När man vaknar med ivern att skriva som ett sug i magen då vet man att man är på rätt spår. Det må gå långsamt, men jag är nog allt lite kär i det här projektet i alla fall. Varken spöregn eller vilda hästar skulle kunna hålla mig ifrån det (spöregnet gjorde tappra försök men de vilda hästarna lös med sin frånvaro), och imorgon är en helt ledig dag. En skrivdag om någonsin det fanns en!
Annonser
Åh, jag blir nästan lite avundsjuk.
Skrivareuforin lyser med sin frånvaro hos mig…
Ah ja, man kan tydligt se på bristen av uppdateringar och dagens inlägg på Debutantbloggen att det där inte höll. Jag gör nu dig sällskap istället.
Vi får klamra oss fast vid tron att det vänder!