var precis vad doktorn föreskrev det här. Jag har gått omkring idag och muttrat ‘I’m the Commander of my words’, det känns uppmuntrande.

  2. Ping: I wanna write | Thinking in loops

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s