Bokklipp

Jag har två vänner som kommer ut med sina böcker i år som har gjort/fått gjort videoklipp till sina böcker. Den ena är Therese Söderlind, min klasskamrat från utbildningen, som skrivit en beroendeframkallande sträckläsningsbok om hur en familjetragedi i barndomen påverkar hur livet blir.

Den andre är Marcus Priftis, en av bloggkollegorna på Debutantbloggen, vars bok skulle skildras helt olika av alla som läser den. Se själva:

Jag kan bara konstatera att jag också, likt en modebloggare, VILL HAAAA ett klipp om min bok.

Och medan jag funderar över det utropet och medan ni andra har en fantastisk söndag (utan bevis på motsatsen tänker jag förutsätta att ni har det) så är det här jag. Särskilt det på slutet.

Annons

Ytterligare en idyll

Söndagmorgon, det är som om det kan bli vad som helst av dagen. Den börjar med solen i ansiktet, kaffe i soffan, favoritprogrammet på morgontv och sen kan vad som helst hända. Tycker man i alla fall.

Edit, två minuter senare: Och ögonblicket efter jag tryckt på ”publicera” så fick jag sms om ett spontanmöte på närmsta kafé. Jag sa ju det! Allt kan hända!

Idyllmorgon

Nå, när den värsta nervositeten över artikeln lagt sig tog jag mig samman och drog ner på stan, mot jobbet. Jag hade en halvtimme innan, inte nog för att släpa på datorn men tillräckligt för att skaffa kaffe och sitta med anteckningsboken i solen en stund.

Det kändes verkligen som värsta författaridyllen att sitta där i solen på en parkbänk med min röda moleskine i knäet och känna doften av blomsterplanteringarna. Jag svär att jag kunde se blommorna slå ut framför mina ögon! De senaste dagarnas ostadiga väder och morgonens sol var uppenbarligen vad som krävdes. Kastanjebladen har tittat fram också.

Det var helt enkelt en toppenmorgon. Hoppas att era helger inleds lika fint!

Artikeln

Jag kastade mig upp denna morgon för att hitta tidningen (Sydsvenskan) men det visade sig att jag inte var med i den alls. Däremot var jag med i Norra Skåne, åtminstone deras nättidning. Bilden blev fin, men lite mild jämförd med den superskurksbild jag fick snegla på efter fotograferingen, och texten är lagom lång och rolig tycker jag.

Jag letade igenom artikeln och det enda jag känner att jag inte har sagt var just ordet ‘hjärndödande’. Det är helt enkelt inte ett ord jag använder. Udda skulle ha ett jobb och jag valde det jag tyckte var min värsta arbetsupplevelse, samtidigt som det gav Udda den flexibilitet hon behöver i arbetstiderna. För mig var det en enda gräslig dag, för mina vänner som höll på med det en längre tid var det ett av de värsta åren i deras liv. Men jag har ytterligare vänner som trivdes med det och som är duktiga på det. För deras del är känns ordvalet tråkigt.

För mig var det viktigt att Udda skulle ha ett jobb hon längtade bort ifrån, men som var flexibelt i arbetstider. Jag ville att hon själv skulle ifrågasätta ifall hennes drömmar var ett resultat av att hon vantrivdes med allt annat. Skildringarna av hennes tvekan är inte kvar, men de var med i tankarna kring Udda när hon kom till. Folk säger ju gärna att man har en livlig fantasi ifall man vantrivs.

Nå, jag hade inte behövt vara så nervös inför artikeln, det är väl slutsatsen. Det var verkligen roligt, att bli intevjuad, att bli fotograferad och att se resultatet i tryck. Att det inte alltid blir som man trott, eller precis vad man sa – det får man väl lära sig att ta.