Det kändes som om det lossnade lite idag när jag satt och skrev. Det började redan igår kväll när jag insåg att jag var alldeles för trött för att orka skriva något vettigt men verkligen, verkligen ville. Morgonens skrivtid blev hett efterlängtad och jag gick och la mig i tid för att orka gå upp tidigt och sätta igång.
Och det gick bra. Skrivandet alltså. Det blev inte mycket men det mesta av det som blev får nog stanna kvar. Det är lite pyssligt att skriva på en uppföljare till något man gjort tidigare. Det är en ännu större känsla av att smälla igen dörrar bakom sig än vad det är när man skriver något helt nytt och inte behöver ta hänsyn till vad man sagt tidigare.
Men nu är jag på rätt spår känner jag.
En udda verklighet 
BRA!
Hur långt har du kommit? (Om man får fråga…) Jag började på min uppföljare och har skrivit ca 120 sidor, men sen kom liten bebis och jag har inte kunnat börja igen… Snart! Lite nervös.
Marika
Jag har inte kommit långt nog för att faktiskt prata om det än 🙂 men så sakteliga kommer jag dit.
Jag har text i flera olika dokument men nu börjar det likna en ordning! Hah!
Hoppas du hittar tillbaka till din text snart och grattis till det lilla livet!