Prestationsångest

Jag skriver igen. Det är bra. Tycker man. Men nu har jag drabbats av en överväldigande prestationsångest! Sitter på golvet innanför balkongdörren och tittar ut på fåglarna som leker i blodboken på gården, en sval fläkt nu och då för att lindra det värsta värmeslaget, timmar av fritid framför mig och så en fullständigt övermannande prestationsångest. Tack alla makter, det var vänligt.

Utsikt från dagens skrivplats

Det var väl inte helt överraskande förstås. En tidsfråga bara innan jag börjar vilja göra mina läsare till lags (tänk att jag kan säga att jag har läsare utan att ens fundera på det! Magiskt!) och jag har ju läst deras åsikter, eller lyssnat när de berättat för mig och nu börjar det svåra. Jag måste ignorera den där inre redaktören tillräckligt länge för att faktiskt få ner lite text på papper så jag kan börja stryka i den sen. Man kan inte ändra om man inte skrivit. Det är både ett hårt faktum och en liten tröst.

Jag återkommer med statusuppdatering men just nu lutar jag mig mot att en litterär gigant en gång sagt att ‘novels are crap for such a long time’ och försöker harva på. Det är ju ändå ingen förutom jag som ska läsa första utkastet.

Mutor för att jag ska bli sittande

Varför skriva sf, och andra tankar av en mästare

Det är absolut ingen hemlighet att jag är ett stort fan av Elizabeth Bears böcker. Hennes New Amsterdam är en av de bästa steampunkhistorier jag läst, den efterföljande Seven for a Secret är inte mindre fantastisk. Hon har ett enormt projekt på gång med sin Promethean Age-serie och så skriver hon sf. Men inte bara det, hon skriver OM skrivande och om sf på ett sätt som gör mig alldeles lycklig.

Nu allra senast har hon visat hur hon tänker om sf och eftersom jag håller med om det mesta hon säger så är det naturligtvis lätt att tycka att hon är ett geni. Nå, ni får gärna avgöra själva, men man bara måste hålla med när det kommer till det här:

I believe that SF is a useful and revealing narrative tool. I believe that it has applications no other genre can approach, and one of those applications is the alienation and illumination of aspects of the present that may be too buried in the noise of the world to get a good look at.

Resten av hennes resonemang är också intressant, tänkvärt och det ger en inblick i hur hon hanterar sitt författarskap. Det är spännande, gå och läs.