Länksallad

Som vanligt är internätet fullt av spännande länkar och här är några av de som landat i mitt knä på sistone:

En artikel om hur man framgångsrikt hanterar stress. Kan vara bra att veta var jag har den, tänker jag. (via @KameronHurley på twitter)

Och från stresshelvetet till kinesiska bilder av helvetet. De här är väldigt grafiskt tydliga, ni har blivit varnade. (via @sirtessa på twitter)

En kombination av Mansfield Park och faktiska internetkonversationer i den här illustrerade tublrn. (via Maria K.)

Om man gillar cosplay eller kostymskrädderi så kan man göra sämre än att följa Angela Claytons blogg. Jag hittade henne när jag letade efter bilder på Elsa från Frozen-cosplay och är nu helt fast. Hon har stor variation på sina projekt, från den flygande bisonen i Avatar till en klänning av vit slöja och blomblad.

Nu vet jag inte hur insatta ni är i tvisten mellan Amazon och Hachette men det finns divor (drivor! snöskred!) av länkar med saker som sagts och tyckts från båda sidor. Jag har många olika problem med Amazons beteende i den här frågan så jag är inte vansinnigt intresserad av en ‘balanserad’ länk. En bra plats att börja, om man är sugen och ändå ovetande, är John Scalzis Whatever-inlägg i saken.

Jag har en nytänd förtjusning för sf, som i att jag leker med tanken på att skriva det igen, och då tänker jag förstås genast på ISS. En gång var det min högsta önskan i livet, att vara kosmonaut och jobba på ISS. @Astro_Alex är där just nu och har precis åkt rakt igenom norrsken. Nej, jag är förstås inte alls avundsjuk. Inte det minsta.

 

Gudars skymning vilken inläggskö!

Jag bläddrade igenom mina liggande inlägg och insåg att hela USA-resan är halva inlägg som sen inte blivit postade. De var i väntan på bilder, på länkar jag tänkt lägga dit, på att hitta wifi nånstans på vägen, på att jag skulle ha tid och ro att skriva klart dem. Senare, sa jag till mig själv, senare när jag kommit just dit, där ska jag ha tid att uppdatera ordentligt.

Bah! Jag borde ha vetat bättre.

Men att de låg kvar och väntade, det hade jag helt glömt. Nå, vi får kanske ha en serie Resminnen senare i sommar då. Senare, när jag har tid, när det finns bilder och uppkoppling och … Ja, vi får väl se.

The Good Matter i tryck

Det är första kvällen på semestern här och jag tänkte fira det med lite goda nyheter för min del. Utan vidare åthävor: jag har en novell i senaste numret av Apex Magazine (#63)!

Novellen i fråga är ”The Good Matter” som skrevs som ”Den goda materian” på svenska och som jag haft liggande i en byrålåda sen 2008. Den handlar om antikhandlaren från Udda verklighet, Gustav, och hans första möte med någon som är som han.

Det är egentligen allt ni behöver veta, men om ni vill höra hur det hela gick till så låt mig bjuda på den historien:

Den var vansinnigt rolig att skriva och jag var så nöjd med den att när det var dags för Eurocon 2011 så skulle jag ha en sak på engelska för högläsningen jag fått och då valde jag den. Jag försökte översätta den själv men fastnade i grammatiska saker hela tiden, så till sist lejde jag en öersättare. Det blev en rak översättning, precis vad som stod på sidan, och även om den var bokstavligt trogen så kände jag inte att det var mina ord eller den känsla jag ville ha. Så jag gjorde inget mera av den utan lät den ligga. Och på högläsningstillfället var det bara svenskar där (och en dansk herre som sa att det gick bra med svenska) så det blev den svenska varianten istället.

Den svenska novellen skickade jag till Mix förlag som refuserade den och därefter kallade jag den för mitt sorgebarn. Tur att jag hade ett så litet sorgebarn tänker jag nu.

Förra året var jag gäst på Finncon och de brukar samla ihop texter till en gåvobok för de som stöttat kongressen ekonomiskt. Jag blev tillfrågad om jag hade något och eftersom jag inte hittat annan nytta för novellen fick de den. Men eftersom trycket är begränsat har jag aldrig sett den på papper och jag ögnade mest igenom den innan jag skickade utan att ändra något. Och så var det dags för Wiscon i Madison i år. Dagen innan jag skulle åka blev jag tillfrågad om jag ville delta i en högläsningsgrupp, Mary Robinette Kowal kunde inte komma och hennes grupp hade en plats över som jag fick chans på. Och jag sa ja. Men när jag såg över novellen så var jag inte längre helt tillfreds med den. Det var svårt att sätta fingret på vad jag tyckte fattades särskilt som alla orden var där, men det är något med den fåordiga svenskan som inte blir detsamma om man inte formulerar om sig på engelska. Så det gjorde jag. En hel dag satt jag och pysslade med texten, flyttade ord och komman, ändrade meningsbyggnad. La till och drog ifrån saker och jag höll på in i det sista. Sen var det dags för uppläsning.

Och den här biten blir pinsam, så låt det vara en lärdom.

Jag exporterade filen och mailade den till mig själv, så jag skulle kunna läsa från platta istället för från datorn och dubbelkollade att det var rätt fil som kommit fram, öppnade den och läste de första raderna. Så långt allt väl. Sen kommer vi till uppläsningsstället, ett kafé tvärs över gatan från kongresshotellet i ett rum längst bak. Jag läste med Delia Sherman, Elise Mathesen och Wesley Chu, så rummet var packat med deras vänner och fans. Nervositeten var stor och jag var väldigt glad att jag lagt hela dan på att fixa den. Jag kände mig säker på att den skulle hålla och när jag som tredje person reser mig upp för att läsa kommer det därför som en fullständig överraskning att det inte är den slutgiltiga versionen jag har på min platta.

Av någon anledning har det inte fungerat med autosave, jag har inte sparat mellan varven (vådan av att vara mac-användare) och där står jag med något som kanske var sparat strax efter lunch. Så jag fick redigera i huvudet under tiden som jag läste. Jag vet att jag inte fick med alla mina ändringar, jag vet att det fanns snygga meningar som jag övat på att säga korrekt och med rätt betoning som jag nu missade helt och det fanns med ord som är svåra för en skåning att uttala som jag tidigare rensat bort. Men jag gjorde mitt bästa och marken svalde mig inte och jag skakade bara lite i benen. Aldrig någonsin att jag missar att läsa hela dokumentet igen. Aldrig.

De säger att det gick bra, själv kommer jag inte ihåg mycket av det men det är som det brukar efter ett framförande för mig. Och det måtte ju ha gått bra eftersom jag blev tillfrågad om att skicka in novellen till Apex Magazine senare. Så det gjorde jag. Och redaktören där, Sigrid Ellis, har gått över den igen med en fintandad kam för att fånga de sista underliga meningarna. Jag är väldigt nöjd med resultatet och jag är sjukt stolt över att få vara i så fint sällskap som Apex ger mig.

Min första engelska publicering. Inte illa för ett litet sorgebarn.

Läst maj 2014

Lite väl sent, men så blev det bara fyra böcker också. Jag är lite förvånad och skeptisk över att jag inte skulle ha läst några graphic novels under en hel månad, så det finns en chans att jag har missat nåt (eller en förhoppning kanske).

20140623-105412.jpg

Dark Places av Gillian Flynn
Skin Game av Jim Butcher
Valor and Vanity av Mary Robinette Kowal
The Girls from the Kingfisher Club av Genevive Valentine

Stockholm och Swecon och Steampunkfestivalen i Gävle

På onsdag nästa vecka (25/6) stannar jag till i Stockholm för att tillsammans med Chris Wooding prata och signera i SF-bokhandeln i Gamla stan. Om ni är i Stockholm och kan tänka er att ha vägarna förbi blir jag förstås glad och om ni har kommenterat här eller twitter/facebook/instagram tidigare så får ni gärna ge er tillkänna, sånt är alltid kul att veta! Här är facebookeventet för det.

Sen fortsätter vi båda till Gävle för Steampunkfestivalen där. Programmet för den och årets Swecon har kommit och jag ska vara med på några paneler och dessutom göra en intervju. För de intresserade är mitt schema som följer:

Fredag kl. 18-19.

Panel: Är min fantasy fin nog? Skillnader i smak är berikande, och att kunna uttrycka sin smak är en bra sak. Men det är lätt att grupper — inom till exempel sf-fandom — bygger hierarkier där vissa sorters läsning är förknippat med högre status. I små och slutna kompisgäng är det kanske inte så problematiskt att odla en intern smak och hylla en intern kanon medan annat sågas. Men det blir en annan dynamik på till exempel sf-kongresser eller i större forum online. När personer som uppfattas som tongivande uttrycker sig på ett sätt som kan ses som nedlåtande om vissa typer av fantastik, då kan hela grupper känna sig uteslutna eller nedvärderade. Deltagare: Nene Ormes, BLW, Sofia Karlsson, Simon Lundin. Moderator: Anna Davour

Fredag kl 21-22.

Intervjua Chris Wooding.

Lördag kl 12-13.

Panel: “Det ska bli en trilogi”. Robert Jordans ord “It’s going to be a trilogy” är lätta att skratta åt med facit i hand. Men hur går det egentligen till att skriva berättelser som sträcker sig över flera böcker? Några författare ger oss svaren. Deltagare: Anders Björkelid, Nene Ormes, Anna Blixt, Erik Granström.  Moderator: Elin Holmerin.

Lördag kl 14-15.

Panel: Troll och andra väsen. Författarna från Fantastisk podd spelar in ett specialavsnitt inför publik och diskuterar nordisk folktro i fantastiken. Deltagare, antagligen: Anders Björkelid, Oskar Källner, Kristina Hård, Erik Granström, Nene Ormes, Karin Tidbeck.

Lördag, 15-16.

White privilege and the dark side of Steampunk. White privilege, the situation where white and European is ”normal” and everything else is the exception, might be seen as part of steampunk per construction — seeing that London and Queen Victoria have special status in this field. Steampunk is often criticized for uncritically glorifying an
historical period and a cultural perspective that has many problematic aspects: colonialism, racism, opression, and so on. Attempts to broaden the perspectives in steampunk are often dismissed with ”but then it’s not steampunk any more!” At the same time, the focus on a time of change makes it possible to put a spotlight on all of these problems, and more. Deltagare: Anders Blixt, Nene Ormes, Miriam Rosenberg Rocek, Chris Wooding. Moderator: Hillevi Pleijel

Söndag kl 11-12.

Panel: Diskbänksfantastik. I vilken mån hittar man diskbänksrealism inom fantastiken och fyller den olika funktion i olika genrer? Är skräcken, som ofta tar avstamp i vardagen, bättre på diskbänksrealistiska skildringar än den ofta mer episka fantasyn – eller är det mest en fördom? Och hur benägen är en idégenre som science fiction att grotta ner sig i vardagens detaljer? Deltagare: Elin Holmerin, Nene Ormes, Martin Halldin, Johan Jönsson

Förutom det så kommer Fantastisk Podd att ha ett bokbord där jag finns med jämna mellanrum (för prat, signering eller annat) och jag ska vara med i balen på lördagskvällen. Om jag bara hittar en klänning att ha på mig, vilken gammal trasa som helst duger ju inte för bal!

Boksläpp: Malmös feministiska röster

Malmös feministiska röster har släppts! En bok jag är med i!

Den släpptes nu under Nordiskt Forum som jag verkligen önskar att jag varit närvarande för och jag hoppas att många av er har chansatt gå dit.

Boken har hunnit få lite uppmärksamhet i tidningar och lokalpress och jag är så stolt över att ha fått vara med och skriva en text om hur jag ser på mig själv som feminist och hur det påverkat mig. Fotot är förstås också en bonus, det är alltid tacksamt att när en kamera gillar en sådär.

Men Nordiskt Forum har en massa annat spännande också – nörfeminismpanel och teckna seriehjältar och en hel hög med spännande föredrag (bland annat om boken) och talare. (Karin Waller, kapten Karin för er, är med och pratar om nörderier, bland andra)

 

 

 

Framme!

Jag har kommit en bit på vägen på min resa och klarat av flera etapper.

20140527-110914.jpg

Malmö-Köpenhamn: det var tidigt som tusan men annars inga problem. Nya resväskan var större än jag behövde men precis så lättrullad som jag jag hoppats.

20140527-111036.jpg

Köpenhamn-Heathrow: flyget var i tid och när jag väl kom fram hade jag ju redan researchat hur de olika terminalerna såg ut så jag satte mina springskor i bruk och rusade genom första terminalen, var siste man ombord på en transferbuss (som tog för evigt, ärligt jag misstänker att vi körde i cirklar) och framme i tid för att rusa till min gate. Kom fram i tid för boarding och då slår lagen om alltings jävlighet till. Där stod jag svettig men triumferande och så är personalen fast i trafik och flyget blir en timme försenat. Jag tillbringade tiden med att sörpla i mig en kaffe tillsammans med en hemresande amerikansk militär. Hans kort hade blivit avvisat av kaffemaskinen så jag bjöd på en kopp och vi hade en lång konversation som rörde sig i cirklar kring moral. Mycket intressant. Så jag var på gott humör, om än lite stressad av att jag kanske skulle missa första bussen till Madison på grund av förseningarna. Men det var inte mitt största problem, nej nej, det kom när jag satte mig på planet.

Heathrow-Chicago: Se, det finns inget så jäkligt under en resa som att inte ha fungerande skärmar framför sig. Och nu pratar jag inte om för egen del, visst det hade varit kul med en film men inte nödvändigt, nej, det är för min sätesgrannes skull. Om hans skärm hade funkat hade han tagit sina hörlurar och varit tyst hela resan, det är jag säker på. Istället pratade han med mig hela vägen. 6 av 8 timmar. Och det hade varit ok om han inte varit en riktig tratthatt. Jag föraktar tratthattar. Han å sin sida föraktade mig öppet under resan, så det jämnar väl ut sig.

Chicago-Madison: Jag hann få mitt bagage, ta mig igenom tullkontrollen och hade just tid nog att antingen köpa en flaska vatten eller ett toalettbesök, inte båda. Så jag gjorde det kloka valet och tillbringade 3,5 timmar törstig men annars bekväm på bussen. Den hade wifi och jag fick chans att uppdatera mig om världens tillstånd (samt beklaga mig förstås, vad är uppkoppling annars till för). Landsbygden runt Madison är verkligen vacker och den känns väldigt hemtam. Det är lätt att förstå varför så många skandinaver bosatte sig i de trakterna. Madison självt är väldigt gulligt (det lilla jag såg av centrum i alla fall), mycket cyklar, många uteserveringar, låga hus med charmiga vinklar och vrår, massor av god mat, mycket varmt. När jag klev av bussen och började rulla mot hotellet fick jag en komplimang redan vid första övergångsstället och det bara fortsatte. Det var håret förstås. Men jag hade haft rätt när jag sa till en av organisatörerna att ”jag brukar beskriva mig som hon med turkost hår, men jag misstänker att det betyder mindre på Wiscon än annars”. Vi var många med färgglada hår!

20140527-110207.jpg

20140527-110737.jpg

Wiscon: förtjänar sin egen post, men om det inte blir av så låt det vara sagt att jag hade väldigt roligt, träffade många roliga människor och fick lov att vara med och dela ut Tiptree-priset till en helt underbar och överväldigad Nike Sulway. Uppdrag avklarat!

Madison-Chicago: Jag fick skjuts i bil med en grupp mysiga människor som gjorde övergången mellan kongress och verklighet lättare (höll på att skriva ‘vardag’ men det är det verkligen inte).

20140527-105444.jpg

Chicago: såhär lång är det lägenhetshäng med charmiga katter, vacker balkong, gott kaffe, lokalbryggd öl och mumsig mat. Jag sov tio timmar och det behövde jag tydligen. Men nu är sötebrödsdagarna över och det är dags att skärpa mig ordentligt så jag får något skrivande gjort. Dödslinjer väntar inte på någon.

20140527-105335.jpg