Morgonmotigt

Jag är morgonmänniska, det råder ingen som helst tvekan om den saken, men idag är det svårt att komma igång. Jag är sur på regnet, missnöjd över att behöva lämna det mjuka ryggläget och jag ser inte alls fram emot att sitta över mitt nya projekt och sucka i ett par timmar innan jobbet, men det är vad som måste göras. Även suckandet kan ju leda till något har jag förstått. Och om jag inte försöker lär det inte bli text alls.

Sagt och gjort. Sitter på kaféet och har fått min kaffe och livet börjar se en aningen ljusare ut. Även om just skrivandet inte ser ljusare ut för ögonblicket. Jag har lagt över gamla filer på den nya datorn och försöker få allt att kännas som det brukar, med inställningar och konverteringar och så. Jag har för säkerhets skull satt en tidsgräns för hur länge jag får pyssla med det innan jag måste skriva på allvar igen.

Jaha, det var den tiden det. Dags nu. Sluta förhala.

Annons