Varierande angst

Jaha. Så det är så här det ska vara alltså. Jag sitter och hamrar på datorn, skriver inlägg/kapitel/föreläsningsutkast och sen stannar jag upp, läser det och skrattar högt/harklar mig och ser mig förstulet omkring/rodnar till fötterna/undrar vem fan det var som tog min plats och skrev det där. Sen raderar jag.

Jag kanske ska sluta med det? Så det blir några inlägg nån gång. Och kanske lite mer av boken.

Kan inte fatta att jag lyckats drabbas av prestationsångest när det gäller bloggen. Gudars skymning, jag är illa däran.