Styxx

Mitt förlag Styxx, ett imprint under Kabusa, har fått upp sin hemsida! Den är under konstruktion men det viktiga har kommit upp – en bild på min bok, nykommen från tryckeriet. Den är så snygg så man saglar. Om jag har tur så ligger mitt första ex och väntar på hallmattan när jag kommer hem. Just nu känns det långt till klockan fem …

Man kan läsa de första två kapitlen om man vill. Och man kan få reda på vilken bok som finns med på insidan av mitt omslag – Legend! Av Matheson! Jag är i illustert sällskap minsann.

Annons

Det underliga med text

Jag har ett nytt projekt som jag varit helt kär i. Jag skrev så fingrarna blödde, njöt som jag inte njutit av att skriva på länge och sen en dag körde jag fast. Allt sög. Inget jag skrev blev något. Jag läste igenom det jag gjort och fann det vara uselt. Vilket slöseri med tid! Vad trodde jag egentligen? Skulle det här kunna bli något? Aldrig!

Spola framåt ett par veckor. Jag har tagit upp det skrivande jag borde göra igen, det går bra, jag är nöjd och precis då är det dags att skicka in en seminarietext till en textresa jag ska på om en vecka lite drygt. Jag vill inte skicka det jag håller på med och jag har ingen annan nyskriven text liggande. Förutom det där ratade projektet. Jag återvänder till det och döm om min förvåning!

Det är rätt bra! Eller i alla fall kul. Eller åtminstone sann sin form. Jag börjar putsa. Så går det ett par dagar och idag läser jag det igen. Det suger. Ingen kommer att gilla det. Jag är helt övertygad.

Jag funderar på om texten har någon slags fluktuering, jag lutar åt det, för inte har väl mitt humör eller min smak förändrats så drastiskt över loppet av ett par dagar? Kan det vara fråga om Schrödingers text? Att det är lika sannolikt att den är bra eller dålig så länge du inte öppnar dokumentet och att det är först i det ögonblick du börjar läsa den som det blir avgjort vilket. Jag får hoppas att den har en bra dag när det är dags för folk att läsa. Stackars lilla text.

Om det inte varit för deklarationen

Morgonprokrastinering

… så hade det varit en fantastisk morgon! Eller ja, om det inte varit för vätskebristhuvudvärken efter lindyn igår och träningsvärken som får mig att känna mig ett halvt sekel äldre och om det inte varit för att jag ska producera text till ett seminarium och inte vet vad jag ska skicka och …

Men mest på grund av deklarationen. Första gången jag deklarerar som egen företagare och det är en aningen pyssligare än jag önskat. Men det får vara en fråga för eftermiddagen. Just nu har jag en timme kvar av skrivtiden, bäst att utnyttja den. Ha en fantastisk dag alla –  särskilt ni som också sitter med den gula blanketten och svettas.

Som en dans

Idag har jag skrivit hela dagen.

Jag önskar att jag kunde säga att jag arbetat med mina skönlitterära strävanden, men i verkligheten har jag fått förtroendet att hjälpa till med katalogtexterna till världens bästa bokhandels katalog. Det innebär att jag sitter och saliverar över Android Karenina långt innan den kommit ut och att man kan sucka lyckligt över China Mievilles senaste bok Kraken (som dök upp senare under dagen). Det innebär också att man får leta igenom långa listor av länkar för att hitta information om en bok, för att sen försöka dechiffrera vad den egentligen handlar om från de allmänt hållna uttalandena man kan hitta.

Den roligaste biten är att översätta det som ska in i katalogen. Vissa ord blir svåra att få rätt ton på. Gårdagens stora bekymmer var vilket ord för ‘zombie raiser’ jag skulle använda. Zombiemästare, zombiekung, zombieherre, zombiedomptör, zombiehärskare?

Dagens stora problem har varit ‘dungeon’. Som i ‘dungeon crawling’ eller rent ospecificerat ‘dungeon’. Inte nödvändigtvis varken grav, katakomb, fängelsehåla eller annan håla heller. Det gladde mig dessutom att få använda ‘opta’ som ett ord.

Ah, språkfinesser. Det man lever för.